Malin Lidgren

Mina starkaste minnen gällande Jesper och det jag mest pratar om gällande honom är hans bortgång och hur det påverkat mig. Det är tråkigt att det är det som ligger närmast i minne. Visserligen så har det sin förståelse i och med att det är årsdagen av hans död just idag. Men också att det är den mest traumatiska upplevelse jag varit med om. Jag önskar att man kunde få minns saker annorlunda. Som allt det där härliga, roliga och speciella vi hade kunde poppa upp i hjärnan innan den där satans händelsen. Fem år har nu gått och jag skäms över att säga att jag måste leta långt inne i hjärnkontoret för att minnas hans röst. Men vissa saker glömmer jag aldrig. Tillexempel hans sätt att kramas på, hans snälla varma ögon och han sätt att älska mig på. Jag har aldrig någonsin stött på svartsjuka, fula och osunda vanor under våra två år och fem månader ihop. Han satte mig högt uppe på en pedistal och älskade mig på ett sätt som var oförståeligt för mig. Det första året tvekade jag på mig själv och var rädd för att kasta in mig sådär våldsamt i kärlek, men ganska snart kunde jag inte stå emot och älskade på ett sätt jag knappt kan förstå. Han blev mitt allt! Hans sett att se mig gjorde mig mer mogen, jag vågade vara mig själv och jag styrdes inte av någon annan. Han ÄR orsaken till varför jag är som jag är och det tackar jag honom för. Jag hyllar Jepser! Jag döpte min egen son efter honom för att han var en sådan stark, underbar person i mina ögon och jag kan bara hoppas att Jamie kommer växa upp till någon som han. Du finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Du är en del av mig, Du var det då och likaså än <3