- Han kan sitta på egen hand
- Han kan gå när man håller honom i händerna
- Han försöker krypa, lyckas inte riktigt men som hasar sig fram
- Han ligger aldrig still, han snurrar runt mest hela tiden
- Han sätter sig upp från liggläge alldeles själv
- Han kan ta sig upp och stå på alla fyra både med knäna i golvet eller på fötterna.
- Den mesta mat uppskattas, favorit är ändå gröt med fruktpure.
I en vecka har vi varit på resande fot, 230 mil har vi färdats med bil. Träffat många släktinar och visat upp vårt lilla mirakel som alla vill se. Mina släktingar i Umeå har svårt att utala Jamie's namn, det har varit många varianter och min fasters blev Jimmie, men vad gör de! Presenter och barnvakter har vi haft omkring om mest hela tiden och sovit på nya platser näst intill varje natt. Bilderna har inte blivit många, alla de andra har fotat oss istället för att vi har fotat dom. Men här är i alla fall några:
Glasklart
sträcker på benen
Mina resekamrater
Vi stannade till i Umeå hos pappas kusin i deras stuga
Jamie är näpen i västen
För att ta oss till ön åkte vi båt
Min pappa var med på hela resan, här är en bild av de två i Kalix
John's landställe i Kalix
Jamie sov och drömde en massa under resans gång, han var kanske vaken max en halv timme sammanlagt av resans gång.
Vi hälsa även på mina farmor och farfar. Saknaden av min farmor är enorm, hon betydde väldigt mycket för mig.
Jag är för trött för mitt eget bästa, åh fy f*n så skönt det är att vara hemma men vi far om 6 dagar igen, då är det Öland som kallar.
Det värsta är att det här är det nya jag, det vill säga: osminkad, akne, röda trötta ögon, håret i en slarvig tofs och med de skönaste kläderna jag kan tänka mig. Men till mitt försvar: sminka sig tar en jävla tid och jag har accepterat min akne eftersom jag ser sådan skillnad mot förut, medicinen har hjälpt mig oerhört. Nu när jag går hemma bör jag dessutom inte bära mina tjocka feta täckande foundtion som jag älskar att ha på mig, den hjälper för det ögonblicket men inte i längden utan snarare tvärtom. Hade jag befunnit mig på jobbet hade jag självklart burit så mycket smink jag skulle kunna men där står man under strålkastare och på jobbet är jag ett ansikte utåt för företaget. Ögonen är röda och trötta just på grund av den anledningen att sömn är något i lyx form som jag får nyttja emellan åt men inte varje natt som ni vanliga får. Håret sitter högt på huvudet för att killen har fått långa armar och tar varenda chans han får att rycka och knycka hårstrån av mig och sist men inte minst kläderna. De jag bär måste vara lätt att böja sig i, bekvämt och framför allt lätt att torka spyfläckar av. Så där har ni den nya Malin...hon ser ut som hon lever helt enkelt.
Det är så att grabben fyllt 4 månader här i dagarna så det är dax att påpeka hans nya skills.
- Han äter och tycks gilla banan
- han dricker även vatten
- han sträker sig efter saker med två händer och för sedan till munnen
- att studera våra ansikten med händerna är en hit
- han har svårt att somna utan snuttefilt
- han känner igen sin flaska
- han är väldigt medveten (typ som han märker om någon går in eller ut ur rummet)
- han vrider och vänder sig och söker efter rörelser
- han stödjer sig på sina ben och kan stå en längre stund utan avbrott
- han föredrar att sitta under sin vakna tid (bytte till sittdelen)
- pappa och hans bus är fortfarande helt klart bäst och roligast
- vid två tillfällen när jag har skrattat så jag håller på att ramla av stolen för att det var så kul har jag skrämt slag på Jamie, så han börjat gråta hysteriskt.
- han powernapar i ca 20 minuter på dagarna istället för att sova i timmar i streck som han gjort förut.
Saker som Jamie gör mindre bra:
- sover, eller han sover bra men med många uppvak och han kräver mat 2-3 ggr på en natt som vara mellan 21-08. Värsta tiden är mellan 4-7 då är jag vaken ca 3 ggr med att asistera med napp eller bära honom till vår säng eller mata.
