Malin Lidgren

Tröttsamt ältande

Kategori: 2013

Mitt nya kapitel som arbetande mamma tar på krafterna som väntat. Precis som jag föreställde mig det. Ständigt trött, lättretlig och stressad. Det som finns kvar av mig efter en arbetsvecka är bara ett skal. För slut för att orka reagera för slut för att se. Jag är tom, lika tom som en av mina tusen chipspåsar jag fått dille på. Jag äter tills det inte finns mer och går och köper en ny dagen därpå. Magen spökar med mig som vanligt, inte konstigt med mina osunda matvanor och livsstil. Jag hade räknat med det ovannämnda men inte med tomheten jag bär på. Jag finns inte till i mitt liv, alla mina val är räknade på att finnas till för någon annan. Jag tar inte plats i mitt egna liv och efter att ha kört på ganska hårt i en månadstid känns det verkligen i kroppen när jag tvingas landa hemma med sjukt barn. Allt kommer upp till ytan. Känslor tittar fram, jag och John ser olika på saker. Det öppnar dörrar till hetsiga diskussioner. Jag tappar fotfäste och rymmer till sagornas värld, i mitt fall, internet. För trött för att fördjupa mig i det som sker.  Det är lättare att vara tyst och hoppas på att känslorna bara försvinner. Jag vet att så fungerar inte jag, utan vet också att om något litet snedsteg sker på vägen, kommer min bägare rinna över. Då står vi där än en gång. John kommer bli vilsen och inte hänga med i tron om att vi gått vidare från det jag kommer att ta upp. 
Det är svårt det där. Ibland vet jag inte vad som är Jag och vad som bara är mörka tankar som kan vara borta redan imorgon. Jag avspeglar mig i hösten och allt den innebär. Mörker, tidiga kvällar, kyla med glimtar av varma ljus som brinner ner och slocknar. Det hela påminner mig om en tid jag redan levt. Jag är mycket sån. T.ex mint ger mig illamående för det får mig att tänka på skolan och den hunger jag ofta bar på. Jag förknippar vissa saker med olika minnen och kanske hösten tar mig tillbaka till sorgen. 
 
 





Vi förblir tre ett tag till

Kategori: Allmänt

Tankarna kring barn nummer två har kommit till mig allt oftare nu den senaste månaden. Det är något mysigt i att spekulera och tänka på ett syskon till vår härliga son. Kanske påverkas jag av den nya årstiden eller Nicoles graviditet, vad vet jag. Jag glädjs iallafall åt att ha hittat en början till en längtan. Tidigare i sommar beklagade jag mig över hur jag ens skulle finna orken till att ens tänka på en till. Allt det här svamlet måste på någotvis berätta för mig att vi är inne i en "bra period" just nu och där i somras, var en mer krävande. John har alltid tagit lättare på frågan, men simsalabim har han en liten gosig bebis i famnen medan jag blir tjejen med den groteskt stora näsan och si sådär en miljon finnar att försöka gömma mig bakom. Bebis nummer två kommer dröja men dagdrömma får man göra. Det stora storebror-testet blir när kusin kommer till världen i början av nästa år. Juste, nu har både John och jag haft turen att känna på några lyckosparkar från Mini i magen. Mysigt.


Pengar, pengar

Kategori: 2013

Under ett och ett halvt år har jag levt på mammapeng, och under tiden har jag varit allt annat än en miljonär. 
Mitt sätt att spendera pengar på förut var något jag tog väldigt lätt på. Lite tanken, pengar kommer och pengar går.
Under de här åren har summan som kommer in i hushållet varierat från månad till månad. Sånt som påverkar är om någon av oss jobbat helg, hur många dagar vi tagit ut, full eller lägstanivådag, semesterpeng och allt sånt. Paniken jag känt över pengar det senaste året för tillexempel oväntade avgifter så som bilskatt, bilen går sönder, föräkringar, tv-avgift, osv. Sen har vi julen, för många födelsedagar samma månad kanske, nöjen, semestern och allt där till. Att leva livet kostar. 
 
Det som har hänt med mig är att jag har svårt att köpa saker till mig själv, alltså unna mig det där fina kanske onödiga. Det ligger en ångest nästan en skam i påsen när den kommer hem. Plagget får ligga orört, knappt provat med lappen på i påsen för att möjligheten att lämnà tillbaka ska finnas om våran månad ser knaper ut. Det händer iförsig sällan att plagget åker tillbaka, för på något sätt klara vi oss.
Om det är något jag gärna lägger pengar på är det att köpa mat ute, jag orkar inte laga mat varje, varje dag. Det är värt varenda krona. Sen behöver man inte unna sig förrätter och efterrätter varje gång, då blir notan ovärd.
 
