Malin Lidgren

Spenderar byxorna är på

Kategori: Allmänt

 
Här sitter jag och lovar er att bli bättre på att blogga men det var nog för bra att vara sant, men jag kan ju nämna lite snabbt bara vad jag sitter och drömmer om. 
 
Innan sommaren fann vi en fuktskada på en bit av en sockel? (typ) i köket. Den och en bit av golvet var då tvunget att bytas ut. Så därav i ett par månader har vi då levt med "ett håll" ner till betongen så att det ska ha möjlighet att trokas och luftas innan det nya kommer på plats. Men nu börjar det bli dax att lägga dit det här nya golvet. Då vill jag mer än gärna ha samma som i vardagsrummet. Och det i sin tur ger ju mersmak att skaffa det även i hallen. Alla de tre rummen är ju sammanhängda och varför detta känns extra viktigt, är för att hallen ligger emellan de två andra rummen. 
Men ska man ändå lägga nytt golv i köket och att vi någongång i framtiden ÄNDÅ tänkt göra nytt kök bör man ju göra det nya köket OVANPÅ det nya golvet? Visst, håller ni inte med mig?
 
Och när vi ÄNDÅ gör det så kan vi ju ta bort en bit av den där störande dörrkarmen som finns, samt väggen en liten, liten bit som skiljer hallen och köket åt för det kommer inte kunna göras efter att de nya golven är lagda.
Och när vi ändå ska göra nytt kök MÅSTE vi byta ut den trasiga kökfläkten som är en kolfiltervariant idag som man egentligen mest har i typ lägenheter, så kan vi lika gärna köpa en sådandär annan med eget utblås och ordna med ventilationen och bygga en skortsten, 
Och när vi ÄNDÅ gör det bör vi passa på att.....
Ja ni hör. Det kommer aldrig ta slut. Frågan är bara var vi ska stanna och vad man kan "leva" med ett par år till.
 
Juste för att inte nämna husmålningen som innebär ta bort panel som är rutten, målning av fönster och stuprännor, sätta dit fönsterfoder samt lite plåtjobb som kanske tar fart nästa vecka. För tidigare idag fick jag offerten på vad utsidan skulle gå på att ordna,
 
 
Det spretar lite åt olika håll nu men det ska bli roligt att komma igång och se var det hela slutar. 
Kvällsnöjet har därför varit kökshjälpen på ikeas hemsida...Ett pytte litet steg i rätt riktigt. Från idéer till papper till beslut och vi måste gräva djupt i våra fickor.
 
Fy vad jag svamlar.... Nu, sängen!

en håll-käften kräftis

Kategori: 2015

Årets skiva!
En kul kväll där mammor och pappor fick släppas lösa och leva ut för en kväll UTAN barn!
En efterlängtad kväll efter 9 månaders gravidtet, som jag hade längtat!
 
 
 
 
 
Minglas runt
 
 
 
 
 
 
 
Efter det tog vi plats vid bordet
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter några timmar kring bordet och många sånger (läs shottar) klev vi in. 
 
Beerpong dukades upp
 
John tog selfies med varenda kotte. Dock blev inte bilderna tillräckligt städade för sociala medier så ni får bara se ett urval.
 
 
Varken regn eller mörker stoppade oss från att hitta ut igen
 
Som ni förstår var det någongång här det blev suddigt.
 
Tack alla som kom, det där gör vi om!

höstmarknad med vänner

Kategori: 2015

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Namnlottningen

Kategori: Allmänt

 
Ja så var det de här med namn. Inte busenkelt om du frågar mig. Lillebror var det mest passande namnet på vår Lillebror. Minns även att det var samma med Jamie, liksom hur passande Bebis kändes men sen efter fyra veckor fick vi nog och jag gav vika för att kalla vår först födde son för Jamie. Ett namn jag ALDRIG någonsin ångrat. Det bästaste namnet på den bästaste ungen! Så tacksam att vi körde på det istället för mitt alternativ Lucas.
 
Redan innan vi plusat var jag säker på att om den skulle bli en till son så skulle han heta Jason. Pluset kom och rutinultraljudet visade en snopp. Lilla J tänkte jag. 
 
Efter ett tag började jag leka med fler namn. Mason har jag gillat i många år men John nekade totalt. Sedan växte kärleken till Charlie ett fantastsikt namn som jag även skulle valt om vi fått en flicka. 
 
Lillebror kom till världen och inte blev vi klokare för det. Lillebror växte på oss och inget namn föll på plats.
 
Sedan började mina listor:
 
Jason
Charlie
Ted
(många av oss tyckte/er att han ser ut som en Ted)
Billie 
Lasse
 
 
Folk hade mycket åsikter, men inte mig emot, men än en gång vi blev inte klokare av att dra in fler i valet. Jag önskade att någon skulle droppa ett namn som vi båda skulle känna för direkt... som ni förstår hände aldrig det.
 
Jag höll på att gå i taket.
Orkarinteatthanärnamnlösenendadagtill!
 
Allt folk frågar när barn föds är: vad heter han?!
9 veckor av: Eh...jag vet inte..Lillebror...vad tycker du?
 
Gjorde mig galen. John hade inte tid eller energi att sitta och leta namn och jag läste almanackan tiotusen gånger.
 
Sedan nämnde någon en lottning. Mjo... tänkte jag.
Men sedan sa Emelie att vi skulle samla alla och ha en lottningsfika tillsammans! Vilken kul grej!! Även om han får ett tråkigt namn som varenda kotte på dagis heter så har han fått det på ett roligt sätt! 
 
Alla med en åsikt skulle vara på plats och alla skulle veta att nu var namnet satt och att det inte ska fanns något mer att diskutera. På en eftermiddag hörde vi av oss och sedan kom de som kunde, de med planer fick vara med via facetime istället.
 
 
Vi gjorde oss redo. Farmor och Jamie bakade äppelpaj gjorda på våra äpplen från trädgården för första gången.
 
Strax var fikat i fullgång:
Nicole hade också bakat sen stod Susanne för resten.
 
