Malin Lidgren

Jamie har fått scharlakansfeber 

...fast utan feber...

Tydligen kan det vara så. Feber har han kanske redan haft, liksom innan och utan vår vetskap? 

Väldigt märkligt om ni frågar mig. 

Idag är iallafall fjärde dagen med prickarna. Hans hud är knottrig precis som om han hade gåshud jämt fast också en rodnad som för flyttar sig över kroppen. Igår kom det även runt ögonen samt munnen. Mina tankar har mer gått åt om att han fått någon allergi eller något sånt igen. Så som när han bar och fick nässelutslag titt som tätt? Dock stämde inte utslagen överens med de tidigare så jag 

googlade och sökte bilder men inget kändes bekant. Plus att det pratas ju så mycket om allmäntillståndet på barn när det är sjuka. Som om det avgör om de är sjuka på riktigt. Och det har faktiskt har varit bra de här dagarna. Ätit,sovit, lekt och repoterar. Inget märkbart förutom "prickar". Dock har de blivit fler och fler sedan vi upptäckte dom så jag hade tur som fick provsvar redan idag. Svaren fick vi med hjälp av stick i fingret samt halsprov. Det var hans första gång och jag tyckte han handskades med obehaget väl. Så ikväll startade första kuren med penicillin! 

 

Sakta men säkert har jag börjat förstå att den här graviditeten kommer att sluta med att en fjärde person ska flytta in hos oss. Ganska självklart egentligen men svårt att ta in rent mentalt.

Min bild om VEM som ska komma blev mer tydlig för mig efter RUL.  Nu har jag smält tanken över att vi faktiskt väntar en till liten grabb och det känns inte alls konstigt längre så börjar namnförslagen rulla på och hans rum börjat ta form. Jag försöker men hjälp av inredning och namn se framför mig VEM vi ska få möta och ta hem. Jag är rädd att om namnet är för hårt som det först nämnda jag vill ha och har pratat om på J är för hårt och kommer att bidra till en tuff grabb så kanske jag hellre väljer ett annat som är mycket mjukare och klär en kille med ödmjukhet. Det tråkiga är att John inte alls kan ta sig an namnet som jag ser framför mig mer och mer. Tack och lov att det är nästan halvvägs kvar så hoppas att en av oss vänjer sig vid tanken.

 

Men ang det här med namn. John är lite knäpp gällande den biten enligt mig, eller knäpp är väl fel ordval, alla har sitt sätt. Han tänker så att han måste liksom relatera namnen på våra barn till fotbollsstjärnor eller seriefigurer han tycker om för att han ska kunna fatta tycke för ett namn? Medan jag går "bara" på känslan och hur jag anser att namnen klingar. Sen fastnar jag lätt för bokstäver. Har nog alltid varit lite så. Att jag har favoritsiffror och bokstäver och de spelar roll när jag väljer mina namnförlag. Det kanske är minst lika knäppt? Eller hur tänker ni?

Sen är det väldigt enkelt att välja bort namn för att man redan relaterar det till en person som man kanske känner eller har känt. Det är mycket svårare att förälska sig i ett namn och mycket lättare att istället "hata" ett.

 

Annars har jah börjat tänka på vilka saker som känns viktiga den här graviditeten jämfört med förra gången och största skillnaden måste vara vagnen. Livsviktigt att det är The One Den här gången jämfört med förra få jag ville bara komma billigt unda, samt rymmas med den i bilen. 

Andra nödvändigheter som jag anser är viktiga som jag INTE hade förut är babynest, snorsug, att ha flera nappflaskor, en riktig skötväska och en sådan där sidosäng på våran säng för bebisen att sova i. Jag får smått panik över att tänka på att vi emellåt ska ligga fyra i våran 1,60 säng?! Nä jag skulle vara nöjd om den sov på sin kant skyddad från Jamies fötter och pappas armbågar. 

 

Aja nog babblat för ikväll, en tanke slog mig. Det är nog dags för nya magbilder! 

Vad ska jag säga. Jag har svårt för förändringar och jag har svårt för att min kropp förändras. Vet inte om de är åldersnoja jag upplever eller om det enbart är graviditeten. 

Mitt minne sa mig att de var härligt att vänta barn !? Det här är ändå något jag längtat till. Men måste faktiskt säga att det är ganska oglammigt, ansträngt och  allt annat än egoboostande. 

Jag känner av smalhetsen. Att man ska vara smal så länge som det går och om möjligt inte samla på sig något vatten alls, som om det vore valfritt? Sen är det bäst om magen bara är en liten kula och inte växer för fort och Gud förbjude om naveln tittar ut. 

Men tyvärr av mina två graviditeter att avgöra så passar jag inte in i det idealet. Jag är raka motsatsen.  Jag är den andra typen ingen vill vara.

