Livet känns för tillfället väldigt krävande. Ångestfyllt och med många frågor. Min framtid är ovis och jag påverkas mer än jag vill. Mentalt är jag helt slut. Inga val ligger i mina händer, bara rätta sig efter andra. Inte riktigt ett problem för mig i vanliga fall men nu står för mycket på spel. Det är faktiskt vårt liv, vår ekonomi och vår hela framtid vi pratar om. Och allt ligger på mig och mina axlar... Jag önskar att det fanns en trygghet att falla tillbaka på...Tur att lill-grabben är ovetandes om sin mammas oro...
Idag är ingen vanlig dag, för det är JAMIE'S födelsedag, hurra hurra hurra. Världen mest älskvärda lilla son fyller idag hela ett år, var tar tiden vägen egentligen? Han har firats från morgon till kväll med grattis hälsningar från alla håll och kanter, här i det kalla norra och ända från Thailand. Morgonen började med sång och paket öppning i sängen följt av frukost. Jag gick till jobbet och kom hem lagom tills det börjades på nytt här hemma. Släkten och Jamie's gudfar kom över och det slutade med att vi var runt 25 personer i stugan, fullt hus med andra ord. Middagen fick vi i oss på en snabbvisit på McDonalds tillsammans med faster. Slutet gott allting gott, så JÄTTE MEGA TACK ALLA som tänkt på en viss liten idag och visat det // många kramar familjen
Du och ingen annan än du har någonsin fått mig att känna så här. Mitt liv känns så förbaskat värdefullt och viktigt. Att ha en annan människa beroende av sig och att en annan människa lever på grund av mina val, det är stort. Du har blivit till i mig, du har frodats och du har växt i mig. För att sedan komma hit till vårt hem för att sprida glädje och ge mig perspektiv på vad som är viktigt i livet och hur livet bör levas. Det går egentligen inte att förklara. Jag längtar tills alla mina vänner kommer till den dagen i deras liv då de vill ha barn. Jag vill och önskar alla den lyckan och visdomen. Att alla ska få möjlighet att utvecklas till det jag har, liksom inombords. Jag är så tillfreds med mig själv. Att vara mamma kunde jag aldrig förstå hur det skulle vara. Såg mycket av de negativa men visste liksom att man skulle älska "de där barnet" men kunde aldrig riktigt förstå på vilket sätt. Att ha barn har verkligen blivit ett wake-up call. Hur har jag någonsin kunnat leva utan? De är som när man smakar thai-mat för första gången och tänker; " gu, är det de här jag har missat hela mitt liv?" vad onödigt! Eller som att levt utan en smartphone. Det känns som att alla saker, smaker, intressen alltid varit där. Så självklara. Mitt val har jag alltid trott skulle vara en abort. Min plan sa; när jag är 30+, då är jag redo. Idag är jag glad att jag inte väntade för jag vill bli mamma en dag igen. Du har räddat mig och Du gör mig hel. Jamie jag fullkomligt älskar dig!!
Under en längre tid har vi varit i behov av en ny bilbarnstol åt lilleman. Inte för att han har vuxit ur den på längden än men det är riktigt tajt med den tjocka overallen på. Det liksom märks att han inte sitter bekvämt i den längre. Jamie och jag undersökte stolen noggrant från alla håll och kanter. I säkert en halvtimme höll han på att fixa och trixa med den. Ett fler tal gånger skulle han provsitta, han gick även flera varv runt den för att sedan förflytta den. Ah juste sen "läste" han bruksanvisningen i typ en kvart också.