Jamie övade på trummor under tiden vi gjorde oss klara för lottningen.
Här och då kunde jag känna av ett gäng fjärillar i magen vill  jag lova. 
Lillebror skulle få sitt namn!!!
 
Alla samlades och reglerna drogs:
 
Bara mina och Johns namn skulle finnas med i skålen. Samt att vi tog bara de namnen vi diskuterat på senare tid och drog inte in en massa nya namn. Mina förslag var Lasse och Charlie, John bidrog med Jason.
vi stoppade ner 9 st lappar med varje namn nämnda på tre lappar var.
Det namnet vi drar först 3 gånger blir det. Ingen återvändo!
 
 
Vi ringde upp de resternade gästerna så som min syster och Jossi o Migge.
 
 
 
 
Nu var det nära! 1 på Jason, 2 på Charlie och 2 på Lasse.
Majoriteten under stunden stod för TeamCharlie.
 
Jamie gjorde en "trumvirvel" och han drog sedan den avgjörande lappen med namnet:
 
 
LASSE !!!
 
Så där har ni det. Historien hur vår Lillebror blev Lasse Liten.
 
Så möt vår allas
 
 
Lasse Charlie Torbjörn Lidgren Mandin
 
 
 
Haha väldigt glada Lasse men mer om det i ett annat inlägg.
 

Taktvätt Stockholm AB

Kategori: Allmänt

Hej hej, minns ni mig?... Knappt va? 

Jag känner för att ta tag i det här med bloggande igen så varför inte börja redan ikväll.

Här om dagen gjorde vi en efterlängtad taktvätt. Eller vi och vi. Vi anställde ett företag som gjorde det åt oss. Väl investerat måste jag säga. Aldrig att vi skulle kunnat få det här resultatet på egen hand. 

Bilderna är tagna innefrån. 
 Före: 
Efter:

Vilken skillnad va?! 

Tro mig det var smutsigt! Ännu smutsigare än vad bilderna faktiskt visar! 





första mötet

Kategori: Allmänt

 
 
På bb tillsammans med farmor!
 
Att ha två barn är än inte så värst livsomvandlande (än) för min del. Men än ropar jag inte hej. Tvåbarnschocken kommer säkert sig smygande någon gång. Jag kan verkligen se det framför mig sen när båda barnen har en vilja och ska samspela i vardagen. Men nog om det, det här inlägget kommer handla om Jamie och hans känslor kring vår nya familjesituation.
 
  
För kärleken han har för sin Lillebror är helt felfri.
I böcker och appar har jag läst att vi föräldrar inte skulle förvänta oss ett perfekt möte mellan den förstfödde och den nya bebisen, samt att mycket avundsjuka ofta finns med i bilden och det sällan är så perfekt som man vill att det ska vara. 
 
Jag antar att vi hade tur eller att Jamie inte passade in i mallen i antingen ålder eller på det typiska barnet för Jamies reaktion på att bli storebror har bara varit positiv?
Det finns ingen negativ handling alls från hans sida.
 
Från första stund har han accepterat sin bror. Han överröser honom med pussar och kramar. Han vill så gärna mysa med honom på alla sätt och vis och det första han frågar när han vaknar och när han går och lägger sig är: Var är min Lillebror?
Om vi ska åka eller gå någonstans även om det bara gäller att gå in i duschen eller gå till övervåningen frågar han Och Lillebror också? Om svaret blir -Nej, bara du och jag, så får jag ofta till svar: Men jag vill det..
 
När vi har anhöriga eller gäster över säger han: Pussa på min Lillebror, du får det.  Eller byter ut ordet pussa till klappa eller krama. 
Han använder också fraser som: Du är ännu sötare.
Eller: Du är gulli. När han pratar med sin bror.
Och han ändrar sin röst till väldigt pipig och ljus när han pratar om eller med sin bror...även fast att vi sällan gör så? 
 
Och när han pussar Lillebror på kinden tar han i så mycket att hans kropp ibland skakar. Som om han inte riktigt vet vad han ska göra av sig själv och han vill liksom att pussen aldrig ska ta slut.
Han är som nykär och alldeles förälskad i den här lilla bebisen. Hans bebis, vår bebis som han säger.
 
Jag är så nöjd över vårt val av att skaffa ett syskon till honom och av att avgöra såhär efter tre veckor, nu är det lite väl tidigt kanske, men så känns det vädligt bra. Och att tillägga är att det känns även som om Jamie var redo för den här mega förändringen och det gör att vårt beslut om att bli fyra känns ännu mera rätt.
Tänk egentligen, det är vi föräldrar som bestämmer när familjen ska växa och barnen har ju inget att säga till om (såklart, det är så ska det vara). Men den största förändringen sker ju faktiskt de barn som redan finns i familjen så ur deras perspektiv kan ju tajmingen vara både bra och dålig? Och vi föräldrar kan ju aldrig veta hur reaktionen kommer se ut förns den dagen bebisen väljer att titta ut.
 
Jag förväntade mig att Jamie skulle känna kärlek för sin Lillebror och att den skulle finnas där, eftersom han alltid varit så glad åt magen. MEN jag trodde kärleken skulle utspela sig så som kärleken för en ny leksak typ. Det vill säga, nu när Jamie förstår att det var inte roligare än så här, så efter en halvtimme eller kanske efter ett dygn med Lillebror i vårt liv så trodde jag att glädjen i hans bror skulle liksom lägga sig? Så himla spännande kan det väl ändå inte vara med en bebis när man tror man ska få en ny lekkamrat och man är 3 år gammal? Men han är lika glad och kärleksfull idag fast att Jamie insett att bebisar gråter, bajsar, är långsamma på att äta, tar fokus och ibland kommer i första rummet (ex; som att Lillebror måste äta går kanske före att hjälpa Jamie nå en leksak på hyllan exempelvis).
 
Men med andra ord så är jag förbaskat stolt över min numera väldigt stora kille. Det var några månader här innan då jag kände att jag tappat min allt för snälla kille mot en ny Jamie som testade mitt humör alldels för många gånger per dygn. (Läs trots!) Så jag är glad över att det här sommarlovet har bjudit på min "gamla" Jamie igen.  
 
