Hjärnan kommer ikapp
Kategori: Allmänt
Helt plötsligt kom jag på mig själv, att jag får sitta så här på en måndag känns mega lyxigt. Det är alldeles tyst omkring mig och allt jag hör är Jamies tunga, tunga andetag. Det här med vabb känns underligt. Att sitta hemma mitt i en arbetsvecka utan att vara sjuk och ha orken att ta tag i alla vardagssysslor och vad det innebär utan att det är skamligt. Men så är det, för det är ju mitt älskade barn som ligger och sover bort hemskheterna och inte jag. Det svåra med den här biten är att jag måste avgöra hur pass frisk han är för att gå till förskolan igen? Jag kan inte fråga, känna efter eller veta, utan bara försöka gissa vad han skulle klara av och inte.
Ena sekunden är han pigg, andra dåsig och trött men helt plötsligt vänder det och skrattattacken börjar efter lite dans. Ja, ni hör...en salig blandning.
Ofta är det många bilder som tas innan de blir bra. Typ som de här nere;
Han ger långfingret till någon och på den andra bilden viftar han med peacetecknet.
