Malin Lidgren

Jag älskar dig på ett sätt jag aldrig älskat förut. Att se dig i ögonen när du är förtvivlad får mig att känna en brännande känsla bakom mina. När jag är förbannad på ditt gnäll och låssas gråt har jag det svårt att hålla tillbaka ett leende för din söta läpp som darrar vänds upp och ner. Att se dina framsteg och dina utvecklingar är så stort och betydelsevärt för mig som förälder. Att jag fortfarande inte får sova på nätterna efter nio månader tär på mig som person, som sambo, som mamma och som vän. Mina krafter är slut för länge sedan och jag har väldigt svårt att hantera bakslag. Hoppet rinner lätt ur mig under dagarna men det är dig jag lever för och dina glada skratt får mig på andra tankar.Jag har länge trott att du är så beroende av oss föräldrar då vi hjälper dig genom vardagen. Den här resan utan dig, har jag insett att i själva verket är jag minst lika beroende av dig. Men jag behövde få sakna för att uppskatta det jag har. Tydligen var det inte nog, jag skulle behöva sömn. Sömn har jag alltid haft i mitt liv och profiterat högt. Läkaren tror jag har IBS och att jag alltid haft men att den har bytt form under årens gång. Om så är fallet så är det är allra värst just nu. Förutom Jamie så styr min mage mitt liv. Obehag och okontrollerat följt av många toalettbesök. Jag tycker livet är lite tufft just nu. Hårt, slitsamt och tröttsamt. Mina ögonlock är jämt tunga, helt plötsligt drar lite ny energi över mig och jag stressar för att hinna alla mina måsten. Jag hoppas på en vändning snart så jag får njuta av allt lyckligt mitt liv erbjuder mig.