Malin Lidgren

Nu sitter jag där i soffan igen, men den här gången med vår efterlängtade bebis i famnen. Han går under namnet Lillebror än då inget annat riktigt känns hundra och ärligt har vi inte haft en minut över på att tänka och fundera. 

Redan på BB började besöken med först ut min syster, Fanny, Susanne, Jamie, Nickan, Filip, Isabelle, Emelie, Tobias, Micke, Anna, Anton, Miguel och Jossi. 

Dagarna där på har gått i samma tempo med andra sällskap och besök som avlöst varandra. Vi har också hunnit med en natt på BB, ett läkarbesök, en natt på landet och en heel dag på parken zoo. Fart och fläkt med FÅ timmars sömn. Han får liksom hänga med på en hel del fast att han bara är 6 dagar. Välkommen till familjen hjärtat! 

Som om inte allt det vore nog så kom även "Lillasyster" alltså Jamies och Lillebrors nya kusin i raket fart tidigt idag. Filip och Nicole var här och hade värkar fram till mellan typ 23:00 och 01:30 och sisådär 45 minuter senare föddes hon, tio dagar för tidigt (på BB att tillägga).

Så i morgon ska våra kusiner mötas!!! Det ska bli så roligt att se kusiner som är så nära födda varandra och se deras likheter samt olikheter och Jamies reaktion på ännu en bebis! 

Ah det här inlägget skulle bara bli ett hej. Jag ska skriva ner allt om förlossningen men har inte riktigt hunnit med det än:) 

Tack för alla gratulationer, lyckönskningar och alla rara sms, samtal och mail! 

På återseende!! 

 

Jaaha....

Här sitter jag i soffan med världens största mage och utan bebis!

Lillebror är inte ett dugg intresserad av att titta ut fast att det var sagt idag!? 

John säger: Fint folk kommer sent.... 

Bara dumheter om du frågar mig!

 

Jag vill inte att Lillebror eller jag ska växa en centimeter till. Liksom han ska ut också. Om han förväntas väga minst 4,5 kg nu idag fullgången, vad ska han då väga om jag får gå över tiden?

Oj, oj obehagliga tanke. Jag vet allt för väl vad som väntar mig. Nervöst, minst sagt.

Samtidigt läser jag på sociala medier att det ploppar ut barn hej vilt och gärna sisådär 3 veckor för tidigt. Jag önskar att jag hade fått vara med i deras gäng. 

Det tycks inte finnas en enda kotte som går fullväg eller ännu värre över tiden. 

Min statistik säger mig 3 av 10 är som jag. Resten är Ni lyckliga som slipper sitta tålmodigt och vänta och vänta och vänta en dag till.

 

Det är så deppigt att öppna troslådan ännu en morgon för att leta efter ett rent par som ska passa för att sedan gå till garderoben för att försöka hitta ett endaste plagg som passar för dagen eller något att ta på mig för huvudtaget, då att gå nakenfis inte är ett alternativ.

John har liksom hajjat till att jag ständigt bär samma klänning...

Han säger: Åh du bär din favoritklänning, vad fin du är! 

Haha nu är det faktsikt inte en och samma med de är väldigt snarlika, men till poängen, om John uppmärksammat det här med mina klädval då hörrni, då har det gått långt.

 

Tack och hej från en bitter tjej!

 

 

 

Hej Ni nyfikna eller intresserade!

 

Igår gjorde jag mitt diabetestest. Det såg hel bra ut så det var

härliga besked.

 

 

 

 

Hur som...

Inatt vaknade jag med krämpor, smärtor i ryggslutet samt illningar i ljumskarna som sved och kraftiga sammandragningar som var ganska reglbudna... Ärligt trodde jag att NU sker det! Handsvetten rann till, gåshuden kom, tarmen tömdes och analen och mellangården smärtade. 

Jag har inte haft en enda "känning" de senaste två veckorna och jag har känt mig oförskämt pigg trots högt tempo emellanåt. Är ändå i vecka 40 så trodde allt vatten i kroppen jag samlade på mig med Jamie skulle ha kommit för länge sedan och att kroppen skulle vara lika slut den här gången som sist. Men ICKE. 

 

Jag har sovit hela nätter samt att humöret varit stabilt och på topp. Något vimsigt bara samt taskig balans.

Pga inga förvarningar har jag tänkt att jag kommer f*n gå över tiden. Orättvist med sitt andra barn då jag inte ens gjorde det med mitt första?! men efter nattens påhitt upplever jag att det känns som något är på gång. Kroppen har ändrats på något vis. Jag mindes att jag nämnde något om det till John innan vi skulle sova igår... Något känns annorlunda...

