Malin Lidgren

Förra veckan fick jag vackra tulpaner av Jossan och igår hade John lagt fram en trisslott åt mig att skrapa på. De är de små sakerna som gör det<3

Jamie fick som nämnt förut 3 st skinnjackor i födelsedagspresent, igår tog jag mig tiden att byta dessa i stinsen. (En behöll vi såklart) Här är det vi kom hem med. Nu är det lite roligare att köpa kläder åt Jamie för utbudet har utökat då han numera bär storlek 86-92. Innan han kom upp till 86 var det väldigt tunt på avdelningarna i butikerna då ofta flickkkäderna har ett bredare sortiment.

Jag har hunnit med två rundor till Erikshjälpen på fyra dagar och fyndat har jag minst sagt gjort. Idag tvingade jag med Johanna dit för jag fick syn på något förra gången och ville chansa på att den fanns kvar. Herre min Gud, det gjorde den! Det är sällan man kan hitta något när man väl lämnat det för det är sån rullians på både människor och saker. Men här är bilder på de tidigare fynden.(Ljusstake,duk, liten lampa och bricka)

Förra veckan hade vi lite firande för Jamie med hans vänner. Efter många om och men och ändrande av tider och dagar blev det tillslut av. Alla vännerna hade inte möjlighet att komma men jag kände att vi inte kunde byta dag en gång till. Så Denise kom med Oliver och Jossan med Tilda och dessutom med varsitt packet. Vi åt fruktsallad och babblade tills jag nästan tappade känseln. Som vanligt med andra ord. Jag bestämde att vi skulle sjunga huvud-axlar-knän och tår tillsammans i en ring med barnen, då jag förstått att de är uppskattat på öppna förskolan. Tydligen även här hemma av min lilla skrutt. Jamie har ett behov att krama och pussa Tilda så fort han får chansen, tyvärr uppskattar inte Lill-tjejen det. Man bah liksom Jamie, fatta vinken.Hon är INTE intresserad haha!<3

Du härliga söndag! Söndag är nog min favvodag. Jag har aldrig lidit av söndagsångest då jag sällan har arbetat på måndagar. Mina veckor ser alltid olika ut då jag har ett butiksjobb. Nog om den saken. Varför den här söndagen var lite extra trevlig var att vi vaknade utvilade av oss själva halv tio på morgonen. Delade en frukost och fick längta lite efter skrutten. Vi tog solglasögonen på oss och begav oss till Säby hela gänget för en promenix ut i det härliga vintervädret. Solen värmde så mycket att avsluta dagen med en kopp te var nästintill svår drucket. En härlig känsla. Kan det vara så att vi är på väg mot varmare tider och framför allt ljusare? Vi träffade på MASSOR av människor, främst i åldersgruppen 65+, de måste haft någon slags träff? Hela fiket var fullt även gångvägen ut till sjön och väl på isen försvann dem en efter en. Det kändes som alla vaknade idag, även vi. Välkommen solen, vi älskar dig.

Ikväll hade vi middag på tu man hand och det innebar barnfritt. Nicole fick sitta barnvakt och hon ringde oss med ett FaceTime-samtal där vi fick chansen att vinka och göra andra handgester med Jamie. Det blir lite automatiskt så då man märker att vi kan kommunicera genom sånt och vissa ord som jag vet att han förstår. Men vår trevliga stund slutade snart med att Jamie började rycka i läppen för att sedan bryta ut i gråt. Vi satt som frågetecken och undrade vad som hände men antagligen fick han känna på saknad för första gången. Lilla hjärtat, de kändes kan jag lova. Men Nickan skämde bort honom med puss och kramkalas så snart var vi glömda.

Gissa vem som kom hem inatt, jo min bästa vän! Efterlängtad har hon varit minst sagt! Idag tog jag med hela familjen över hem till henne och Totte på en fika. Vi bestämde oss för att imorgon fara till Erikshjälpen. Senast vi var där gjorde Emelie vårt bästaste fynd genom tiderna. Hon köpte den här gamla plåtburken för 70kr som var väl använd. Tänk vad lite vit färg kan göra? Den fungerar numera som ett väl fungerande vardagsrumsbord med förvaring. Älskart är ordet ni söker!

