Malin Lidgren

Den femte dagen är här och precis som doktorn sa, idag tog hon sitt sista andetag. Mamma och hennes systrar var där när det hände, det värmer att veta att hon inte var ensam. Döden är något naturligt och något som ska inträffa för de äldre, det vet vi, men det gör inte saken lättare. Det jobbigaste för mig de här dagarna som varit är att veta vad som komma skall, att snart ska vi sörja. Den tiden brukar vara lång och ofta är man otröstlig. Sen står begravningen på tur, en dag fylld med sorg och orena tankar. Min senaste begravning var Jespers...oj vad ont det gjorde och alla de där tårarna som aldrig tycktes ta slut. Ångesten jag har byggt upp för sådana här tillfällen gör att jag får hjärtklappning. Jag är rädd för att gråta, jag är rädd för att känna. Jag är rädd för att aldrig kunna sluta. Men framför allt jag är rädd att någon annan ska känna så som jag gjorde. Att mamma ska behöva gå igenom det här känns tufft, jag önskar att jag kunde ta hennes smärta och hjälpa henne gråta ut den...och för mormor allt jag kan säga är att jag hoppas verkligen att det var smärtfritt och att jag är glad att hennes kropp slipper kämpa för att överleva och att hon aldrig mer ska behöva lida.... Lilla, lilla söta rara mormor

Vi står i hissen, säger inte ett ord till varann. Jag gäspar av nervositet men jag förstår inte varför. Vi tar stegen fram till dörren med hennes namn på, jag känner igen den väl. Vi öppnar och kliver in. Chocken i mina ögon måste ha synts men jag tror ingen märkte för vi alla kände samma sak. Gråten ligger i halsgropen och jag kämpar för att inte släppa fram tårarna, det går en kort stund sen känner jag hur det rinner längst mina kinder. Där ligger hon....det är svårt att se att det är hon, för svårt att avgöra om hon lever eller inte. För svårt att se att det är min lilla mormor. Hon ligger med vidöppen mun, inåt sjunkna läppar och allt som finns kvar av hennes kinder är två stora ben. Allt som syns är henne bleka, utmärglade ansikte. Vi ropar efter henne men hon är knappt vid medvetandet, efter många försök och minuter slår hon upp det som en gång var hennes stora blå. Hennes ögon är dimmiga och hon har svårt att fästa blicken. Hon anstränger sig och snart inser hon att det är mamma och hennes systrar och ger ifrån sig ett leende innan hon strax somnar om. Läkaren har precis haft ett samtal med oss. Han har talat om att hon lever nog som högst i fem dagar till och att hon ska sluta få dropp eller annan vätska eller mat. Hoppet om att hon ska överleva känns som bortblåst... Mormor vaknar till men det är knappt. Vi visar oss tydligt så hon ska förstå att hon inte är ensam. Hennes läppar blir bara allt mer blå och blekheten är slående. Hon blir tyst....för tyst. Hennes andning avtar emellan åt och andetagen är ytliga. Vi står utmed henne med hjärtat i halsgropen och tänker; Nu, NU händer det! Skräcken i våra ögon jagas snart bort av alla de tårar som ligger bakom. Plötsligt låter ett ljud , ett läskigt ljud och det är mormor som skippar efter luft. Hon andas igen och pulsen stiger ... Jag ligger här i sängen och förstår att det bara är en tidsfråga innan hon kommer dra sitt sista andetag...kommer hon vara i liv imorgon vid den här tiden?...jag vet faktiskt inte. Nu är jag för trött för att ens vara, för trött för att tro och tänka. Godnatt

Emelie tipsade mig om detta och jag kunde självklart inte motstå att pröva. Hon följde mig till myrorna för att leta efter billiga böcker, vi hittade 9 st nationalencyklopedin böcker för 15 kr st och en lagbok för 40 kr och en annan bok i rätt storlek. När vi står där och ska bära upp de här till kassan så inser vi att böcker är ju tungt när man ska bära fler så vi fick stoppa på oss alla i en kundvagn. Väl hemma staplade i en hög klistrar jag ihop dom med klister och börjar måla de med vit färg, tre lager tog det att göra blåa böcker vita. Samtidigt på myrorna hittade jag en ljusstake jag velat ha länge och den där gung älgen till Jamie som jag visat tidigare. Så här får ni före och efter bilder!

Nu fungerar blogg.se-appen igen så nu kan jag blogga oftare! Idag ska vi sova i Tyresö för i morgon bär vårt pick och pack av till Öland. På Öland kommer min familj befinna sig i stugan bredvid vår, de är då 7 personer som bor där. Vi bor med Johns mamma och kille så vi är 5 med liten. Sen kommer Angelika och Erik ner på måndag och Sanna, Bella och Rikard åker ner idag, fullt hus med andra ord! Jag tycker det hela låter som en toppen semester! Jag trodde jag hade en massa bilder från förra året vi var där men hittade bara en, då var man gravid, men inte i år, så även jag får dricka krusbärsmojito!!