 
 
 
Och tänk att vi får kalla dig för vår Storebror.
 
 
 
 
 
 
 
 

Förlossningen sista delen

Kategori: 2015

 
Jag tilldelas en ny barnmorska och sköterska ca en kvart efter att jag kommit in. Super härlia tjejer verkligen!
De frågar om en "läkarpraktikant" från Brazilen får vara med oss under den här förlossningen. Såklart hon får MEN här nämnde jag också min kravlista. INGA nybörjare får sy ihop mig sen när det är klart, den varma handduken får gärna tas fram och jag vill gärna få epidral. 
 
Brasilanskan såg mycket ung ut och mycket riktigt, 20 år och här står hon i vad hon anser mycket kalla Svergie och undersöker mig med sina fingarar långt inne i mig. Lite märkligt är att hon blundar under tiden hon undersöker mig så jag studerar hennes ansikte varje gång. Hon ser rolig ut och grimaserar sig varje gång hon gör det. Antar att hon inte har varit med om så många undersökningar då hon tycks ha svårt att "hitta rätt".  Barnmorksan och hon jämför fingrar och sånt, samt berättar att fostervattnet borde stickas hål på. Hon menar att det är VÄLDIGT mycket vatten så de tar fram extra påsar att försöka fånga upp det i. Hon tar fram något som ser ut som världens störtsa kinapinne och närmar sig mig. Innan jag vet ordet av så har hon spruckigt hål på vattnet. Jag känner och ser hur det sipprar och liksom skvätter som en liten vatten pistol ut ur mig.
 
Barnmorskan ger mig en timme, har inget hänt, vill de spruta in något hormon i ett dropp för att få fart på det hela. Så vi avvaktar. Hon tycktes iallafall känna massa hår på bebisen och hon menar att efter vattnet gått finns inte mycket kvar i vägen för bebisen att komma ut. Timmen går och ingen bebis men kraftiga värkar. Det konstiga är att jag fortfarande bara är öppen 7 cm.
 
Det är lite luddigt och jag orkar inte ta fram min journal men epidral hinner jag få antagligen innan vattnet tas? Lite oklart just nu. I folkmun hör man så mycket illa om epidralen när den sätts dit. (Med Jamie kände jag ingenting, minns så väl att jag hade så hemskt ont i magen med tårar som sprutade så jag märkte inte ens att läkaren kommit in i rummet och gett mig den).
 
Den här gången var det no drama. Jag skulle nu få epidralen mellan två värkar och jag kände mig väldigt medveten om vad som skedde vilket orade mig om jag skulle uppleva "sticket" som obehagligt och smärtsamt. Men på riktigt jag anade ingenting den här gången heller! Visst är det någon där bak som böckade med mig men det gör INTE ont. Jag är fortfarande väldigt FÖR den form av smärtlindring. 
Epidralen gör ju så att öppningsarbetet tar lite längre tid så det kan antagligen vara därför de där 3 cm tog lite tid. 
 
Timmen går och de väljer därför att spruta in hormonet via dropp. 
Snart börjar det hända saker. Klockan är inget jag har koll på för huvudtaget längre. Allt jag uppfattar är att sköterskorna tror att bebisen är här innan lunch och att de gärna vill vara med mig hela vägen. Tjejerna påpekar ständigt att jag är så lugn och jag oroar mig mest om de hunnit ta någon rast/lunch sen jag kom in?
 
John hjälper mig att ta värkarna som är väldigt kraftiga nu. Han gör det med hjälp av att jag ligger på rygg med benen upp mot magen samtidigt som han lägger tryck på mina knän. Det får smärtan att flyttas från ryggslutet till magen istället och jag känner att jag inte klarar mig utan hans hjälp. Vi får höra att vi är ett bra team upprepade gånger.
 
Allt de här trycket på magen gör att tarmen vaknar till liv, lite milt sagt. John får lämna rummet och gå in på toaletten och samtdigt rullas en rullstol in med inbyggd potta pga att jag sitter fast med både dropp, lustgas och med band till en dator som ser livmordens aktivitet samt barnets. Väl i stolen tömmer jag tarmen för 4 gången det här dygnet?! jag känner inte när det passerar men jag känner på lukten inne i rummet. Sköterskorna märker av det hela och lämnar mig själv. Här sitter jag på en potta med lustgasen tryckt mot ansiktet samtidigt som jag försöker torka mig för att bli så "fräcsh" jag kan. Inte alls pinit...haha. Jag ställer mig upp av smärta så där står jag med ena handen med toapapper och den andra mot underlivet och känner ett tryck! Jag börjar ropa lite lätt, där inne i rummet i min ensamhet att NU, NU kommer huvudet. Jag börjar ropa högre istället för att trycka på larmknappen... Huvudet kommer nu! Sen lite högre, huvudet kommer nu!!! I hopp om att någon ska höra mig. Snabbt kommer tjejerna in och säger att de sett på skrämen där ute att så fort de lämnade rummet började mina krystvärkar och att det inte är bajs påväg utan barnet. De kastar upp mig i sängen på alla fyra, allt jag har framför mig är John, en vit vägg och sänggaveln. John står uppe vid mitt huvud och har full överblick över hela rummet och strax börjar jag krysta. 
Det känns tydligt att det är barn på väg. 
Och jag känner den varma handduken som trycks mot både underlivet och rumpan, den känns fantastsik!
 
Jag krystar, krystar och krystar. Jag känner hur barnet åker ut men sedan slinker in igen. Ett fram, två bak...lite så är känslan. Snart börjar tjejerna bli lite mer aggresiva och och slutar säga att jag är duktig och bli mer hårda och säger: Ge plats Malin, GEE PLATS! 
Jag gör det!! Och det bästa jag kan går mina tankar. Allt det är lugna är som bortblåst och jag kan inte riktigt förstå vad jag går igenom. Hur mycket jag än tar i så går det inte.
 