Min födelsedag närmar sig och min hjärna säger mig, som alltid, att jag bör önska mig sådant jag behöver. Men under en veckas tid har jag nu försökt tänkt utanför "börboxen"och försöka hitta sådant som lockar mig och att  fantisera om mer. Här nedan ska ni få se resultatet. Jag gör det här som en övning så det här är ingen önskelista till mina nära och kära för i år kommer jag INTE fira min dag. Så lägg era pengar på er själva och köp inget till mig är ni snälla.
 
Två av de här träinga skärbrädorn att duka fint på, inspo från min vän Josphines instagram.
 
 
En snygg mjuiksdress för hemma bruk. Dags att rensa i lådan här uppe.
 
En fantastik vas. Rund is the shit.
 
 
En väst för en mysig höst.
 

Höstdag i trollskogen

Kategori: Jamie, 1 år

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Denna söndag gav vi pappa John lite egentid och följde med morfar till Ängsjö. Man bör åka dit oftare, det är så himla mysigt där. Gjort för utflykter, utomhusnöjen för de små och fridfullt för oss vuxna. Sen är det lite minnen som kommer till mig eftersom Sabina är född och köpt i en av villorna man passerar påväg ut.
 
 
 
 
 
 
 
 

Semifreddo

Kategori: Jag lagar

Det här bjöd jag på när tjejerna mina var över här om kvällen.
 
 
(Sorry för den taskiga bilden)
 
För att göra det här behöver du:
 
2 marängbottnar
4 ägg
2 msk socker
5 dl vispgrädde
1 burk nutella
1 påse mini marshmallows
ett gäng frysta hallon
 
 
  1. Vispa 4 äggvitor och 1 msk socker till ett fast skum i en bunke.
  2. Vispa därefter 4 äggulor och 1 msk socker fluffigt i en annan.
  3. Vispa 5 dl grädde i en tredje.
  4. Lägg den ena marängbotten i en form (jag valde en avtagbar variant). 
  5. Krossa den andra till smulor, efter smak.
  6. Värm nutellaburken en kort stund i micron för att få den mer rinnig.
  7. Undertiden vänd ner bunkarnas innehåll med marängkrosset, mini marshmallows och en del av nutellan till en smet.
  8. Häl över smeten i formen på den hela marängbotten.
  9. Ringla det som är kvar av nutellan över smeten så du får som virvlar.
  10. Jag valde att trycka ner lite frysta hallon här och var också.
  11. Ställ in i frysen gärna över natten.
  12. Jag serverade med hallon ännu fler hallon.
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 

Mörker

Kategori: 2013

 
 
Ni som känner mig vet att Jepser, min förra, gick bort dagen efter att jag fyllde 19 år. Vilket har lämnat hösten och speciellt dagarna där runt med mycket ångest, och inte alls den där härliga känslan man hade kring sin dag som barn.
Efter fem år har jag lärt mig att hantera sorgen. John blev min stora räddning och han gav mig den största gåvan av de alla, ett barn. Barn var något jag ville ha i framtiden förut, runt trettio typ, så längtan fanns inte där. Men på någotvis växte känslan i mig efter pluset på stickan. Jamie kom till och plötsligt insåg jag att jag hade inte levt klart mitt liv.
 
 
Nyligen läste jag i ett gammalt anteckningsblock om mina mörkaste tankar som jag bar med mig efter Jespers bortgång. Jag läste att jag trodde att jag upplevt allt och livet hade inget kvar att visa mig. Jag fanns till för andra men för mig själv kvittade det i stort sett. Nästan så att jag väntade på att det skulle bli februari så att jag skulle tas från jordens yta. (Som jag nämnt tidigare, har jag drömt om den dagen jag ska dö på och allt jag "vet" är att det ska infinna sig i den månaden men inte vilket år).
Men Jamie kom och gav tillbaka meningen med livet. Det låter som något alla säger men jag upplever att mitt liv spelar större roll nu. Fler är beroende av mig och bara tanken av att Jamie skulle få leva utan sin mamma gör att mitt hjärta går itu. Jag vill leva för alltid. Så något som kom med att bli mamma är att jag än en gång blivit rädd för döden. Något jag lämnat för fem år sedan när jag fick se döden på nära avstånd. Mycket tankar kring ämnet fanns i min barndom/ungdom redan. Tanken av att förlora mamma eller pappa gjorde det svårt för mig att sova. En viss ångest fanns där hela tiden. Jag tror mycket beror på att jag inte visste hur döden kunde se ut men sen hände  något...
 