Jag är den som äter mig onödigt tjock, så låren nuddar varandra och jag är enbart halvvägs. Jag har alltid kunnat äta allt jag vill och aldrigt tänkt på hur många kalorier jag stoppat i mig. Det är svårt att hålla tillbaka gällande matintaget och allt annat jag kommer åt. Så är det jämt, gravid eller ej.  Jag saknar helt enkelt diciplin! 

Bilden tagen på mitt högra smalben när jag insåg att jag drabbats. Från ingenstans. Psykiskt tungt då sommaren står runt hörnet. 

 

Här ekar det tomt, men inte i lillebrors-rum! I helgen påbörjade vi nämligen projektet. Som jag längtat hörrni! 

Bilder får komma efterhand än så länge är det alldeles för ofärdigt

Världens bästa storebror var en hjälpande hand! 

 

Gravidvecka 22 har inneburit min första arbetsvecka på mååånga veckor. Samt min första vecka med gravidkrämpor. Njuren och ryggen har spökat, min penicilinkur mot min kraftiga urinvägsinfektion jag såklart hade haft i en månads tid tog slut i måndags och efter det fick jag krämpor i höger njure. Min lösning är att försöka dricka bort det och jag hoppas det fungerar, om en vecka ska jag lämna en ny odling för att se att jag är helt fri från bakterier så tills dess dricker jag på! Efter de kommer de börja ta urinprov var sjätte eller åttonde vecka för att jag ska slippa råka ut för det igen. Men men inget ovanligt i MalinLand hela mitt liv har jag haft problem med "kisseriet".

Men det tar inte slut där. Nu till det pinsamma problemet!

 

Jag har den här veckan haft ont och varit förbaskat öm i och mest utanpå mitt underliv. Ibland när jag satt migj har jag känt som om hela "fiffi" är ett enda stort blåmärke. Har pratat om det bland de jag känner och ingen tycktes känna vid mina känningar. Dock så gjorde en av mina kollegor det. Hon berättade att hon fått ett åderbråk under sin graviditet som sedan spreds sig från underlivet ut på låret och ner i knävecket.

Så jag åkte hem och tog mig en titt. Och inte ska jag vara sämre. SÅKLART har jag fått ett åderbråk på hela höger blygdläpp och i ljumsken. Det här är varför trosorna skaver och underlivet ömmar?

Tydligen är det en vanlig åkomma när man väntar barn... dock har jag ALDRIG hört någon som råkat ut för det.

Enligt google ska det försvinna från underlivet efter gravditeten men de jag fått på insidan låret kommer antaligen aldrig kunna försvinna.

Hej skönhetesoperationer! Ska jag vara 25 år med åderbråk?! Nä, snälla, det är alldeles för tidigt! 

Första inköpen til Lillebror inhandlades i vecka 20 och sedan dess har det rullat på.

Små byxor, en vitkofta, två filtar och lite detaljer till rummet. På posten kommer snart fler plagg från HM's nya kollektion för nyfödda samt posters jag nämt tidigare.

Nu ska jag övertala John om att till nästa helg att vi ska ta oss tiden och måla hans rum.

 

 

Veckorna går snabbt och bilderna är få.

Vi börjar med att jag har haft min första arbetsvecka där jag enbart jobbar 25%. Det har gått väldigt bra och jag tror det är det bara är nyttigt för mig. Jag mår SÅ bra! Jag är FRISK från yrsel och nästintill balanssvårigheter. 

För att nämna jag har varit hemma från graviditetsvecka 15-22.

 

Även om jag är beräknad innan lovar jag att Nickan hinner till BB och får ut sin lilla innan oss. Lillebror kommer stanna tills den dagen han är beräknad på....minst! Men jag tror Nicole går i samma spår som förra gången och föder förtidigt, senast två veckor innan BF, jag kan nästan sätta pengar på det!

Men det blir väldigt spännande och det återstår att se. Skillnad från den här graviditeten och förra är att jag inte har så bråttom, inte än i vilket fall. Lillebror får gärna stanna ett långt tag till för än är jag inte redo att bli fyra och veckorna går alldeles för fort redan som det är!

 

 

Gravid med Jamie: gjorde ett graviditetstest 6 dagar efter sen mens, dock ansåg jag och en kollega att strecket inte var tydligt nog. (Det var för övrigt mitt första gravtest någonsin och jag blev övertalad att ta det så hade inte en tanke på att den ens kunde finnas ett barn i magen fören mina kollegor övertalat mig). 10 dagar till går och jag har ännu inte fått min mens. Plus att jag beställde en pizza jag inte ätit på över 7 år. Det testet visade såklart positivt.