- han är platt bak i huvudet, vilket betyder att han måste spendera mer tid på mage
Min bebis är 15 veckor och idag var första dagen han fick vara naken. Jamie's mage har från första dygnet fungerat som den ska vilket har relaterat till många illaluktande blöjor. Det har därför varit omöjligt att ha honom naken, men utomhus på en filt kan inte mycket ta till skada plus att i regel nu för tiden är det bara en sån blöja om dagen. Dagens var redan förbrukad, så jag kände att jag vågade ta chansen. Mycket riktigt gick allt som det skulle om vi bortser från den gula olyckan framför spegeln men det är en annan femma. Egentligen vet jag inte vart jag vill komma med det här, kanske till den konstiga tanken att han bär blöja dygnet runt, vått som torrt...stackars barn... Den stunden han fick idag måste i alla fall ha känts...BEFRIANDE!
Övning ger färdighet, Jamie kan bevisa det. Han hade det lite kämpigt med att lära sig det här med att ligga på mage och hålla huvudet högt, men han tycks ha hittat balansen. Idag låg han så rekord länge för att vara han så jag och John hann både ta några knasiga bilder och spela in en töntig liten film som jag så gärna vill visa upp men som ingen riktig bryr sig om egentligen så jag behåller den för mig själv.
/ stolt MaaMa
Om Jamie är ledsen så fungerar babblarna sju av tio gånger att få honom på bättre humör. Ni som inte hört om detta så är det bara en sång med färgglada figurer som dansar ikapp, tydligen oerhört spännande om man är runt tre månader.
En kommentar jag fick ang förra inlägget. Ni som misstolkat läs gärna mitt svar.
Tack på för hand
/Malin
Livet som mamma och mamma-ledig går med rask takt. Tiden som jag trodde jag skulle finnas existerar inte. Jag är uppbokad på mindre möten mest hela tiden. Ett sånt här litet barn kan verkligen ingenting själv, inte direkt för att jag trodde att han skulle kunna det, men tiden alla hans behov kräver hade jag ingen aning om. Jag som mamma får betalt för att gå hemma för att gulla, byta blöja, diska nappflaskor, mata, byta kläder, bada, torka spyor, få honom att rapa, borsta hans lilla fjun till hår, trösta, få honom att somna, klippa hans naglar, få honom att lära sig att ligga på mage (de måste jag upprepa minst 5 ggr per dag) och för att få honom att tycka det är lite okej så måste man vara där och heja och uppmuntra, tvätta alla kläder, hinna städa här hemma efter oss alla tre, byta sängkläder, laga mat, handla mat, vattna blommor inne som ute, bädda sängen. Sen ska man hinna med sig själv så som att duscha, färga håret, sminka sig, klä på dig, gå på toaletten, smörja in mina satans finnar. Sen för att inte glömma så lever vi ju i en relation också som jag och John måste vårda. Vi gör mycket ihop istället för att dela upp oss och det gör att sysslorna blir lättare och vi får se mer av varandra. Det som blir lidande är våra mys-stunder som vi haft förut. Nu är ofta Jamie i någons av våra famnar så man "mättar" sin hunger efter kel efter att man har gullat med honom i en timme eller två. Men sen kommer natten och Jamie ligger tyst i sin egen säng och vi två får bara rå om varandra, då glöms dagens jobbiga bort. Dagen därpå börjar allt om igen och vi sover dåligt båda två och John jobbar mycket hårt, så det tar på krafterna helt enkelt. Men hur som helst, det här är vår vardag nu på gott och ont, det är en omställning men det är också livskvalitet. Och oavsett om vi har jobbiga dagar eller bra så vet jag var mitt hjärta finns. Det finns hos John, jag hoppas vi kan vara det där paret som ibland känns som en på miljonen som klarar av livet som småbarnsförälder. Det är John jag vill leva med resten av mitt liv, utan tvekan. Alla har vi våra dåliga sidor men han har så många fler bra och ett liv utan honom skulle känns oerhört tufft och något jag inte vill tänka på. Men sen granskar jag mig själv, jag känner mig mer eller mindre som en tyrann eller robot som får saker gjort men märker att jag glömmer bort John mitt i alla måsten. Men tack och lov så ger Jamie honom den uppmärksamheten och kärlek han förtjänar efter en lång arbetsdag för Jamie ler så fort John visar sig. Men jag ska bli bättre på att spara några av mina pussar som Jamie alltid får och ge dom till någon mer behövande, det vill säga John. Jag väljer att skriva det här öppet för att jag vill minnas att kärlek finns mitt uppe i allt men bara i en annan form.