Min nya bästis i skönhetslådan är definitivt den kallpressade kokosnötsoljan. I en stor härlig burk på 450 ml som passar utmärkt utmed min andra kompis a-krämen. Oljan doftar ljuvligt i kokos och den tar mig till sommaren i ett nafs när jag smörjer hela kroppen med den. Man kan även ha den i håret som en inpackning, ju längre desto bättre. Jag har hört att folk sover med den men jag skulle bara lägga i den i tofsen och topparna för att inte få en fet hårbotten. Men kanske det bästa av allt är att man kan steka mat i den, det ska vara de nyttigaste alternativet för just stekning då den är hög på vitaminer och mineraler. Köp en du med!

Medan mamma håvar in cash på MQ spenderade Jamie och sin faster tid ätandes tårta då lilla Stella hade ettårskalas. Återberättat fick jag höra att han tagit för sig ordentligt och pillat på alla på plats. Han fick dela hedersplatsen med lilltjejen också. Av bilderna att läsa ser de ut som han haft en trevlig dag.

Högst upp på listan den här helgen stod det jobb på. Jobb och många jobbiga tankar. Hur kommer det sig att tankar kan vara så tungt att bära nästan rent fysiskt? Mitt huvud och min axlar känns ömma och svullna då det är för mycket att bära på. Men efter regn kommer solsken som så många säger, även jag. Det positiva måste ändå vara när man lever i en påfrestande situation jobbar hjärnan lite extra för att hitta en lösning för att slippa eländet. Så kanske har jag hittat "mitt kall"här i livet. Framtiden får visa mig svaret på den frågan...Idag fick vi fin besök av Jossan och Tilda så vi fick chansen att agera bollplank åt varann, vänner är bra att ha, vad skulle man göra utan dem?

Jag ligger vaken medan Jamie och John ligger utmed mig och sover. En av mina favorit grejer är att just sova så de hela är lite underligt. Ni kanske vill veta 5 saker om mig som ni än inte kanske vet. Då blir det nummer två då: Vi var nära att gifta oss i tv efter att John sänt in en intresseansökan som ledde till person-beskrivningar, ekonomiuppgifter, intervjuer och provfilmningar. Nummer tre: jag har aldrig ätit ett kokt ägg, gräddfil, cream freich (Stavning?) eller filmjölk. Nummer fyra: min pappa var 41 år gammal när jag kom till världen och jag är hans första och enda. Nummer fem: förut fick jag feber när jag blev nervös. Ja så nu vet ni det. Hur intressant det hela var vet jag inte men det var de jag hade att säga idag.

Att Jamie fyllt ett år har slagit mig nu. På bara några få dagar har jag kommit till insikt i hur mycket han växt och utvecklats. När man lever mitt i det, märks det inte så som att vara utomstående. Han går mest hela tiden. Han förstår mycket vi säger. Det gör att jag blir lika chockad varje gång han gör något jag ber om, eller bara säger högt. Han använder sitt kroppsspråk för att förklara vad han vill. Han härmar oss och är hungrig på ny vetskap. Mitt lilla hjärta är inte så liten längre. Hans blonda lilla fjuniga hår blir allt längre men inte riktigt färdigväxt för en frisyr. Jag tittar ner på hans fot och ser en liten mjuk sak med perfekt runda tår. Precis som förut vill jag säga. Men förstår ganska snabbt när jag möter mindre barn att hans fot antagligen växt flera storlekar, sen den dagen när han låg där nyfödd på mitt bröst. Men det bästa av allt är nog när John lyfter upp Jamie i sin famn och de tittar på varann. John ber sin son om en kram och Jamie möter hans blick innan hans panna nuddar Johns läppar, för att sedan pressa sin kind mot Johns axel med ett fast handtag runtom hans hals. John ler och blundar lite längre än vanligt, för att ta in den kärlek Jamie precis delat med sig av. Att växa upp behöver inte alltid vara sorgset utan också helt underbart.

Livet känns för tillfället väldigt krävande. Ångestfyllt och med många frågor. Min framtid är ovis och jag påverkas mer än jag vill. Mentalt är jag helt slut. Inga val ligger i mina händer, bara rätta sig efter andra. Inte riktigt ett problem för mig i vanliga fall men nu står för mycket på spel. Det är faktiskt vårt liv, vår ekonomi och vår hela framtid vi pratar om. Och allt ligger på mig och mina axlar... Jag önskar att det fanns en trygghet att falla tillbaka på...Tur att lill-grabben är ovetandes om sin mammas oro...

Igår kväll var vi alla trötta efter en tuff natt, istället för att se på film uppdaterade jag Jamie's pärm om framsteg och hans första levnads år. Ett roligt minne att ha och de är lika bra att fylla i nu medans minnena är friska.

