Malin Lidgren

Jamie hade samma humör som muggen

Faster och kusin var också med

En dag förra veckan hängde en bukett blommor på dörren när jag kom hem. Jag rev snabbt upp pappret runt om och där var de, stora vackra rosor i svagt gult och rosa. Det fanns också ett tillhörande kort där det stod grattis på födelsedagen. Självklart från de tjejer som redan firat mig mer än NOG. Att jag förtjänar allt detta kan jag fortfrande inte förstå! Hur som helst, på kortet stod det att jag ska få träffa en spådam. Inte vilken spådam som helst utan den mina idoler Hannah och Amanda går till. Detta hade tjejerna snappat upp från en kväll på thiaen. Snacka om jag blev överraskad, IGEN! 

Jag måste säga att jag är både galet nervös samtdigt som det hela ska bli mycket spännande. Det värsta som kan hända är att hon skulle spå något om Jamie och skrämma mig resten för livet. Det bästa skulle vara att få höra något oväntat och självklart positivt kanske gällande karriär eller familj. Jag är inte speciellt påläst på området så vet egentligen inte vad som väntar mig eller vad hon kommer att prata om. Sen hela det här med "andra sidan"snacket är både faccinerande samtdigt som otroligt obehagligt. Jag tror absolut på spöken men samtidigt skulle jag gärna vilja veta om Jepser försökt nå mig eller hans anhöriga men samtidigt vill jag inte lämna lokalen och sedan känna mig förföljd och betraktad i mitt eget hem. Oj vad jag svamlar men tankarna går runt, runt...

 

Här nedan är några bilder jag tog samma morgon.

Lagom road kille.

I förrgår klev jag in på mitt tjugofjärde år. Inget att fira tyckte jag eftersom nästa år blir jag hela tjugofem, en riktig orsak att fira till det lite extra. Men tydligen tyckte mina nära och kära annorlunda. Det hela tog fart redan i fredags. Min syster, systterdöttrar och Angelica kom över på middag och fika. Och inte glömma presenter. Lördagen kom och efter att ha prickat av sisådär tusen saker på vår att-göra-lista sa John åt mig att ta en lite eftermiddagslur som jag så gärna gjorde. En timme slinker förbi och snart satt Nicole hemma hos mig. Med huvudet åt ett annat håll så har jag plötsligt en sjal runt ögonen och hon ber  mig följa med. Jaha? Vad ska jag nu få var min tanke. Men som om sjalen inte var nog så fick jag även in ett par hörlurar i öronen på högsta volym. Hon ledde mig ut genom dörren och vilken prövning det var för mina andra sinnen när jag varken såg eller hörde vart jag befann mig. Nu sitter jag inne i en bil, allt jag vet är att det är lädersäten och inte tyg som i vår bil. Tanken om att det var svärmorsbil slog mig. Bilen stannar och jag leds ännu en gång på gatan helt ovetandes var jag befinner mig. Nu blev det kämpigt, vi gick upp för en trappa som aldrig tycktes ta slut. I mitt huvud var det en spiraltrappa men så var inte fallet. Med handen möts jag av en värme som talar om för mig att vi är inomhus. Binden åker av. Det tar tid och jag är spänd och nervös på samma gång med ett dovt illamående. Plötsligt ser jag igen och där står dom! Svärmor var inte inblandad och inte heller John utan bara mina UNDERBARA vänner. De vrålar SUPRISE följt av "ja må hon  leva". Jag är rörd och skakig och det tar sisådär närmare tjugominuter innan jag slappnar av igen. De visar mig runt och på plats fanns de banderoller, hundra ballonger utan överdrift och temat gick i ljusrosa. Det fanns alla möjliga bakverk som de lagt ner timmar på. Allt från vaniljbullar till pannacotta, chokladbollar, tårta och hemmagjorda macarones med två olika fyllningar i. Så förbaskat gott! Som om detta inte vore nog? så fanns även tacomiddag, bål och husets vin. Måste jag tala om att jag är rörd? Jag kan inte förstå att dessa människor är just mina, ja hör ni? Mina! Jag är så tacksam för varenda en av dom! Mina härliga, fantastiska, extremt älskvärda och kreativa vänner som lagt så oändligt med tid, pengar och tanke enbart för att göra mig glad! Jag ÄLSKAR er tre varv runt månen var! Tack och igen TACK<333

Angelicas kunnighet tillsammans med Saras lungor åstadkom detta!

