Sista dagen innan verkligheten satt in bjöd svärmor oss alla på en tur till fjärilshuset, snäll som hon är. Det blev en lagom tur men som kostade skjortan, enligt mig. I vilket fall var det uppskattat av liten. Vädret är så himla tråkigt just nu så tycker ändå att det var en passande familjeutflykt att göra ihop. Om någon annan har tips på något att göra får ni gärna skriva en rad till mig!
Här hänger alla "puppor"
Färgen på "pupporna" är helt otrolig. Man kunde nästan spegla sig i dem.
John höll faktiskt i kameran under en stund, här är en av hans bilder.
När vi är på äventyr missar jag typ allt för att jag är helt galen med att få alla ögonblick på bild. Skadad?!
Jag sitter och drömmer mig bort både till jul och ljus. Med ljus menar jag såklart sommar! En dos sommar skulle göra båda kinderna och sinnet gott! Men vad vore 2013 utan en jul? Jag är svag för jul och den första advent åker granen upp, de kan jag lova!
Jag ser fram emot Jamies reaktion den här julen, redan förra året lade han märke till den, men något säger mig att han kommer vara extra intresserd i år av både pynt, mat, julklappar och tomten!
Julen brukar ju tyvärr inte bara osa pluttigtnuttigt och mys utan också en hel del stress och mycket jobb. Jag lärde mig idag på Nyhetsmorgon att en rödfläckig hals tyder på stress. Något jag ofta råkar utför. Folk brukar ibland fråga mig om jag kliat eller varför jag är så röd om halsen? Aldrig något jag har ett svar på, men antagligen tyder det på inre stress. Jag har aldrig kopplat det förr men nu ska jag tänka på det och se om det stämmer på mig.
Ett rörigt och osammanhängande inlägg men så går det när ögonen och tankarna går i kors.
Sov gott!
Blandande bilder jag fann på Johns mobil från sommaren
Jag har blivit usel på att blogga men så är det när man inte tar några härliga bilder eller har något på hjärnan. Jag känner mig mest som en levande zombie pga denna oavbrutna trötthet. De två senaste veckorna har det varit mycket pyssel med att få ihop det med sömnlösanätter, VAB och arbete. Ah, mitt nya liv är allt annat än glamoröst men så fort julen får flytta in kommer nog bilderna börja strömma igen.
Farsdag har passerat. Jag och Jamie lagade falukorv och makaroner att bjuda pappa John på. Han fick också en ugglemugg med samhörande kort.
Jag köpte en till mig själv också så att vi har en varsin egen mugg som vi ska använda på helgerna för att sätta stämning med, liksom påminna oss själva att njuta av ledigheten.
Jamie var såklart med och handlade allt som skulle köpas.
Här sitter jag och hör mina egna tankar. Inga viktiga saker strömmar eller måsten att fundera över, utan jag låter bara fantasin flöda. Tankarna går till att planera ett nytt kök. Inget vi bestämt till hundra procent och inget är skrivet i sten. Utan först måste man planera, ställa frågor om det ens är möjligt och alla saker har faktiskt en prislapp.
Helt plötsligt kom jag på mig själv, att jag får sitta så här på en måndag känns mega lyxigt. Det är alldeles tyst omkring mig och allt jag hör är Jamies tunga, tunga andetag. Det här med vabb känns underligt. Att sitta hemma mitt i en arbetsvecka utan att vara sjuk och ha orken att ta tag i alla vardagssysslor och vad det innebär utan att det är skamligt. Men så är det, för det är ju mitt älskade barn som ligger och sover bort hemskheterna och inte jag. Det svåra med den här biten är att jag måste avgöra hur pass frisk han är för att gå till förskolan igen? Jag kan inte fråga, känna efter eller veta, utan bara försöka gissa vad han skulle klara av och inte.
Ena sekunden är han pigg, andra dåsig och trött men helt plötsligt vänder det och skrattattacken börjar efter lite dans. Ja, ni hör...en salig blandning.
