Malin Lidgren

Igår vaknade jag som vanligt när klockan ringde och började göra iordning Jamie i sin snyggaste skjorta för förskolans fotografering. Helt plötsligt knackade det på dörren och insjungandes kom min kära syster Jenny med en jätte stor rosa korg med allt möjligt i samma färgteama.

Inte många minuter hinner gå innan Jamie spyr rakt ut och över hans fina skjorta.

Så min födelsedag bjöd på vab, spya och tyvärr inget foto på min lilla kille.

 

 

Timmarna går ganska snabbt först ringer blombudet på och efter thaimiddagen här på hemmaplan knackar det på dörren igen.

In kommer Emelie, modig som hon är med en jätte fin present. (Visar allt senare)

5 minuter går sedan knackar det på dörren igen, då kommer Jenny med familj också, lika modiga dom ;D

sen kommer även Susanne, Nicole, pappa och mamma... haha ja frågar om det tar slut med folk snart så vi kan börja fika? haha

Det blev kalas där gästerna kom med tårta och fina dyra presenter.

Jag fick min efterlängde kamera jag velat ha för att ta ordentliga bilder på Jamie och i hemmet. Positivt är att den har wifi och blåtand så bilderna går snabbt att få ut på nätet om jag så vill.

Jag fick även biljetter till standup som jag och John ska gå på nästa tisdag. Jag tycker han Al Pitcher är så himla rolig! 

 

Kvällen slutade med att John och jag korkade upp en flaska för att ta ett glas för att fira min dag med självklart vår husköp!

Jag var så galet nöjd att alla kom och firade mig trots magsjukan, febern och ögoninflamationen. Jag blev så glatt överraskad från att jag vaknade tills jag la mig igen. En prefekt födelsedag.

 

 

Jamie hade feber i natt och han kom över till vår säng, jag bad då John byta till Jamies säng eftersom han ska upp på morgonen och jobba. Jag vaknar på morgonen och ser John i dörröppningen till vårt sovrum, jag kollar på klockan och slumrar in en sekund tills jag inser att klockan är 7:15, John har försovit sig!

Jag springer ner och där sitter han vid köksbordet i blå/vit randig tröja, scarf och fejk mustasch till någon plingade musik, tända ljus, baugetter och crossanter eller vad det heter.

Han ber mig sätta mig vid bordet. Han filmar mig hela tiden, där står jag i smutsigt hår, Johns kallingar och en t-tröja. Jag fattar INGEN TING. 

Han pekar på ett papper....jag kan inte läsa, jag är alldeles för förvirrad.

Jag anser att John har bråttom till jobbet och inte ska sitta här, fast allt är ju inte som vanligt så fattar ju att allt är på gång med kan inte i min värld tro att det är som han påstår.

Han har till och med ringt upp min chef och bett om 2 dagar semster och fixat allt för flera månader sedan.

Det här är så fantastiskt så jag fattar knappt än och planet går om 4 h. 

Jag är den lyckligaste människan som finns på vår jord. Jag har ALLT!!! Världens bästa nära och kära runt omkring mig som SKÄMMER BORT mig så oerhört och överraskar mig så vansinnigt. Det kan inte vara en lätt sak. Jag med mitt kontrollbehov och den griniga j'äveln jag varit i flera veckorstid i och med stressen för att bli bostadslös, att allt är tråkigt och att vi aldrig kommer iväg på en resa och att min 25 årsdag är bara tråkig. 

 

Hösten är en svår tid för mig men allt det i ett annat inlägg. Nu lägger jag allt bakom mig och ikväll är det vi och eiffel tornet!

 

Au revoir! (eller hur man nu säger på franska)