Min kropp börjar skena iväg, vill liksom klättra men tjejerna tillrättar visar mig hela tiden. Ner med knäna i sängen Malin! John ser allvaret mellan tjejernas ögon och snart hör jag barnmorksan säga: -Två minuter utan luft och strax efter går ett larm. Det tjuter och tydligen springer 6 barnmorskor och läkare in. Nu är de 8 stycken i rummet. John ser allt från hans vinkel men jag ser bara John och hör ljudet från lustgasen, larmet och mina djuriska skrik som är panikartade och betyder HJÄLP MIG!! 
 
Här slutar de kommunicera med mig. 
Eller så hör jag dom inte bara. Jag blir oförmögen att klara av att hålla i lustgasen själv, jag behöver mina armar för att lyckas hålla mig på fötter, John tar över och pressar den mot mitt ansikte samtidigt som min kropp har så FÖRBASKAT ont. Nu tvångshåller en person mitt högra ben, den andra mitt vänstra och någon hänger sig på ryggen och analen. Jag riktigt känner hur de tvingar ut honom ur min kropp. Jag är tvångshållen och känner mig så jävla utsatt som att de torterar mig och ingen hjälper mig. Som ett djur inför slakt. Man är inte vatten värd. Men det gäller ju liv eller död för mitt barn! Det finns ingen tid för gulli gulli. Dock inser inte jag riktigt allvaret gällande Lillebror förns det hela är förbi. Det finns ingen tid att kommunicera med mig och gulla. HAN MÅSTE UT OCH DET NU.
 
Han kommer ut!
Jag vänder mig om men han är redan borta. Han har lämnat rummet. John gråter och säger han andas inte och är livlös och där och då hamnar jag i chock och medvetenheten om vad som hänt träffar mig. 
Sängen och golvet är täckt av blod och grönt klet och 3 främlingar kommer fram till mitt ansikte och säger att de gör allt de kan för mitt barn. Jag gråter hysteriskt, jag skakar som ett asplöv och de menar på att jag är i chock. Jag avslutar inte förlossningen utan bäddas ner i den kletiga sängen med varma filtar för att de ska få mig lugn igen. 
John står vid min sida, allt går så snabbt eller i slowmotion jag vet inte riktigt. Han säger att han går nu, sköterskorna vill de. Såklart ska ha gå men vet inte om jag ens svarar eller bara nickar.  Där ligger jag helt skärrad med främlingarna och mina tjejer jag känner igen. Allt jag känner är chock. Vet inte om de beror på det kroppsliga  jag varit med om eller att mitt barn är i fara. Jag hinner inte tänka länge innan John kommer inbärandes på Lillebror och hans tillstånd är stabilt igen.
 
Lillebror läggs hos mig och jag kan inte för mitt liv känna igen honom. Han ser lustig ut men HEL och med mycket hår. Jamie hade sagt till Susanne att -Jag tror Lillebror har gult hår med röda ögon. Och det där med röda ögon stämde. Hans dramatiska entre till världen gjorde att han bajsade i fostervattnet, något de bara gör när de utsätts för stress samt att hans blodkärl i ögonen sprack så ögonvitan gick inte att se, de var bara rött. Röda ringar som än finns kvar med tynar bort mer och mer för varje dag. Det gröna kletiga jag såg tidigare var alltså från att han bajsade i fostervattnet.
 
 
 
Men vad hände då?
 
Hans navelsträng satt fast runt halsen och jag lyckades bara krysta ut hans huvud men inte hans kropp och axlar, han hade fastnat i mig.
När de väl fått ut honom såg John sitt nyfödda barn med den vitaste kroppen med det blåaste huvudet hänga livlöst i armarna på barnläkaren där av sin kommentar till mig. En tramatisk bild för John att leva med. Han sa inte så för att skrämma mig utan han var också i chock av vad han precis tvingats se och uppleva och skriken han hört mig skrika.
 
 
 
 
 
Lillebror född den 21 juli, kl 11:40. 51 cm lång och vägde 3890 g. 
 
 

När lugnet lagt sig och dramatiken är över kan vi återgå till det normala. Sköterskorna säger att: Han är stor, jätte stor. Jag ber dem hämta vågen snabbt och så får alla gissa på hans vikt innan vi lägger honom på vägning. Jag gissar på 4,2 en annan på 4,5. 
Väl på vågen vägde han 3890 g. Allstå bara 90 gram mer än Jamie. Sköterskorna trodde han vägde mer för att det var så förbaskat trångt inne i mig.
Jag minns den här förlossningen som väldigt harmonisk som dock slutade väldigt obehagligt men de var bara de sista 20 minuterna av alla de timmar jag höll på. Som helhet är jag väldigt nöjd med all hjälp jag fick och alla människor vi träffade. Tjejerna jag hade med mig hela vägen var fantastiskt måna om mig och John och en av dem följde oss upp till vårt rum där vi spenderade en natt för att göra andningskontroller på Lillebror var 3:dje timme.  Jag rekomenderar alla att föda på Danderydssjukhus!
 
 
 
Tack och lov slutade sagan lycklig för oss.
 
 
MEN 
Det finns en sak som gör mig sur om jag inte fött den 21.
 
Jag var alltså beräknad den 19 juli. Med vad de trodde av att mätt magen under ett par veckors tid att barnet skulle väga 4,5 kg på BF. 
 
Den 27 juli skulle jag fått göra ett ultraljud för att se att tillräckligt med fostervatten samt ta reda på barnets vikt for sure MEN bara plcoka ut barnet om det vore litet eller var ont om vatten. INTE om barnet vore stort
och en igångsättning skulle ske den 3 agu.
 
Hur hade den här förlossningen slutat om han vägt 4,5 på BF och ytterligare två veckor i magen tills den 3 agu? 5,5 kg? Hade han kommit ut i tid då?
Jag VÄGRAR föda stora barn vaginalt igen!!!
 

Förlossningen

Kategori: 2015

Det var måndag och BF var igår. Jag som hade väntat mig en bebis under helgen. Liksom vem går över tiden med sitt andra barn? Det kändes bara omöjligt och onödigt orättvist. Majoriteten av mina vänner föder två veckor förtidigt (deras förstfödda dessutom) och jag födde Jamie iallafall dagen innan beräknat. Sen hade jag det liksom på känn att i helgen, då, då är det dax. Tji fick jag....Ingen bebis kom...
 