Robert, en vän, dog och året var 2008, det var det närmaste jag kommit döden. Det var omänskligt, oförstående och förkrossande. Här satt jag, inne på KS och såg den en gång varma kroppen bli kall. Det gjorde så ont i mig, så ont! Jag blickar upp och ser hans familj som gråter och går itu mitt framför mig. Hur känner de om jag känner så här? Var min tanke. Mina närmaste vänner var i rummet, även de förkrossade. Det var så mycket känslor...för mycket att hantera! Tiden gick, minnet sviker mig, för jag minns inte hur länge vi satt inne i det mörka rummet med tända ljus hos Robert.  Vi lämnade sjukhuset den kvällen och det var sista gången jag såg honom. 
Det jag lärde mig av att vara så nära döden var att det fanns inget läskigt här. Det var sorgligt på alla vis men det var ju fortfarande Robert som låg där, inget lik. 
 
Månader senare sker det igen...
Det knackar på och beskedet når mig. En polis och präst står vid vår dörröppning och frågar om det är jag som är Malin. Där kom det, det första skriket. Jag minns det allt för väl och jag fasar för den dagen ett sådant besked når mig igen. Ohanterligt, ont så där j*ävla ont gjorde det, igen. Nu, nu förstår jag vad jag såg där inne hos Robert den där fasansfulla dagen. Det jag såg i Roberts familj. Nu är det min tur och det här är bara början...
 
Att plocka upp sitt liv, bit för bit är svårt och det tar tid. Alla gör det på olika sett. Efter många månaders väntan för John gav jag mig in i leken igen, kärleken. Och det är det bästa jag gjort. Han gav mig min familj och han gav mig mening igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

<3<3<3<3<3

Kategori: 2013

Igår kom mina tjejkompisar över på lite fredagsmys. Inget särkillt bara dessert och lite smått och gott som tjejerna hade med sig. Vi tände ljus, slog av tv'n och pratade, pratade och pratade lite till. Härlig känsla då jag kände hur veckans stress snabbt rann av mig. Svårslaget fredagsmys! 
Den här kvällen började med att John kom hem med en bukett blommor, bara sådär. Det fanns ett samhörande kort till med fina meningar i. Jag kan nämna att ordet super mamma var ett av dom. 
Kvällen fortsätter och flickorna börjar rulla in och snart kom en till. Gissa vad hon hade med sig? Ja ännu en bukett vackra rosa blommor till mig. Lucky girl liksom! Vi väntar nu den sista av flickorna som är påväg från jobbet. Det plingar på dörren och jag tar mig snabbt dit. Till min förvåning möts jag inte av Jossan som jag trott utan ett att annat bekant ansikte. Nämligen grannen med en tredje bukett blommor! Det visar sig att de ska fara bort under veckan och att hon vill inte att den vackra buketten ska gå till spillo. Ja ni, ibland känner mig sig lite extra omtyckt! 


 
 


Frozen cheesecake

Kategori: Jag lagar

Jag äter gärna inte vanlig cheesecake då det inte tillhör min kategori.
Men jag har nu smakat FROZEN cheesecake och det mot min förvåning var en helt annan grej.
Gudomligt god var den dessutom och påminner mycket om glass.
PRÖVA NI MED!
 
 
  • Vispa 3 äggvitor poröst i en skål.
  • Vispa därefter 3 äggulor, 1 ask philadelphiaost och 1,5 dl socker tillsammans i en annan.
  • Riktigt än ska vi inte stoppa undan vispen för nu är det dags att vispa 3 dl vispgrädde och 1 tsk vailjpulver tillsammans i en tredje.
  • Ta fram en form och smula ner till en jämnbotten av digestivekex.
  • Blanda alla skålars innehåll och rör om till en smet.
  • Häll sedan över smeten på dina smulade kex.
  • Ställ in formen i frysen, gärna över natten.
  • Servera med vallfritt tillbehör, i mitt fall passionfrukt som är en favorit. 
  • (Till sommaren kommer jag göra samma fast med en tvist)
 
 
 
 
 
Snabbt och enkelt!
 
 
 
 
 
 
 
 

Höstfika, del två

Kategori: Jamie, 1 år



Han ville också mata hästen

Nom, nom

Pappa kan inte sluta pussas hela tiden

Vi träffade på en JÄTTE häst....