Ofta är det många bilder som tas innan de blir bra. Typ som de här nere;
Han ger långfingret till någon och på den andra bilden viftar han med peacetecknet.
Behöver jag ens nämna att tiden springer förbi. Jag märker bara av onsdagar och fredagar. På helgerna försöker jag lägga allt fokus på en lördags eller södnagsaktivitet som ska gynna Jamie samt hinna med städning av hemmet och en del inköp så som mat och praktiska saker.
I förra veckan togs Jamies första skolfoto. Något jag pratat om hela sommaren eftersom jag tycker det är så himla mysigt att få just ett sånt foto i lådan. Ett foto jag vill spara i all evighet för att visa honom när han blir större. Klassbilden blir ju självklart också ett minne, ja hela packetet känns roligt eftersom det är första gången. För mig symboliserar just att de här bilderna ett nytt kapitel och hans "skolstart". Hur som helst. Senare under dagen får jag ett samtal från hans förskola där de talar om att Jamie självklart har ramlat två minuter innan bilden tas. Fallet har gjort att blodet forsar ur näsborrarna och att ni som känner Jamie vet att han avskyr att bli torkad, speciellt i ansiktet. Detta betyder att på bilden kommer Jamie ha torkat blod och svullen näsa samt rödsprängda ögon efter alla krokodiltårar. Haha jag visste att något skulle hända, men tänkte mer att han skulle ha spillt eller liknande. Ingenting blir som man tänkt sig, men vad gör det, bilden kommer fortfarande bli ett minne för livet att spara!
Här är det färdiga resultatet, den ska hängas upp i hans rum.
Igår hade jag och John dejt inne i staden. Under tiden befann sig Jamie hemma hos Erik och Angelica. Erik var också ute på annat håll så kvällen bestod av en middag för två, pysselstund med färg och pensel, ett plaskade bad och filmmys med popcorn. Vi var lagom stolta när vi hämtade hem honom då Angelica berömde vår lilla favorit. Han hade skött sig utmärkt, inte en tår eller antydan på obehag. Inte för att glömma Angelica som får högsta betyg som barnvakt. Motiveringen lyder: Hon hade anpassat tid och lek efter litens behov och intressen. Även låtit honom ta sig tiden i både badkaret och under den korta promenaden till affären. Han var som en klubbad säl här hemma i soffan när vi kom hem vill jag lova.
Fy bubblan vilken effektiv dag. Just nu är jag helt utslagen och ligger på soffan och tar igen mig lite. Vi har fixat och donat inför vintern och ställt allt på plats. Tänk att vår lilla tomt kräver en hel del kärlek och omsorg, men det är härlig att få ta i och vara ute, speciellt dagar som idag.
Tankarna kring barn nummer två har kommit till mig allt oftare nu den senaste månaden. Det är något mysigt i att spekulera och tänka på ett syskon till vår härliga son. Kanske påverkas jag av den nya årstiden eller Nicoles graviditet, vad vet jag. Jag glädjs iallafall åt att ha hittat en början till en längtan. Tidigare i sommar beklagade jag mig över hur jag ens skulle finna orken till att ens tänka på en till. Allt det här svamlet måste på någotvis berätta för mig att vi är inne i en "bra period" just nu och där i somras, var en mer krävande. John har alltid tagit lättare på frågan, men simsalabim har han en liten gosig bebis i famnen medan jag blir tjejen med den groteskt stora näsan och si sådär en miljon finnar att försöka gömma mig bakom. Bebis nummer två kommer dröja men dagdrömma får man göra. Det stora storebror-testet blir när kusin kommer till världen i början av nästa år. Juste, nu har både John och jag haft turen att känna på några lyckosparkar från Mini i magen. Mysigt.
Denna söndag gav vi pappa John lite egentid och följde med morfar till Ängsjö. Man bör åka dit oftare, det är så himla mysigt där. Gjort för utflykter, utomhusnöjen för de små och fridfullt för oss vuxna. Sen är det lite minnen som kommer till mig eftersom Sabina är född och köpt i en av villorna man passerar påväg ut.