 Nu var alla trötta på att vänta, folk började gissa hej vilt på nya datum och att bebisen skulle titta ut först på fredag, SUCK vad opepp att höra.  
 
Hur som!
Emelie hade bestämt sig att bebisen skulle ut och det nu. Så hon kom över med en flaska skumpa (läs liten) och gav mig en timmes fotmassage. Strax efter var det dags för trappen. Hon och min syster hejade på samtidigt som jag fick springa trappa upp och trappa ner. Emelie hade en önskan om 35 varv medan jag klarade väl av ca 10. Nu hade klockan slagit eftermiddag och vi skiljdes åt. 
Och det var här det hela började!
 
Molande värk förekom under tiden John och jag satt på altanen och spelade kort tillsammans efter vi ätit middag. Jag klagade på ryggvärk men John trodde de enbart var för att jag skulle få ha den "bekväma" solstolen att sitta på. (Har inte känt av ryggen tidigare under graviditen). Timmarna gick från bekväm massage kl 17:00 till "mensvärk" klockan 22:00. Tillsammans alla tre låg vi i sängen och skulle få Jamie att somna. I tankarna fanns hela tiden tanken på att de här kan vara sista natten som tre. Jag tänkte att jag skulle ge allt i den stunden för Jamies skull, fall om hela hans värld skulle förändras inom en snar framtid. Hur skulle han reagera? Jag försökte njuta och vara en felfri mamma och jag ville ge honom allt fokus , ingen telefon eller något annat fick vara viktigt i den här stunden. Det dåliga samvetet om att jag inte ger Jamie de här 30 minuterna med en bok varje kväll gnaggde lite. Men samtidigt hade jag ont. Så där obekvämt ont, absolut hanterbart men sådär så det sätter sig på tålamodet och humöret. Det onda kändes i svanken och sammandragningar i magen. Bara av att John eller Jamie nuddade mig fick mig att känna obehag pga smärtan som ständigt gjorde sig ihågkommen.
Jamie somnade och vi försökte göra detsamma. John frågar om jag tror att det är allvar och att det händer nu? Jag minns inte vad jag svarade men visst kändes det väldigt strakt och annorlunda än tidigare. Men mitt vatten hade inte gått än? Det gjorde det ju sist?
 
Väl i sängen har vi svårt att komma till ro. Så runt 00:30 började vi klocka värkar. De kom var 20 minut och höll i sig i ca 30 sekunder. Vi höll på så en timme eller två. Strax efter somnade vi båda. 
 
Jag vaknar till av en värk, klockan är nu 04:15. Den känns stark så där så kroppen blir rastlös och man inte vet hur man ska stå eller gå. Magen kändes orolig och sänder signaler av att jag måste gå på toaletten, för tredje gången den här "kvällen". Det kändes också som ett tecken. Men ingen slemprop och ingen vatten.  
Jag kände allvaret i min kropp så jag valde att ringa BB för att höra om vad nästa steg var eftersom jag är omföderska? Livrädd för att föda snabbt och utan bedövning och ororn om ett fullt BB fanns också där, det är ändå mitt uppe i semstertider.
Ringer och får till svars att värkarna ska hålla i sig 1 minut eller mer och komma runt 5-6 minuter mellan. Ta alvedon och en varm dusch är hennes råd.
 
Jag gör som hon säger. Innan väcker jag John och menar att de är nog dax. Jag har varit vaken i en halvtimme med kraftiga värkar och ställer mig i duschen. Guu vad varmvatten lindrar. Vilken gåva! Jag andas varje gång värken kommer och jag är lugn. Väääldigt lugn. 
Samtidigt börjar John slå in storebrorpresenter till Jamie, packar och ordna med det sista. Johns pappa finns runt hörnet men så himla nära känns det ändå inte så jag frågar om han istället kan förbereda Susanne (Johns mamma) från Tyresö istället. Det tar ju ca 45 minuter innan hon kan vara på plats här hemma hos oss för att passa Jamie.
Tiden går och när Susanne har ca 5 minuter resväg kvar har jag bett John ringa och höra vart hon befinner sig. Här och då känns det VÄLDIGT kraftigt. Vi ringer BB och talar om att vi kommer nu!
Mina tankar går såhär: Skjutsa hem oss eller ej, jag bryr mig inte. Jag behöver lustgas och vill bara bli undersökt för att lugna nerverna. Jag vägrar att föda hemma eller i bilen. Man har ju hört skräckhistorierna liksom..
 
Susanne är på plats och vi ger oss av med en varm vetekudde och en handduk i baksätet som jag står på alla fyra på samtidigt som jag kramphåller både vetekudden mot ryggslutet och i Jamies barnbilstol som stöd. Tack och lov för att man får pause mellan värkarna. Jag hade helt glömt bort det sedan innan. Man har ju då de där 3 minuterna, helt smärtfria minuter att tillägga, att samla kraft inför nästa kramp. Det är toppen att kroppen fungerar så.
 
Väl inne på Danderyd möter jag en sköterska. Jag är fortfarande lugn och harmonisk. Förra gången var det mer drama med tårar och skrik i korridoren. Här behåller jag fattningen och tar en värk lite lugnt och stilla i "hallen" samtidigt som sköterskan håller min arm.
Väl på rummet dyker John snabbt upp efter han parkerat bilen och jag blir undersökt som visar att jag är öppen 7 cm. Härligt! Jag blir kvar och de tror det blir barn innan lunch. Klockan är nu 06:30 om jag inte minns fel.
 
 
Vi börjar där, fortsättning kommer...
 
 
 
 
 
 
(Jag rekomenderar alla till att bära fransar på förlossningen ;D)
 
 

Hej!

Kategori: Allmänt

Nu sitter jag där i soffan igen, men den här gången med vår efterlängtade bebis i famnen. Han går under namnet Lillebror än då inget annat riktigt känns hundra och ärligt har vi inte haft en minut över på att tänka och fundera. 