...och den kom väldigt nära...


Jamie söker Sabinas uppmärksamhet

hjälper morfar hålla i kopplet

Mamma, son och den glupska hästen

höstfika del ett

Kategori: Jamie, 1 år

Cyklarna fick stanna hemma, istället tog vi oss till fot till säbygård även den här söndagen. Kylan överraskade oss och det var första gången jag hörde Jamie huttra.  
  



Här har ni den. MAGISK.


Far och son
 
Djurälskaren


En mer rättvis bild på vår gullisnutta.


Jag har väldig respekt för så stora djur.      

Johns RIKTIGA ring

Kategori: Förlovningen

 
 
 
Detaljer
 
 
Johns ring matchar så fint med den ursnygga klockan han fick av sin vän Erik
 
 
 Blank ring gjord i röttguld med fasade kanter. 
John valde den själv<3
 
 
 
Mannen som förgyller mitt liv 
 
 
Armbandet han fick i 25årspresent av mig
 
 
 
 
 
Ringarna
 
 

Ute får flytta in

Kategori: Allmänt







Sov sött

Kategori: 2013

Ny årstid ger mig ofta en känsla och längtan efter förändring. Stora som små. Känner ni igen er? Jag kan tänka mig det. Inredning brukar vara det första jag tänker på, strax efter granskar jag mig själv och min egna garderob. Andra gånger kan det ha varit nya vanor jag har velat ta till mig, eller tanken på att utvecklas inom karriären eller kanske helt byta spår. Nu är jag i fas ett. Det innebär tänka, tänka och tänka. Tiden går och snart börjar jag handla efter mina nya tankar och känslor. Frissan är bokad, tyvärr inte först den 4/11 men det ger mig mer tid att tänka. Kanske tur det, annars hade jag nog suttit här med lugg om tiden hade varit bokad redan förra veckan. Jag tycker det är läskigt ibland hur mina tankar svajar från dag till dag. Aja, kvällen börjar lida mot sitt slut och vi ska se en rulle innan huvudet träffar kudden. 

Ett gulligare alternativ

Kategori: Allmänt

Jamie bröt Johns kontokort i två delar tidigare i veckan så nu har hans nya trillat ner i lådan! 



Mys

Kategori: Allmänt

Det har varit onödigt tidiga morgnar här hemma på vall de närmaste dagarna. Dessa morgnar när man blickar ut genom fönstren kan man verkligen tro att hösten är här. Allt man ser och möts av är gråanyanser och dis. Tricket för att kunna vakna till liv vid de här tillfällena är ljus och när klimatet sviker oss får vi skapa magi inne istället. 



Livet utan smink och mode

Kategori: 2013

Fördelarna med att arbeta på förskolan är många. Självklart allt det jag redan pratat om så som tiderna och hur mer anpassat det här yrket känns när man själv har barn jämfört med butiksjobbet. En annan faktor är att slippa det ytliga som mitt förra arbete stod för. Missförstå mig inte nu, jag älskar att vara ansiktet utåt för ett företag. Men här på förskolan vill de ha mig mer för mina egenskaper som person och inte det säljande hos mig. Jag har aldrig varit bekväm i mig själv med en massa speglar, spotlights och långa dagar utan smink. Speciellt när jag får betalt för att vara denna pigga, hjälpsamma tjej som har koll på läget ang allt som gäller kläder och mode. Jag leverar helt enkelt bättre när jag är bekväm, och det är jag när jag lagt ner lite tid på att se fräschare ut. Man kan nästan säga att sminket har varit en del av min "uniform" när jag går in i jobbrollen. Hur som helst, på förskolan finns det inga speglar, inga kunder och inga dömande blickar. Så här står jag rakt upp och ner i det mest bekväma och ömtåliga plaggen som finns i min garderob att bära. Barnen och jag bygger sandslott, sitter i gräset, ritar och klistrar och kramas dagarna i enda. Precis så som en fröken bör vara enligt min mening. Orädd och närvarande. 
 



