Malin Lidgren

Tidigare idag åkte jag och John in till Danderydssjukhus för ev vändning. Jag talade om för läkaren att jag inte alls var speciellt sugen på att göra ett försök och att jag tyckte de verkade jobbigt. Personalen var iaf väldigt "för" att göra vändningen och ville veta varför jag inte hade lust. Det hela slutade med att jag gav med mig och vi bestämde oss för att ge det en chans. Sen efter talar hon om att livmodern måste vara avslappnad och inte få massa sammandragningar under tiden man vänder på bebisen och då är man tvungen att ge mig något i blodet via en kanyl och de kommer ge mig hjärtklappning. Då blev jag genast nervös. Benen skakade och jag fick handsvett, jag har aldrig varit med om sånt förut så tyckte att de var de jobbigaste. Själva vändningen gick jätte bra och snabbt, visst tryckte hon väldigt hårt mot magen men mina tankar låg mer på att fokusera på att andas och på att mitt hjärta var på väg ut ur min bröstkorg så jag hann inte uppfatta att den vände sig, så fort gick det. Efter de fick jag ligga i sängen och "återhämta mig" och kolla att bebis mådde bra i ca en timme. Nu får vi bara hoppas att den håller sig på plats om annat så lär jag tydligen märka på rörelserna om den vänder sig igen.