Redan på BB började besöken med först ut min syster, Fanny, Susanne, Jamie, Nickan, Filip, Isabelle, Emelie, Tobias, Micke, Anna, Anton, Miguel och Jossi. 
Dagarna där på har gått i samma tempo med andra sällskap och besök som avlöst varandra. Vi har också hunnit med en natt på BB, ett läkarbesök, en natt på landet och en heel dag på parken zoo. Fart och fläkt med FÅ timmars sömn. Han får liksom hänga med på en hel del fast att han bara är 6 dagar. Välkommen till familjen hjärtat! 

Som om inte allt det vore nog så kom även "Lillasyster" alltså Jamies och Lillebrors nya kusin i raket fart tidigt idag. Filip och Nicole var här och hade värkar fram till mellan typ 23:00 och 01:30 och sisådär 45 minuter senare föddes hon, tio dagar för tidigt (på BB att tillägga).

Så i morgon ska våra kusiner mötas!!! Det ska bli så roligt att se kusiner som är så nära födda varandra och se deras likheter samt olikheter och Jamies reaktion på ännu en bebis! 

Ah det här inlägget skulle bara bli ett hej. Jag ska skriva ner allt om förlossningen men har inte riktigt hunnit med det än:) 

Tack för alla gratulationer, lyckönskningar och alla rara sms, samtal och mail! 

På återseende!! 

dagen med stort D

Kategori: 2015

 
Jaaha....
Här sitter jag i soffan med världens största mage och utan bebis!
Lillebror är inte ett dugg intresserad av att titta ut fast att det var sagt idag!? 
John säger: Fint folk kommer sent.... 
Bara dumheter om du frågar mig!
 
Jag vill inte att Lillebror eller jag ska växa en centimeter till. Liksom han ska ut också. Om han förväntas väga minst 4,5 kg nu idag fullgången, vad ska han då väga om jag får gå över tiden?
Oj, oj obehagliga tanke. Jag vet allt för väl vad som väntar mig. Nervöst, minst sagt.
Samtidigt läser jag på sociala medier att det ploppar ut barn hej vilt och gärna sisådär 3 veckor för tidigt. Jag önskar att jag hade fått vara med i deras gäng. 
Det tycks inte finnas en enda kotte som går fullväg eller ännu värre över tiden. 
Min statistik säger mig 3 av 10 är som jag. Resten är Ni lyckliga som slipper sitta tålmodigt och vänta och vänta och vänta en dag till.
 
Det är så deppigt att öppna troslådan ännu en morgon för att leta efter ett rent par som ska passa för att sedan gå till garderoben för att försöka hitta ett endaste plagg som passar för dagen eller något att ta på mig för huvudtaget, då att gå nakenfis inte är ett alternativ.
John har liksom hajjat till att jag ständigt bär samma klänning...
Han säger: Åh du bär din favoritklänning, vad fin du är! 
Haha nu är det faktsikt inte en och samma med de är väldigt snarlika, men till poängen, om John uppmärksammat det här med mina klädval då hörrni, då har det gått långt.
 
Tack och hej från en bitter tjej!
 
 
 
 
 
 
Helt galet nog längtar jag efter en sladdrig mage som jag måste gömma bakom stora luftiga kläder...jag är SÅ trött på att bära svart och tight. (Påminn mig gärna om det här den dagen jag kommer att klaga på mitt mjukare jag).

update

Kategori: 2015

 
Hej Ni nyfikna eller intresserade!
 
Igår gjorde jag mitt diabetestest. Det såg hel bra ut så det var
härliga besked.
 
På fastande mage ska man på första sticket ha mellan 3-6.
Mitt prov visade 3,9
 
Efter 2dl sockerlösning som smakar det sötaste du någonsin druckit och två timmar senare ska det ligga under 10 så siffror som 12 och 14 betyder lite olika typer av diabetes? Tror att 12 står för graviddiabetets om jag minns rätt... min hjärna är inte riktigt med nu för tiden.
Mitt prov visade iaf 7,0.
Skriver upp mina siffror här för att minnas!
 
 
Hur som...
Inatt vaknade jag med krämpor, smärtor i ryggslutet samt illningar i ljumskarna som sved och kraftiga sammandragningar som var ganska reglbudna... Ärligt trodde jag att NU sker det! Handsvetten rann till, gåshuden kom, tarmen tömdes och analen och mellangården smärtade. 
Jag har inte haft en enda "känning" de senaste två veckorna och jag har känt mig oförskämt pigg trots högt tempo emellanåt. Är ändå i vecka 40 så trodde allt vatten i kroppen jag samlade på mig med Jamie skulle ha kommit för länge sedan och att kroppen skulle vara lika slut den här gången som sist. Men ICKE. 
 
Jag har sovit hela nätter samt att humöret varit stabilt och på topp. Något vimsigt bara samt taskig balans.
Pga inga förvarningar har jag tänkt att jag kommer f*n gå över tiden. Orättvist med sitt andra barn då jag inte ens gjorde det med mitt första?! men efter nattens påhitt upplever jag att det känns som något är på gång. Kroppen har ändrats på något vis. Jag mindes att jag nämnde något om det till John innan vi skulle sova igår... Något känns annorlunda...
Dock inget vatten eller någon slempropp.
 
Men jag tror vi får träffa Lillebror inom ett par dagar... nu återstår det bara att se.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Emelie, min stjärna, har varit snäll och hjälpt oss att dokumetera den här (sista) gravditeten. Hon har tjatat när jag inte orkat, hon har ringt och påminnt att det är dags för en ny bild igen, hon har dykt upp, lånat ut plagg, tagit bilder och lagt mycket tid och energi på oss. Bara för att få det gjort.
 
TUR DET!
 Så till alla Er andra med bebisar i magen. Ta Era bilder! Det är inte alltid kul att ta en bild när man känner sig som trött, obekväm, smutsig eller som en ko. Men satan vad glad man är i efterhand. Så än en gång ta Era bilder!! 
Tro mig, man vill minnas hur man såg ut eller var, 9 månander kan gå läskigt fort ibland...
Helt plöstligt är de förbi och man har 3 dagar kvar till BF.