 

Malin temat fortsatte även i tävlingen Sara annordnat 

 

Fantastiskt gofika!

 

 

Tvillingarna bus

 

Gravida Nicole får kämpa med en motstridig jag

 

John har också firat mig på själva dagen. Galet oväntat och fint av honom på en tisdagsmorgon.

 

Jag fick även den största blomma jag någonsin fått av de nya kollegorna! Så himla rara!!

Mina starkaste minnen gällande Jesper och det jag mest pratar om gällande honom är hans bortgång och hur det påverkat mig. Det är tråkigt att det är det som ligger närmast i minne. Visserligen så har det sin förståelse i och med att det är årsdagen av hans död just idag. Men också att det är den mest traumatiska upplevelse jag varit med om. Jag önskar att man kunde få minns saker annorlunda. Som allt det där härliga, roliga och speciella vi hade kunde poppa upp i hjärnan innan den där satans händelsen. Fem år har nu gått och jag skäms över att säga att jag måste leta långt inne i hjärnkontoret för att minnas hans röst. Men vissa saker glömmer jag aldrig. Tillexempel hans sätt att kramas på, hans snälla varma ögon och han sätt att älska mig på. Jag har aldrig någonsin stött på svartsjuka, fula och osunda vanor under våra två år och fem månader ihop. Han satte mig högt uppe på en pedistal och älskade mig på ett sätt som var oförståeligt för mig. Det första året tvekade jag på mig själv och var rädd för att kasta in mig sådär våldsamt i kärlek, men ganska snart kunde jag inte stå emot och älskade på ett sätt jag knappt kan förstå. Han blev mitt allt! Hans sett att se mig gjorde mig mer mogen, jag vågade vara mig själv och jag styrdes inte av någon annan. Han ÄR orsaken till varför jag är som jag är och det tackar jag honom för. Jag hyllar Jepser! Jag döpte min egen son efter honom för att han var en sådan stark, underbar person i mina ögon och jag kan bara hoppas att Jamie kommer växa upp till någon som han. Du finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Du är en del av mig, Du var det då och likaså än <3

Jag har sprungit på lite julsaker de senaste veckorna. Väl inne i butikerna har jag inte haft hjärta att lämna härligheterna bakom mig utan släpat med de till kassan. Jag känner mig ganska nöjd med mig själv, jag är ute i minst sagt god tid. Vem vet? julklapparna kanske kommer införskaffas redan nästa månad...

Här nedan får ni ett smakprov på vår röda jul. 

 

Sakerna är inhandlade på både rusta och Ikea.

Förra veckan skickade jag efter denna ursöta julstrumpa med brodyr från Åsa svenskdesign. 199kr fick jag betala. Väl spenderande slantar då jag hoppas att den kommer hänga med i många, många år fram över.

 

Samma dag jag gjorde den andra målade jag över en gammal duk jag hade gjort tidigare i år. Jag är glad att jag gjorde det, sånt man ändå inte är nöjd över är bara att måla över till något bättre. 

Här om dagen överraskade John mig med att ta hem ett gäng defekta stolar. Super snygg om du frågar mig! Jag har sådant sug på lite nya detaljer till hemmet och svart ska det va. Sen får vi se vad helgens shopping bidrar med. Det rycker faktiskt lite i shoppingnerven, härlig känsla. På lördag är duon ihop igen, det vill säga Emlan och jag, då brukar adrenalinet flöda.