Jag har försökt fota allt Jamie fick på sin stora dag. Han fick triss i skinnjackor, (här har vi nära med bra smak;D) En fjällräven ryggsäck mini, pilotglasögon, en potta, Liverpool matsett och dress från sin far. Matlåda i form av en vovve, pussel, bowlingsett, t-tröjor (en lika som sin bästis Mio har) smurff-handduk och påslakan. Ett piano man går på och lego. Allt som förgyller en liten pojkes liv helt enkelt. Natten till idag var minst sagt krävande och killen är mer än bara förkyld. Med glansiga ögon, en blöt näsa och stort behov av närhet har fått den här dagen att passera. Jag har varit på jobbet men nu är det min tur och jag känner att natten kommer att bli lång.

Idag är ingen vanlig dag, för det är JAMIE'S födelsedag, hurra hurra hurra. Världen mest älskvärda lilla son fyller idag hela ett år, var tar tiden vägen egentligen? Han har firats från morgon till kväll med grattis hälsningar från alla håll och kanter, här i det kalla norra och ända från Thailand. Morgonen började med sång och paket öppning i sängen följt av frukost. Jag gick till jobbet och kom hem lagom tills det börjades på nytt här hemma. Släkten och Jamie's gudfar kom över och det slutade med att vi var runt 25 personer i stugan, fullt hus med andra ord. Middagen fick vi i oss på en snabbvisit på McDonalds tillsammans med faster. Slutet gott allting gott, så JÄTTE MEGA TACK ALLA som tänkt på en viss liten idag och visat det // många kramar familjen

Idag har John hängt upp mina tavlor. Jag känner mig jätte nöjd med resultatet då de kändes lite väl vitt, kalt och oklart innan. Men nu upplever jag vardagsrummet både mer hemtrevligt och personligt. De två ramarna utan bilder i är fynd, den rosa är ommålad. Renen är nog min senaste skapelse. I ribba-ramen från Ikea har jag vikt en loppa av tidningspapper och sist men inte minst en bild på mina två favoriter.

Även jag har prövat på att göra nya iconer till mina gamla trofasta appar. Positivt sett är att mobilen blir hel söt och de var verkligen tid för en make-over. Negativt måste vara att man måste spara alla gamla iconer? eftersom programmen finns "bakom" dem. Annat negativt är att alla program inte finns tillgängliga som jag skulle vilja sätta ny icon på men som inte går pga detta, så resultatet känns lite halvfärdigt. Dessutom tidskrävande. Tanken är god men jag känner lite gör om, gör rätt.

Sist jag var hos min syster fick jag med mig två burkar ifrån henne som hon längre inte ville ha. Jag tog dom i hopp om att de skulle passa in någonstans hos mig, då jag tycker mycket om dom. Jag ser framför mig att på sommaren att kunna plantera blommor i dem stående i på gammal fruktlåda. Tills vidare förvarar jag lite smått och gott i dem i brist på plats. För övrigt går jag runt och drömmer om ett stort skåp, gärna från golv till tak att förvara allt mitt pyssel i. John kanske kan bygga något att ha i sovrummet? Hmm.. De där ska jag spinna vidare på. Annars så är det ett stort skafferi jag drömmer om, ni vet sånt där man hade förr. Precis lagom stort för att ta ett kliv in i och se sig omkring där allt står prydligt och i ordning. Där inne skulle de finnas en liten pall för att kunna nå hyllan högst upp. Utmed pallen skulle jag sortera pantburkar och annat man återvinner. Hur kan inte de finnas i vart enda kök? Det skulle vara skönt att slippa alla fula överskåp. Tyvärr får skafferiet vänta då jag aldrig skulle rymmas med ett sådant här på lilla vallvägen. Nästa hus, då j*vlar!

Tyget fann vi på Ikea för 69kr metern.

Vi tog bilen och symaskinen till håtuna där vi påbörjade olika projekt. Mitt hann bli klart och nu återstår det bara att se om jag måttat rätt. Jag håller tummarna för att Jossans maskin orkar med till sista sömmen så även hon får avnjuta sitt hantverk. Hon har dessutom en sköldpadda som strövar fritt så som jag förstår. Den ville jag utforska lite närmare. Min första gång jag håller i en sån faktiskt. Den ser ut som en bräcklig lite farmor tycker jag, hon vet inte hennes ålder men jag tror att hon är närmare si sådär hundra.

Här är en bild på Carolina gynnings kuddar vi gav till Susanne och Kenta i julklapp. Riktigt snygga!