Tankarna kring barn nummer två har kommit till mig allt oftare nu den senaste månaden. Det är något mysigt i att spekulera och tänka på ett syskon till vår härliga son. Kanske påverkas jag av den nya årstiden eller Nicoles graviditet, vad vet jag. Jag glädjs iallafall åt att ha hittat en början till en längtan. Tidigare i sommar beklagade jag mig över hur jag ens skulle finna orken till att ens tänka på en till. Allt det här svamlet måste på någotvis berätta för mig att vi är inne i en "bra period" just nu och där i somras, var en mer krävande. John har alltid tagit lättare på frågan, men simsalabim har han en liten gosig bebis i famnen medan jag blir tjejen med den groteskt stora näsan och si sådär en miljon finnar att försöka gömma mig bakom. Bebis nummer två kommer dröja men dagdrömma får man göra. Det stora storebror-testet blir när kusin kommer till världen i början av nästa år. Juste, nu har både John och jag haft turen att känna på några lyckosparkar från Mini i magen. Mysigt.