Vagn

Kategori: Allmänt

Många av er har kanske hört eller läst... (minns inte riktigt vad jag delat med mig av tidigare) att vagnen jag beställt skulle komma två veckor efter BF pga att jag varit så långsam på att slänga in en order. Men men, ingen fara, tänkte jag. Under de två veckorna kunde vi köra med Jamies gamla kärra... Jo visst kunde vi det, fram till för någon vecka sedan. Den blev nämligen snodd bara sådär. Typiskt så nära inpå förlossning och allt. Jobbigt med en plan B...eller rättare sagt plan C som det blev nu. Det här har oroat mig en del och jag har hört runt bland vänner för att höra mig för om någon ville låna ut en vagn till en spädis men det var lättare sagt än gjort... Alternativen började sina och köpa en "ny" på blocket blev nästan till verklighet. Kändes dock galet onödigt! Men i torsdags fick jag ett mail från Holland att min vagn nu skulle skickas och tidigare idag knackade det på dörren och där var den med alla tillbehör. Vår sprillans nya Buffalo! 
Alla bitar bara faller på plats så nu kan jag föda utan att behöva känna att det saknas en massa grejer! 



Skötväskan från silvercross fick hoppa på också.

I VÄNTANS TIDER

Kategori: 2015

 
 Lillebrorsrum tog ju fart för länge sedan....trodde jag, ja. Jag var taggad och på hugget sen bara dog det ut. Vi målade om och jag skrev listor på vad jag ville ha, sedan tog det typ stop. För många järn i elden och hälsan hade jag inte riktigt med mig.
 
Men i veckan avslutade John sin del i rummet så då var det dags för mig att ställa grejerna iordning.
Allt blev bra och lagom i det ca 8 kvm lilla rummet han fått. Allt för en vädligt billig peng också.
 
Skåpet fick vi gratis och det enda jag köpt är väl sakerna som går i mint, resten har han ärvt av sin bror.
 
 
 Sängen är den som Jamie hade som liten. En stokke som jag köpte på blocket för 1000kr och sedan målade om.
 
 
Tavlorna är från desenio.se, ramarna är från Ikea. 
 
 
close-up
 
Boxar från lagerhouse och honeycumbs från cerveras rea.
 
 
En dålig bild från barngarderoben som också är köpt på blocket för 300kr.
 
 
En dag får jag ta nya bilder från fler vinklar från rummet som egentligen behöver lite mer kärlek så som en matta, en hylla och någon till tavla och en mer välfylld garerob...Just nu resonerar jag så som att det blir roligare att köpa kläder till den i vagnen istället för den i magen!
 
 
 
 
 
 

v.39

Kategori: Allmänt

Senaste nytt är att jag befinner mig i vecka 39, (vecka 40 redan nu på måndag!)
Mitt sista besök på mvc är nu förbi och hela familjen hade jag med mig.
Vi kom överrens om att ingen nybörjare får sy ihop mig, att jag inte vill amma och även att jag är väldigt FÖR smärtlindring. Resten får gå som det går helt enkelt!
Juste den där varma handduken folk pratar om ska jag be om också....
 
Info om mig:
Vikt: 63 kg
Magens mått: 37cm
(Och magens omkrets som jag mätt själv för att det är kul att minnas är 103 cm)
 
Pga magens gigantiska mått misstänker hon att jag har risk för att ha drabbats av antagligen graviditetesdiabetes så nu på onsdag måste jag göra något form av glukostest. Man fastar från 20:00 från kvällen innan och kl 08:00 morgonen efter tar det tar man ett blodprov. Sen måste man dricka någon form av lösning och 2 timmar senare måste jag ta sticket i fingret igen för att se vad jag får för resultat.
 
Också pga det där fantastiska måttet TROR inte barnmorskan att han ska väga MER än 4,5!!! Alltså hjälp! Jag tyckte Jamie var en klump som vägde 3,8.
 
 
Aja annars är BF nästa söndag...När tror ni Lillebror tittar ut? 
 
 
 

kolmården

Kategori: 2015

Igår var vi och 13 000 andra på kolmården. Sommarens mest fyllda dag än så länge om jag förstod rätt? Tack vare oss och alla de andra som hittat dit valde de att ha öppet en timme längre. Tur var väl det för att vi skulle "hinna" allt så var vi där fram till 20, sen får vi inte glömma våra 4 h i bilen tur och retur.
En fullspäckad dag med andra ord!
Väl på plats skötte sig barnen sig jätte väl och höll sig nära oss vuxna jämt. För oss två gravida höll vi bra tempo och ingen kunde märka av våra gravditeter förutom dom två jätte kulorna som avslöjar oss.
 
På ingång!
Jamie var super taggad!!
En bild på sällskapet
Linbanan var en hit för vissa medan vissa av oss kände att vinden och höjden skrämde skiter ur oss haha
 
Supergravida med småkusinerna, jag i vecka 39 och Nickan i vecka 36 snart 37.
 
Impade över vår insats och vårt första break!
 
Fotomodellen och Jempa 
 
Vi var såklart på delfinshowen, Isabelle uppskattade den faktiskt mest av oss alla. Det var välidgt otippat, trodde hon skulle tycka att sitta still "länge" (20 min) skulle vara jobbigt men icke sa Nicke. Lamporna, delfinerna och musiken gjorde showen till en hit... Jamies ögon gick däremot i kors och var nära till sömn under hela showen.
 
Glada TJOCKISEN med familjen
Antagligen sista utflykten som bara tre!?
Ombytta roller! Jamie blev överlycklig över att få sitta fram och köra mamma och pappa.
 
För att vara på den säkra sidan hade jag packat ner babyskydd ocg lite bebiskläder samt ett extra par trosor till mig fall om Lillebror skulle fått för sig att ta sig ut samma dag på annan ort. 
Nu efter den här dagen kanske jag borde packa den där sablans Bbväskan...
Idag är jag TRÖTT!
 
