Malin Lidgren

Vi står i hissen, säger inte ett ord till varann. Jag gäspar av nervositet men jag förstår inte varför. Vi tar stegen fram till dörren med hennes namn på, jag känner igen den väl. Vi öppnar och kliver in. Chocken i mina ögon måste ha synts men jag tror ingen märkte för vi alla kände samma sak. Gråten ligger i halsgropen och jag kämpar för att inte släppa fram tårarna, det går en kort stund sen känner jag hur det rinner längst mina kinder. Där ligger hon....det är svårt att se att det är hon, för svårt att avgöra om hon lever eller inte. För svårt att se att det är min lilla mormor. Hon ligger med vidöppen mun, inåt sjunkna läppar och allt som finns kvar av hennes kinder är två stora ben. Allt som syns är henne bleka, utmärglade ansikte. Vi ropar efter henne men hon är knappt vid medvetandet, efter många försök och minuter slår hon upp det som en gång var hennes stora blå. Hennes ögon är dimmiga och hon har svårt att fästa blicken. Hon anstränger sig och snart inser hon att det är mamma och hennes systrar och ger ifrån sig ett leende innan hon strax somnar om. Läkaren har precis haft ett samtal med oss. Han har talat om att hon lever nog som högst i fem dagar till och att hon ska sluta få dropp eller annan vätska eller mat. Hoppet om att hon ska överleva känns som bortblåst... Mormor vaknar till men det är knappt. Vi visar oss tydligt så hon ska förstå att hon inte är ensam. Hennes läppar blir bara allt mer blå och blekheten är slående. Hon blir tyst....för tyst. Hennes andning avtar emellan åt och andetagen är ytliga. Vi står utmed henne med hjärtat i halsgropen och tänker; Nu, NU händer det! Skräcken i våra ögon jagas snart bort av alla de tårar som ligger bakom. Plötsligt låter ett ljud , ett läskigt ljud och det är mormor som skippar efter luft. Hon andas igen och pulsen stiger ... Jag ligger här i sängen och förstår att det bara är en tidsfråga innan hon kommer dra sitt sista andetag...kommer hon vara i liv imorgon vid den här tiden?...jag vet faktiskt inte. Nu är jag för trött för att ens vara, för trött för att tro och tänka. Godnatt