Följ familjen Kastlander/Mandin

Kategori: 2013

För er som är lite sugna på att lära känna Nicole lite bättre och följa deras resa som blivande föräldrar till Jamie's nya kusin i magen, tycker jag att ni ska klicka er i på hennes blogg: www.nicolemandin.blogg.se
Där kan ni läsa, se bilder och uppdateras. Jag vet att de två var på ultraljudet igår så kan tänka mig att en uppdatering med bild kommer inom kort.
Mini, mini, mini vi älskar dig redan<3

Sunday funday

Kategori: Jamie, 1 år

Söndagssysslan blev en cykeltur till Säbygård. Hästarna fångade Jamie's intresse och en tår fälldes när det var dags att skiljas åt. En fika, en fanatiskt god fika hann vi också med på deras café. Tips till er alla är att åka dit och äta av deras stora goda vaniljbullar för er som inte prövat. Hembakt är det bästa som finns! Cykelturen hade inte nått sitt slut då vi valde att cyklade på, bort bakom Ikea och in i bostadsområdet, och där vi fann den! Denna stora mjuka, ovanliga osvenska lekplatsen. Inspirerad av det gamla flygfältet den ligger på. Det fanns en stor kana, en liten, flygplan att sitta på, en linbana, en stor gunga, studsmattor som var inbyggda i marken, nivåskillnader, ett utkikstorn, sandlåda med mera. Leksugna? Ta er dit!

Family

Kategori: Mina tavlor

Sommaren verkar inte riktigt vara över men ändå kan jag inte sluta fantisera om höst, mörka toner, naturmaterial och rent sagt mysiga, mjuka tillslag till hemmet. Hemma hos oss har ljusrosa haft sin plats sedan solen tittade fram tidigt i år. Nu när hösten iallafall bör vara på väg, vill jag ta in det mer svarta och gråa igen. Mest för att basen ska gå ihop med den röda julen vi förväntas ha i år. Det här betyder att jag måste byta ut mycket av de som pryder väggarna i vårt vardagsrum. Så tidigare idag tog jag mig lite egen tid för att skapa och göra nytt.

Järfälla-festivalen

Kategori: Jamie, 1 år

Min situation

Kategori: 2013

Nu är det bestämt. Månd-fred mellan 08:45-16:15 kommer jag arbeta som resurs på en förskola och nästan varannan lördag kommer jag finnas på MQ. Så varannan vecka arbetar jag sex arbetsdagar och varannan fem. Det känns tryggt, bra och underbart eftersom mina nya arbetstider stämmer väldigt bra överens med Jamie's tider på hans förskola. Jag är fortfarande i chock över hur allt löst sig för mig? Här har jag oroat mig sen januari, sedan samma vecka som hjärtat började på dagis blev jag uppringd av förskolan där de erbjöd mig arbete. Fanatiskt och tacksamt är orden!

Svammel

Kategori: 2013

Ikväll var varenda stol kring middagsbordet fylld då vännerna var över och åt lite tacos. Sådana här kvällar när vi äntligen lyckas knopa ihop våra liv för en kväll och mötas under samma tak kan göra mycket för själen. Det har varit mycket på agendan på kvällarna nu flera dagar i rad, jag hoppas morgondagen bjuder på en mindre händelserik afton. Apropå ingenting så har en sorts ångest lämnat mig kring det här med arbetet och i veckan ska jag ta ett stort beslut. Just i detta nu, känns livet så där okomplicerat, enkelt och självklart. Jag hoppas den känslan får leva kvar i mig efter månader och månader med huvudvärk efter att jag pressat ihop käkarna och levt med ständig ångest. Livet... Tänk hur allt kommer sig! Tror ni allt är förbestämt och liksom löser sig? Ibland känns det iallafall så. Knippor kommer och knippor går...

Det nya livet

Kategori: Jamie, 1 år

Det nya mer krävande livet som arbetande småbarnsförälder är väldigt tröttsamt och fritiden är knapp. Jag har gått från nästan arbetslös till att ha två arbeten och arbeta 7 dagar veckan. En ganska ofungerande livsstil. Vi får se vad jag ska göra åt saken men på måndag är det nog dags för att ta ett beslut. Jamie sköter sig bra på förskolan och tycks trivas. Lämningen har varit busenkel. Jag frågar om en puss, får den och en vink sedan tar han stora steg mot sandlådan. Men den senaste veckan har det minst sagt inte varit enkelt. Det har varit stora tårar, skrik och galenskaper. Både läskigt och hjärtskärande att se. Jag har ringt tillbaka till förskolan för att höra hur dagen gått. Som vanligt glömmer barnen snabbt bort varför de var ledsna och finner sig i situationen. Jag tittar nu på klockan och ser att det är dags att bege sig, njut av ledigheten folk jag hoppas jag kan få min första lediga dag på lördag eller söndag nästa vecka om inte det går vägen så får jag vänta ännu en vecka. Klarar man av att arbeta så många dagar i rad?!
/ hjärndöd