Jag spenderade dagen med att gå på några väl bekanta trä-plattor, med andra ord en dag jobbet. Innan jag började hann jag förbi myrorna. Sökte en korg, men kom hem med en del annat istället. Lika lycklig är jag för det. Precis fick jag den här bilden från svägerskan som har Jamie hos sig över natten. Gu vad man kan sakna en mjuk gosig kind att pussa på ibland...<3
Idag var det dags för en playdate för de allra minsta. Vi var fem mammor med varsitt barn, alltså hela tio personer. De började med att alla trängdes på köksgolvet bland stolar, leksaker och barnvagnar. Ett mindre kaos kan man uttrycka det hela med. Vi förflyttade oss senare till vardagsrummet där lekandet, ålandet och klänget fortsatte. De minsta Tilda och Christiano har nyligen lärt sig sitta stabilt på egenhand men de små överröstas ofta av våra (soon to be) ettåringar. Det var tillfällen då de till och med låg under våra stora som tog för sig i vanlig ordning. Kameran tog jag fram när alla hade sprungit av sig och hade tankarna på att få falla in i sömn istället.
Den här lilla filten fick följa med hem igår efter några om och men. Idag råder de inga tvivel, den passar oss perfekt att ha nu när det är lite kyligt. Liksom vad velade jag om den kostade 29 kr på hm?! Förresten, Jamie är så himla torr om kinderna antar att de är kylan och allt tvättande runt munnen som bidrar till det. Har någon något tips på vilken kräm jag ska använda? våra hemma tycks inte hjälpa...
Jamie's ettårskalas närmar sig, inte med storm steg kanske men med små små myrsteg. Jag kan ju inte låta bli att känna alla "måsten" kring detta. För att underlätta för framtida mig, så jag har redan satt igång med lite små-jox för att slippa behöva hantera det de sista dagarna. Hans dag kommer gå i den blå kulören, så himla originellt va? Haha. Saken är den att vi har en duk kvar från dopet i blått, vi har redan en vimpel med hans namn på i blått, så allt jag behöver köpa är ett gäng ballonger. Nästa år eller när han väl förstår själv ska jag satsa lite hårdare på kreativiteten. Jag köpte i alla fall på mig lite blå karamellfärg för att färga pärlsockret på chokladbollarna jag redan gjort och fryst in. Vilken dag som helst bör washitejpen jag beställt trilla ner i brevlådan också, så får vi se vad de ska bli av den.... Resultat lär väl dyka upp.
Klockan var ställd och att jobba stod på schemat men febern har tagit mig och min kropp stretar emot. Dagen kommer spenderas hemma istället. Vi alla tre har fått i oss basilen men jag hoppas det hela ska vara över snarast möjligt. Jamie blir för övrigt 11 månader idag och jag ska börja planera ettårskalaset... Här nere kan ni se en bild på mig när jag sover i soffan och Jamie har stått och kramat mig och tillslut somnat själv, stående och allt. Gullunge!
Idag var det en ny första i Jamie's liv. Hans vän Mio fyllde ett och då var det kalas-dags. Mio mötte oss redan i dörrn och där befann sig även en annan vän, Bellen! Barnen leker fint ihop, inga bråk utan alltid full rulle med glada små. Idag kom jag inte tomhänt till Alexandra inte bara med en present i handen utan även min systerdotter Stella. Hon var en hejare på att vara barnvakt åt de små och hennes blyghet var som bortblåst. En lättsam och bra måndag måste jag säga.
Jamie följde med till komethallen för lite åskådning av hans pappa, farfar och farbror som spelade lite innebandy. Intressant tyckte han men det tog på krafterna som ni ser på bilden när vi skulle gå. Vi hann även förbi lite butiker idag. Egentligen vansinnigt att ge sig ut en dag som denna men det gick bra fram till kl 15, då var det total kaos nere i barkarby.
Vilken jul! Allt har varit hur bra som helst men nu är jag så tacksam att få komma hemma. Vi har fått läskigt mycket fina julklappar från många håll som jag visar bild på senare. Jamie är inte helt sig själv och jag tror att det är nya tänder som är på väg. Tomten hälsade även på hos oss och Jamie tog det hela med ro, det bästa med gårdagen var nog all julmat och klapparnas alla snören enligt en liten. Enligt mig var det bästa att träffa så mycket folk och julklappsspelet. Det var första gången för mig och vi gjorde två olika varianter, en hemma hos mina föräldrar och en annan hos Johns mamma. Så himla kul! John hade köpt en astronautglass som Susanne vann. Den smakade maräng och var lika hård som en men ganska god ändå!