Gravid med Lillebror: Den här graviditen var ju "planerad" till viss del men ändå kunde jag inte tro att det skulle plussa. Hade gjort en del test tidigare månader eftersom min mens ofta var sen? Gjorde i vilket fall testet när min mens var försenad 10 dagar och det visade positivt. Det tog 5 månader från att vi "önskade och bestämde oss" för att försöka igen tills det plussade.

 

 

Gravid med Jamie: Punkter från minnet

Mat/cravings: Tyckte mycket om MAX hamburgare med bacon på. Morötter och Ben&Jerrys halfbaked. Åt en om dagen de första två månaderna. Var sjukt trött på grillad krov.

 

Kräktes: efter frukost av att jag borstade tänderna, avskydde mintsmak.

Hade extremt bra luktsinne och avskydde matos.

 

Tänkte på bebisen och funderade massor.

 

KUB: nej

 

Ultraljudet gjordes i vecka 19, kollade INTE könet. (Dock såg John en snopp, kom det fram efter ett tag, jag litade inte på vad han trodde han sett). På KS

Hade halsbränna.

 

Hade sendrag, flera gånger per natt och var tvyngen att gå för att få det att sluta.

 

Brösten: Var då "nyoperarad" och upplevde att de aldrig slutade växa fasten att det gått många månader sedan operationen. Antar att de var mjölken plus viktuppgången.

Hade problem med njuren, sökte ofta hjälp.

 

Samlade på mig mycket vatten från v 35

 

VALT BB: Danderyd, födde även där

 

Barnmorksa på MVC: Maryam

 

Vikt: Började på 50 gick upp 16 kg

BF: 10 feb,  Jamie föddes dagen innan

 

 

 

Mat/cravings: Älskade apelsinjucie och mandariner i början också morötter. Dock har jag inte haft något annat sug förens nu v 20+. Mycket choklad, Daimstrunt med choklad är en nämnd favorit.

 

Kräktes gala varje morgon innan jag hann äta frukost

 

Lukter har inte alls varit ett problem.

 

Tänker knappt alls på barnet och tiden springer iväg.

 

Aknen började innan jag ens hade plussat.

Ultraljudet gjordes i v 19, kön kollades, mamma mia i Kista

 

 

Barnmorska på MVC: samma, Maryam

 

Sendraget började i vecka 22

Vikt: Började på 46 --->?

 

Brösten: Väldigt stora och otympliga. Äckligt stora även vårtgårdarna. Har numera 70 F i kupa, (vanliga är 65 E)

Kände utanpå rörelser: V. 20. (dock på insidan har det känts sen typ vecka 12, vet inte om de är fysiskt möjligt men det var en bekant känsla och kan lika gärna varit gaser och annat men jag reagerade och tänkte på barnet i samband "känningarna kom").

 

BF: 19 juli

 

Han är inne i sin värsta trots. Skriker och protesterar kroppsligt samt att han ständigt säger och ser till att situationen blir tvärtom mot vad som egentligen bör. Ett utbrott till löst situation tar sällan mer än 20 minuter. (Dock kan fler utbrott ske samma dag).

Han säger dagligen "hur fin jag" är eller "hur gulligt jag är".  Ibland också cool. 

Han lånar ständigt ut sina leksaker och säger åt mig att jag måste dela med mig till pappa också.

Hans vanligaste ord och meningar är: 

"Erik bästa vän jag" "Leka bilar mig" 

Han svar ofta på en fråga med ordet "måtte" det betyder måste. 

Han säger ofta "ningen naning" = ingen aning. Eller svara ofta "ja gärna". 

Hans absoluta favoritnummer och siffra han ständigt pratar om är siffran 3. 

"Klockan nästan tre", säger han ofta. Eller på frågan hur många köttbullar vill du ha? Är svaret alltid tre...osv.

När han såg Ariel första gången vänder han sig om och säger till mig att Ariel och jag har likadana läppar. Röda läppar. Eller flickan i reklamen som har "lika fint hår mamma"

 

När han såg mig gråta, (har bara hänt en gång). Då kom han fram till mig och sa "torka dina tårar mamma" sen tog han sina händer och hjälpte mig att gnugga bort tårarna som rann. Samt hämtade sin favoritbil och sa "mamma glad nu?" Och tittade frågandes på mig. 

Han pratar ofta om att han vill köra sopbil när han blir stor. 

 

 

BILD NUMMER ETT: (Tagen 19 okt, status gravid). Här började jag reagera över min hudförändring och upplevde det väldigt jobbigt. Idag anser jag att de är ju nästan ingenting och töntiga tankar kring något så litet men då visste jag inte hur illa de skulle komma att bli!

