Malin Lidgren

Det värsta är att det här är det nya jag, det vill säga: osminkad, akne, röda trötta ögon, håret i en slarvig tofs och med de skönaste kläderna jag kan tänka mig. Men till mitt försvar: sminka sig tar en jävla tid och jag har accepterat min akne eftersom jag ser sådan skillnad mot förut, medicinen har hjälpt mig oerhört. Nu när jag går hemma bör jag dessutom inte bära mina tjocka feta täckande foundtion som jag älskar att ha på mig, den hjälper för det ögonblicket men inte i längden utan snarare tvärtom. Hade jag befunnit mig på jobbet hade jag självklart burit så mycket smink jag skulle kunna men där står man under strålkastare och på jobbet är jag ett ansikte utåt för företaget. Ögonen är röda och trötta just på grund av den anledningen att sömn är något i lyx form som jag får nyttja emellan åt men inte varje natt som ni vanliga får. Håret sitter högt på huvudet för att killen har fått långa armar och tar varenda chans han får att rycka och knycka hårstrån av mig och sist men inte minst kläderna. De jag bär måste vara lätt att böja sig i, bekvämt och framför allt lätt att torka spyfläckar av. Så där har ni den nya Malin...hon ser ut som hon lever helt enkelt.