 
 

Väl spenderat!

Kategori: Allmänt

Idag blev altanen klar!!!! SOM jag längtat! Ni förstår inte hur nöjd och tillfredställd jag blir av det! Ingen mer känsla av arbetsplats, haha eller vem försöker jag lura... Allt bråte är kvar och nu börjar mitt jobb med allt piff och trix för att skapa en plats av välmående och njutning men vi är SNART där hoppas jag. Bara Lillebror håller sig inne en stund till... Idag går jag in i vecka 39 och i morgon väntar en dag på Kolmården!! 


Hur som helst så tittar jag in här enbart för att visa vad vi lyckats piffa med lite nu på kvällskvisten. 
Väl spenderade pengar enligt mig själv. Det hela gav en ombonad känsla och jag ÄLSKAR det gröna, gärna tillsammans med guld som jag har det inne men det återstår och ser hur det här ska ta form på nya uteplatsen
Nu fyllde jag skåpen bara med sånt jag hade skräpandes i något skåp. 

Förresten skåpen heter hindö och tillhör Ikea och deras ute kollektion. Älskar skåpet med glasdörrarna som är en nyhet! 









Sommarlov

Kategori: Allmänt

En vecka av galenskap har passerat för jag och Jamie har nämligen haft vår första vecka på vårt sommarlov! 
När det har varit toppenväder har vi verkligen utnyttjat dagarna till fullo och Jamie har visat sin mamma att han är verkligen den här stora killen. Det är så intresserat hur mycket ett barn utvecklas från dessa lov som kommer och går under åren. Helt plötsligt är barnen totalt personlighets förvandlande och har lärt sig massor på så kort tid. När barnen spenderar så mycket tid på förskolan och man själv är på jobbet hinner man inte se hela utvecklingen under de två dagarna på helgen men under loven får man lära känna sina barn på nytt. 

Treårstrotsen som vi levt med ett par månader har varit som bortspolad under vår första vecka och ingen är mer tacksam än jag. Så glad och härlig han har varit har verkligen gjort att jag laddat batterierna då jag var orolig över hur mycket jag skulle orka med i hans tempo och humörsvängningar. Han kramas och sjunger mest hela dagarna och frågar frågor om framtiden eller undrar över våra inköp som finns i hemmet. 

Vårt lov har bjudit på några dagar i Tyresö, spontana take awaymiddagar med vänner, inflyttningsfest, avsked på hans förskola, även på mitt jobb, punka på bilen som jag orsakat, lata dagar på stranden, springmask som genererat i mängder av tvätt och sist men inte minst en färdig altan!!! 

Äntligen! 
Men det sistnämnda förtjänar ett eget inlägg vid senare tillfälle. 

Nu vill vi njuta av att pappa John också fått gå på sommarlov med oss så vi får vara vi tre innan lillebrors ankomst som kan vara närsomhelst. 










midsommar på vätö

Kategori: 2015

 Lillebror, väx inget mer nu!
 
JohnTheDad 
 
 
 
 Vilja
 
 
 En del av tomten.  John och jag har ju bara varit över när snön fallit.
 
 Promenix
 
 Kusinerna bus
 
En kall och lugn midsommar på landet fick det bli. Precis det jag orkade med. Tack och lov sken solen dagen därpå så man fick tanka på med lite Dvitamin.
 
Men i helgen ser jag fram emot en vuxenfest med många av våra vänner på Jossis och Migges inflyttningsfest.

min sista dag

Kategori: Allmänt

 
Jaa, som nämnt befinner jag mig nu i vecka 37. Liksom slutet på gravidteten och dagarna är räknade...inte av mig möjligtvis men av en app på telefonen. Fokuset på Lillebror har i stortsett varit detsamma som noll, hela den här tiden fram till och med förra veckan då jag i allafall tog mig tiden att beställa sånt jag vet att vi saknar och man behöver från dag ett. Konstigt att gravidteter kan skilja så mycket då det ändå sker i samma kropp men samtidigt lever jag ett totalt annat liv nu än förra gången. Kärleken får liksom slå till den dag vi ses, Lillebror och jag. 
 
I torsdags stod jag på jobbet ovetandes om att det skulle vara min sista arbetsdag på minst ett år, och det känns? Som ren galenskap och väldigt svårt att ta in. Vi ställde in midsommar hemma hos oss och tur var väl det. För i helgen sa kroppen ifrån och jag har numera blivit sjukskriven fram till BF. Krämpor, sömnlösa nätter och gravt illamående samt dåliga värden men en stadig vikt på 62kg.
 
 
 
Dock ska jag ta mig till jobbet och säga hej då på rikigt till alla, jag vill ju ha ett riktigt avslut. Jag kan inte förstå att det är över...
 

viktiga köp?

Kategori: Allmänt

Idag befinner jag mig i vecka 37 och förra veckan skickade jag iväg de sista? beställningarna till Lillebrors ankomst. Jag undrar om jag glömt något, eller om ni rekomenderar något som man "måste" ha.
 
Vagnen vi fortfarande väntar på är en bugaboo buffalo all black. En grå solsufflett medkommer.
Ett nest är beställt av Jessica som är gullig och ska sy ett till oss. Med Jamie hade vi inget, men det känns användbart på många sätt.
 
En skötväska, det blev den här från silver cross. Förra gången hade vi ingen riktig skötväska och det ångrar jag, vanliga väskor är inte anpassade till de smås behov.
Troll bedside crib. En sidosäng, eftersom Jamie ibland drömmer mardrömmar och kommer över till oss. Liksom 4 st i en 160 säng känns sådär va. En sådan här känns given den här gången.
 
När det är dags för att göra Lillebor ren är en sådan här välbehövlig. Sist med Jamie stod jag och höll honom i mina armar. Tro mig det var tufft. Att använda sig av en arm och tvåla in någon så liten slutade alltid med att han halkade ur mina armar.
 
 
 
 Pandakudden som ska vara bra för att minska kvävningsrisken, vara ergomoisk och att undvika att huvudet ska bli platt.