För ett tag sedan gjorde vi något galet.
Vi valde att sälja vårt lilla älskade bostadsrättshus. Det bara hände över en helg.
Det hela började med att grannen sålde för ett kanonpris så vi (läs jag) sa att -Vi MÅSTE sälja nu, liksom passa på. Ni vet "smid medans järnet är varmt".
Sagt och gjort.
hmm... de där gick undan var mina tankar efteråt....
I flera veckors tid har vi vetat att vi blir bostadslösa i januari (det är då vi skrivit papper att vi ska flytta ut).
Veckorna ha gått långsamt och vi har varit på visning nästintill varje helg. Kontrollfreaket i mig har sakta men säkert trängt sig på för var dag som gick utan att vi köpt.
Alla budgivningar som pågått i tre j*vla dagar, alla objekt som försvinner innan visning och marknadens sjuka priser har fått min hjärna att slå slint. Ljuset i tunnel började liksom sina. Tankarna om en verklighet hemma på skalvägen igen kom allt närmare. Men vi försökte se det positivt. Dialogerna gick- Tänk pengarna vi kan spara, eller - Tänk det är bara en kort period osv... den desperata och ängsliga tonen gick liksom inte att dölja..
Vi tröstade oss själva. Tankar om att vi haft lite väl bråttom fanns där mest hela tiden. Men samtidigt var jag oerhört stolt över att jag gjort något sånt galet och vågat? Liksom vänt upp och ner på min verklighet och vardag, bara på en kvart. Väldigt olikt min karaktär.
Men idag hände det. På mindre än 24 timmar har vi gått och köpt vårt första riktiga hus.
Det här är stort, riktigt stort, i min/vår värld. Det här huset är det perfekta huset för oss.
Det hela började med att:
I måndags satt jag och deppade att ännu en chans vi hade på ett boende på Andebodavägen i Viksjö hade seglat sin kos, fast att vi kontaktat mäklaren samma dag annonsen kom ut, att objektet blev sålt innan visning. Tydligen hade köparen knackat på dörren hos säljaren och gjort en affär samma dag. Hopplöst var känslan som rann över mig över att vara köpare när marknaden är som den är. Ingen lägger ut sina hus så här års och så nära in på jul. Det BLIR mamma och pappa i januari var min tanke.
Samtidigt som jag hängde läpp på jobbet, hanterade John det här helt annorlunda.
Han fann snabbt ett annat objekt för 3,2. Kontaktade mäklaren, ordnade visning samma dag och vi skrev papper 12 timmar senare. Lika snabbt som vi sålt, hade vi nu köpt.
Så idag, tidigt i morse kastade jag in Jamie på sin förskolan en timme tidigare än han har tid och så gick vi och köpte vårt hus i Viksjö.
Huset är en fyra på 120 kvm byggt på 80talet, garage och parkering finns på tomten. Vind med ståhöjd finns också ovanpå garaget (guldvärt).
Huset har inga stora anmärkningar gällande vad som behövs göras.
Målning och byte av visa bräder är rekomendationer som vi tänkt ta till oss i vår, vilket känns som en rolig förändring då färgen det bär idag är hemsk rent utsagt.
Lagom stort antagande och tillräckligt stort att hinna med att städa varje vecka. Lagom är verkligen ordet för vårt nya hus. Det är en bra bas med möjlighet att sätta egen prägling. Inget fancy utan lagom och familjevänligt med en trevlig planlösning för umgänge och sällskap.
Bilderna nedan är från mäklarens hemsida.
Ni kan glimta grannens gråa fasad som lockar oss. Kanske ber om färgkoden och kör samma.
Baksidan, jag har planer på förändring
Tråkigt, litet kök. Vår matplats kommer INTE vara här.
Lite små justeringar skulle vara härligt, men ingen prioritering som det ser ut nu.
Tvättstuga i anknytning till köket, med egen entre.
Stor välkomnande hall. Lägga ny matta i trappen prioteras, samt målning av dörrkarm.
ett mellan stort sovrum. Antar att det blir vårt.
Det stora sovrummet blir Jamies, tapetsering känns viktigt.
Öppenspis i jul är inte helt fel! Dock ska golvet slipas.
Stort vardagsrum med möjlighet till matplats för minst sex personer.
annan vinkel av vardagsrum. Målning av foder, såklart.
altan baksida, inget märkvärdigt. Taket är dock bytt sedan bilden.