Han ville också mata hästen Nom, nom Pappa kan inte sluta pussas hela tiden Vi träffade på en JÄTTE häst.... ...och den kom väldigt nära... Jamie söker Sabinas uppmärksamhet hjälper morfar hålla i kopplet Mamma, son och den glupska hästen
Cyklarna fick stanna hemma, istället tog vi oss till fot till säbygård även den här söndagen. Kylan överraskade oss och det var första gången jag hörde Jamie huttra.
Det har varit onödigt tidiga morgnar här hemma på vall de närmaste dagarna. Dessa morgnar när man blickar ut genom fönstren kan man verkligen tro att hösten är här. Allt man ser och möts av är gråanyanser och dis. Tricket för att kunna vakna till liv vid de här tillfällena är ljus och när klimatet sviker oss får vi skapa magi inne istället.
Söndagssysslan blev en cykeltur till Säbygård. Hästarna fångade Jamie's intresse och en tår fälldes när det var dags att skiljas åt. En fika, en fanatiskt god fika hann vi också med på deras café. Tips till er alla är att åka dit och äta av deras stora goda vaniljbullar för er som inte prövat. Hembakt är det bästa som finns! Cykelturen hade inte nått sitt slut då vi valde att cyklade på, bort bakom Ikea och in i bostadsområdet, och där vi fann den! Denna stora mjuka, ovanliga osvenska lekplatsen. Inspirerad av det gamla flygfältet den ligger på. Det fanns en stor kana, en liten, flygplan att sitta på, en linbana, en stor gunga, studsmattor som var inbyggda i marken, nivåskillnader, ett utkikstorn, sandlåda med mera. Leksugna? Ta er dit!
Det nya mer krävande livet som arbetande småbarnsförälder är väldigt tröttsamt och fritiden är knapp. Jag har gått från nästan arbetslös till att ha två arbeten och arbeta 7 dagar veckan. En ganska ofungerande livsstil. Vi får se vad jag ska göra åt saken men på måndag är det nog dags för att ta ett beslut. Jamie sköter sig bra på förskolan och tycks trivas. Lämningen har varit busenkel. Jag frågar om en puss, får den och en vink sedan tar han stora steg mot sandlådan. Men den senaste veckan har det minst sagt inte varit enkelt. Det har varit stora tårar, skrik och galenskaper. Både läskigt och hjärtskärande att se. Jag har ringt tillbaka till förskolan för att höra hur dagen gått. Som vanligt glömmer barnen snabbt bort varför de var ledsna och finner sig i situationen. Jag tittar nu på klockan och ser att det är dags att bege sig, njut av ledigheten folk jag hoppas jag kan få min första lediga dag på lördag eller söndag nästa vecka om inte det går vägen så får jag vänta ännu en vecka. Klarar man av att arbeta så många dagar i rad?!
/ hjärndöd
Igår var första dagen på förskolan och under en timme fick de hålla låda. Jamie pekades snabbt ut till att vara den vildaste, mest högljudda, tryggaste, mest nyfikna barnet där av de som skolas in. Innan sommaren skulle jag väl aldrig i mitt liv tro att han skulle vara allt jag skrev ovan. Men som man själv lärt sig tidigare i livet kan en sommar eller ett långt lov göra mycket med ens personliga utveckling. En annan sak att nämna är att han är äldre än de andra barnen, självklart kan det vara en avgörande faktor. Samtidigt har det fysiska alltid legat lite i hans natur medan pratet med riktiga ord kommit i skymundan. Idag fick vi spendera tre timmar på plats var av halva tiden var han frustrerad, hungrig och trött. Ingen napp fick han heller ha. Det är svårt att få allas rutiner att klaffa när man är under samma tak. På förskolan är det tålamod och anpassning som gäller. Nu håller vi tummarna att dag nummer tre kommer gå lika bra som dag ett.
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