 

Ni som följt mig i många år vet att jag kört "Den nakna sanningen" i olika delar med olika typer av "sanningar" allt från hud, till min navel och andra saker men minns inte nu på rak arm.

 

 

Den här gången kommer jag visa hur jag ser ut när jag väntar barn, eller hur jag såg ut förra gången och vad jag antagligen har att vänta? Nu ska jag visa de osmickrande bilderna jag inte tidigare delat med mig av. Inte jätte peppande att se sig själv på de här bilderna men samtidigt tycker jag att det är nyttigt att visa. En graviditet innebär en kroppsling förändring och inte alls bara magen som ändrar form som man kan tro innan man är med om det själv. Utan den kroppsliga förändringen sker vecka för vecka och det kan vara svårt för den som går igenom förändringen att veta, acceptera och hänga med när man ser sin egen spegelbild.

Ärligt talat var jag inte alls medveten om mitt utseeden utan insett nu i efterhand vad mina största förändrningar var eller låg jus då. I mitt huvud minns jag min första graviditet som att det var första gången i mitt liv jag fått så många fina och peppande komplimanger från nära och främlingar om mitt uteseedne. Jag levde liksom i en bubbla att jag var ganksa "härlig som gravid"

 

När vi ändå håller på att tipsar varandra här inne på bloggen tycker jag att vi kan fortsätta en stund till.

 

Jag har nämligen ett problem utöver bebisar och hälsa.

 

Tyvärr ser det inte bara ut så här idag utan jämt...så långt tillbaka jag kan minnas. Var jag än bott.

Så nu vill jag få bukt med problemet och det är där kommer Ni in!?

Så som Jesper alltid sa "Var sak har sin plats", det ligger något i det kan jag tycka så här i efterhand. Insåg det inte då som 17åring när vi två diskuterade var nagelsaxen skulle finnas? Enligt mig spelade det som ingen helst roll men enligt honom var det här viktigt. Idag nästan 10 år senare förstår jag allvaret i det hela. Jag vill inte springa och leta efter saxen när jag vill ha den??? utan den ska ha sin plats så jag vet var den finns när den behövs!

Så där är vi idag. Jag har viljan men inte redskapen!

 

 

 

 

Jag fick en fråga ang vilken vagn jag för tillfället är intresserad av. Tyvärr växer ha begäret mer och mer och jag vill inte se oss med någon annan. 

Jag blev såld först efter att jag var i butiken och provkörde den. Trodde ärligt talat att jag skulle bry mig såhär pass mycket som jag faktiskt gör?!

Vagnen jag pratar om är SÅKLART bugabo Buffalo, all black!

Den är tyngre än de andra små bugorna men också mer stabil enligt mig. Jag älskar att den osar kvalitet och hjulens storlek var det första jag fastnade för. Även måttet på liggdelen är tio centimeter högre upp än vad dess mindre lillasyster Cameleon har. Detta gör också att varukorgen under vagnen är mer lättillgänglig samt att John som är lång har lättare att köra och nå barnet som ligger i. Att suffletten når så väldigt långt ner känns också som väldigt praktiskt samt den ergonomiska sitt och ligglägget för det "större" barnet. 

Tillbehören är också saker jag vill ha så som mugghållare, ståbräda åt Jamie och den där sommarsuffleten med inbyggt myggnät. Perfekt att ha när vi föder barn mitt i hög sommaren! Plus att jag minns från förra gången med Jamie glömde jag det där satans nätet överallt och använde oss mycket av filtar. Men den här gången är det värmen vi ska skydda bebisen ifrån och inte kylan som sist. 

Att man kan kombinera färger och byta enkelt är ännu ett plus. Och såklart vill jag köra runt med babyskyddet fast på vagnen då Jamie alltid somnade i stolen i bilen, korta som långa sträckor. 

Ja Ni hör, jag är såld!

 

 

Jag håller på att handla ihjäl mig. Det var länge sedan jag så här taggad på allt möjligt. Tankarna spretar åt alla håll allt från kläder till alla i familjen, vagn, inredningsdetaljer till hallen, vardagsrummet och Lilla J's rum. Sedan har vi de större inköpen så som altanbygge och golvläggning. Samt göra om trappen som vi pratat om sedan vi flyttade in i december och vi numera har påbörjat. 

 

En del av mig är väldigt glad att jag bär på de här känslorna för jag har alltid varit väldigt intresserad och jag ser det som ett friskhetstecken? Under en lång tid har jag mest känt att jag tappar så många delar av mig själv men inte riktigt förstått varför. Speciellt det kreativa som jag envisas att hålla på med genom antingen kameran, måla eller piffa hemma. Antagligen är allt pga den där j*vliga stressen jag känt men nog om det och nu åter till det roliga!