Dock inget vatten eller någon slempropp.

 

Men jag tror vi får träffa Lillebror inom ett par dagar... nu återstår det bara att se.

 

Alla bitar bara faller på plats så nu kan jag föda utan att behöva känna att det saknas en massa grejer! 

Skötväskan från silvercross fick hoppa på också.

 

 Lillebrorsrum tog ju fart för länge sedan....trodde jag, ja. Jag var taggad och på hugget sen bara dog det ut. Vi målade om och jag skrev listor på vad jag ville ha, sedan tog det typ stop. För många järn i elden och hälsan hade jag inte riktigt med mig.

 

Allt blev bra och lagom i det ca 8 kvm lilla rummet han fått. Allt för en vädligt billig peng också.

 

 

 

 

 

Senaste nytt är att jag befinner mig i vecka 39, (vecka 40 redan nu på måndag!)

Mitt sista besök på mvc är nu förbi och hela familjen hade jag med mig.

Vi kom överrens om att ingen nybörjare får sy ihop mig, att jag inte vill amma och även att jag är väldigt FÖR smärtlindring. Resten får gå som det går helt enkelt!

Juste den där varma handduken folk pratar om ska jag be om också....

 

Vikt: 63 kg

Magens mått: 37cm

(Och magens omkrets som jag mätt själv för att det är kul att minnas är 103 cm)

 

Pga magens gigantiska mått misstänker hon att jag har risk för att ha drabbats av antagligen graviditetesdiabetes så nu på onsdag måste jag göra något form av glukostest. Man fastar från 20:00 från kvällen innan och kl 08:00 morgonen efter tar det tar man ett blodprov. Sen måste man dricka någon form av lösning och 2 timmar senare måste jag ta sticket i fingret igen för att se vad jag får för resultat.

 

Också pga det där fantastiska måttet TROR inte barnmorskan att han ska väga MER än 4,5!!! Alltså hjälp! Jag tyckte Jamie var en klump som vägde 3,8.

 

 

Aja annars är BF nästa söndag...När tror ni Lillebror tittar ut? 

Igår var vi och 13 000 andra på kolmården. Sommarens mest fyllda dag än så länge om jag förstod rätt? Tack vare oss och alla de andra som hittat dit valde de att ha öppet en timme längre. Tur var väl det för att vi skulle "hinna" allt så var vi där fram till 20, sen får vi inte glömma våra 4 h i bilen tur och retur.

En fullspäckad dag med andra ord!

Väl på plats skötte sig barnen sig jätte väl och höll sig nära oss vuxna jämt. För oss två gravida höll vi bra tempo och ingen kunde märka av våra gravditeter förutom dom två jätte kulorna som avslöjar oss.

 

Hur som helst så tittar jag in här enbart för att visa vad vi lyckats piffa med lite nu på kvällskvisten. 

Väl spenderade pengar enligt mig själv. Det hela gav en ombonad känsla och jag ÄLSKAR det gröna, gärna tillsammans med guld som jag har det inne men det återstår och ser hur det här ska ta form på nya uteplatsen

Nu fyllde jag skåpen bara med sånt jag hade skräpandes i något skåp. 

När det har varit toppenväder har vi verkligen utnyttjat dagarna till fullo och Jamie har visat sin mamma att han är verkligen den här stora killen. Det är så intresserat hur mycket ett barn utvecklas från dessa lov som kommer och går under åren. Helt plötsligt är barnen totalt personlighets förvandlande och har lärt sig massor på så kort tid. När barnen spenderar så mycket tid på förskolan och man själv är på jobbet hinner man inte se hela utvecklingen under de två dagarna på helgen men under loven får man lära känna sina barn på nytt. 

Treårstrotsen som vi levt med ett par månader har varit som bortspolad under vår första vecka och ingen är mer tacksam än jag. Så glad och härlig han har varit har verkligen gjort att jag laddat batterierna då jag var orolig över hur mycket jag skulle orka med i hans tempo och humörsvängningar. Han kramas och sjunger mest hela dagarna och frågar frågor om framtiden eller undrar över våra inköp som finns i hemmet. 

Vårt lov har bjudit på några dagar i Tyresö, spontana take awaymiddagar med vänner, inflyttningsfest, avsked på hans förskola, även på mitt jobb, punka på bilen som jag orsakat, lata dagar på stranden, springmask som genererat i mängder av tvätt och sist men inte minst en färdig altan!!! 

Äntligen! 

Men det sistnämnda förtjänar ett eget inlägg vid senare tillfälle. 

Nu vill vi njuta av att pappa John också fått gå på sommarlov med oss så vi får vara vi tre innan lillebrors ankomst som kan vara närsomhelst.