Min lilla har sedan torsdagseftermiddag råkat ut för feber, hög feber. Trodde först att det var tänder men det kändes lite väl extremt mot de förra tänderna, Jamie har förövrigt nu 6 st tänder. Jag väntade till måndagen för att se om vi skulle söka hjälp men den avtog självklart samma dag jag hade planer på att ringa. Jag vet att småbarn får ofta hög feber och som jag förstått så är allmäntillståndet det viktigaste. Det vill säga dricker han? Kisssar, äter, sover ja allt som hör bebisar till. Han påverkades massor av sin feber oerhört och har suttit i vårt knä sedan i torsdags fram till igår(måndag). Min grabb är väldigt matfrisk så han har inte alls varit lika sugen som förut. Men har fortfarande fått i sig allt han måste och han har druckit massor. Igår dock döck det upp utslag i ansiktet, magen och på ryggen. Läste på om 3 dagarsfeber och fann faktan. De som får har ålder 6mån-2år(stämmer), hög plöstslig feber i 3-4 dagar (stämmer), diarrer (stämmer), när feber försvinner kommer utslag (stämmer). Så det känns mycket troligt. Det enda konstiga var att Jamie har skrikit hysteriskt hela gårdagen, de tidgare dagarna har han varit för utslagen för att orka i samma tempo som han gjorde igår. Något smärtade honom och orksakerna kan vara många? Ännu fler tänder? Idag verkar det avtagit annars blir det BVC första sak i morgon.
Faster Nicole hade till och med sig ett paket till liten.
I paketet fanns denna. Den blinkar, låter och ur den hoppar det upp små bilder på små djur.
Vi tände ljuset, åt skinka, drack glögg och åt några julkolor.
Närbild
Liten nisse satt utmed.
För sjuk och häning för att orka röra sig.
Jamie har fått en ny vän. Mio världens sötaste grabb. Även jag har fått en ny, Alexandra, Mio's mamma. Jag tycker att det är kul att följa Mio i hans utveckling då det skiljer nästan exakt en månad mellan våra två. För då vet jag på ett ungefär vad som väntar här hemma med min liten.
Exempel: Tidigare jag såg att Mio's tänder tittat upp, ganska exakt en månad senare såg jag samma i Jamie's mun. En anna grej är när jag mötte de i centrum i all hast såg jag Mio klappa händerna, samma visa där, någon vecka senare var Jamie i full gång att klappa med. Jag förstår att allt inte kommer vara som ett följetåg och alla barn utvecklas med olika saker i olika takt men som tidigare sagt, på ett ungefär. Att en månads skillnad i ålder kan göra så mycket eller så lite i ett barns utveckling är imponerande, antar att det är därför barns ålder avgörs i månader och inte många gånger i år. (Alltid undrat tidigare varför man säger 15 månader)
Även våra gamla vänner Carro och Bellen var dejtsugna. Jag känner att dessa träffar måste komma tajtare då det betyder så mycket för Jamie och förför allt för hans stimulans. Den är oslagbar jämfört med vuxen-häng.
Det bjöds på mycket kram och pusskalas mellan de små. Det tuffa var att föreviga detta, tajming och barn går inte hand i hand helt enkelt.
För övrigt går Mio alldeles på egen hand nu. Så vem vet, lagom till jul kanske min blondie knallar i snön?
Jamie's vän Izabelle var över igår och lekte lite, det blir bara roligare för varje gång då de har mer "användning" av varann nu när de leker. De två var redan vänner i magen, de visste bara inte om det än. Bilderna visar när Jamie skjutsar Bellen på bilen och när de såg på babblarna ihop, Jamie's favorit som ni kanske redan vet vid de här laget. Till kvällen fick han sin första måltid med vår mat som var skuret i bitar, så det ska vi fortsätta med. Minst sagt så har vi en matfrisk pojke som gapar för allt.
Any man can be someone's father, but it takes someone special to be a dad <3
