Malin Lidgren

Mitt ett och ett halvt år av mammaledighet är över snarare än ni tror, redan imorgon börjar verkligheten och inskolningen av lilla J. Jag är så tillfreds med allt det här då Jamie förväntar sig mer av dagen efter denna händelserika sommar än att gå hemma med mig. Jag tror han både har psyke och ålder inne för att klara av och uppskatta den här resan som väntar honom. Vi har inhandlat och märkt en massa oömma, bekväma och praktiska kläder så jag tror vi är redo för morgondagen. Hoppas bara förskolan är redo för vår mysiga, högljudda, trotsiga och sjövilda buse.

Något som kan få Jamie att glömma bort tiden är när han ritar. Det är något som vi ganska nyligen introducerade honom för. Jag är jätte glad för hans intresse samtidigt som jag förstår att de flesta barn säkert gillar det till en början. Allt jag kan hoppas på är att det håller i sig. Tänk den dagen vi två sitter och ritar ihop! Men det jag inte uppmärksammat tidigare är hans sätt att hålla pennan?! Han håller den precis som man ska! Jag har då inte lärt honom och vet inte vem som har. Men jag är imponerad!! Han är ju bara ett och ett halvt. Jag trodde barn ofta tog tag ganska långt upp eller mitten på pennan och sen med knuten hand runt om och liksom mer kladdade på så vis. Förstår ni hur jag menar? Hur som helst tror jag att han har lättare att utveckla det fysiska och hans tal kommer komma senare. Han använder några få ord och härmar många läten och visar mycket med hela kroppen som vid tillfällen då han gjort sig illa på något. Det är hans sätt att uttrycka sig. Det blir spännande och se vad förskolan kommer bidra med. Tänk så många barn han kommer kunna ta efter.

Jag sitter hemma på soffan. Tårarna tränger sig på. Inte visste jag att jag var så här blödig? Allt började på Arlanda runt elva tiden tidigare idag. Där släppte jag dom. John, Nicole, Filip och min älskade, älskade lilla son. Dom där två grabbarna i blont hår är det käraste jag har. Jag är inte ledsen, jag är bara fylld av kärlek, av saknad. Så här sitter jag hemma i vårt gemensamma hem men det känns inte som hemma, för vad är hemmet utan er? Det är inte synd om mig! Men all denna lediga tid utan måsten tillhör inte min vardag. Jag är väldigt sällan ensam, nästintill aldrig efter den där dagen på BB. Jag är ovan, men jag njuter mellan omtumlande stunder av hjärtesorg. Jag älskar er, ses på lördag.

Familjen sover och här sitter jag i min ensamhet och saknar allt stoj en vaken liten ställer till med. Typsikt, många och även jag skulle säga, passa på att njut istället. Det är iallafall härligt att veta att jag kan sakna sånt som även kan få mig att vilja hoppa ut genom fönstret. Snart är det dags att duka upp frukost, dagen till ära har jag bestämt mig för att göra det utomhus. Tänk att få ha ett utekök?! Det lägger jag till på min lista av drömmar. Nämen vad är det jag hör? Små, små tassande fötter. Det gulligaste ljud man kan tänka sig. God morgon mitt hjärta<3

På eftermiddagen följde jag och Jamie med mamma till bruket för att låta Sabina ta sig ett svalkande dopp. En vovve på fjorton vårar kan behöva det när solen gassar. På vägen tillbaka finner vi till vår stora förvåning att brukets café numera har sommaröppet fram till kl 20:00 om jag minns rätt. Ska ni åka dit är det cash som gäller. Den här gången fick vi ta det på krita, så nästa gång får myntpåsen följa med. Det får nog bli några familjeturer dit med cykeln sen när semestern börjar. Eller varför inte en grillning?

Idag var en felfri dag. Humöret var på topp och hans små vita skymtades ofta. Jag behöver få varva med sånna dagar för att klara dom mer krävande. Du ger och du tar och så kommer det alltid vara. I slutändan är allt du tar, kräver och begär inget pris för den kärlek du bär med dig. Du förgyller vår värld...Jamie, mamma älskar dig.

Livet med barn... Var ska jag börja? Första året var en barnlek jämfört med nu. Killen har utvecklat ett jäkla temperament, extrem stark vilja och är otroligt bestämd. Detta gör honom svår att charma och väldigt svår att ha att göra med. Jag känner mig inte alls lika trygg i min roll som mamma som förut. När han kom till världen kände jag att detta var vad jag var ämnad för, men nu kommer den riktiga prövningen och jag skulle bli underkänd om detta var ett test. Jag känner att jag är ute på hal is och har svårt för att nå ut till mitt eget barn. Han lyssnar inte, bryr sig inte och testar gränser dag ut och dag in. Jag skulle behöva en handbok hur han ska behandlas... Aja bara att hålla ut, jag har väl ca tjugo år kvar tills denna ständiga prövning når sitt slut...

Jag älskar att hitta bilder i Johns lur från tillfällen då jag inte har varit delaktig. De ger mig en känsla av att jag "inte har missat något" när det finns förevigat på bild. En bild kan också återspegla ett minne som han gärna får dela med sig av när jag kommer hem från arbetet eller galej.

Tidigare i veckan vaknade Jamie upp med ett helt förvrängt ansikte. Jätte läskigt! Han gick knappt att känna igen och det såg ut som om han fått världens slag mellan ögonen. Vi ringde närakuten och fick tid samma dag. Läkaren tror på bett, antagligen får en mygga. Svullnaden la sig på två dygn och idag är han fullt återställd. Jag har satt ihop två bilder som är tagna med någon dags mellanrum för att ni ska kunna se skillnaden.

📌 Jamie och ballongerna från förskolansdag.
📌 Morsdag-paket.
📌 Jamie tar ett dopp i en vattenpöl för första gången.
📌 Ett fönster får ett nytt användningsområde hemma hos finurliga Jossan.

Tack och lov! I flera dagar har jag undrat vad som hänt med min son. Gnällig, onöjd och extremt lättretlig som går mamma Malin på nerverna. Jag har hoppats på nya tänder men inte sett något så den här gången tänkte jag, nu kommer vi inte undan ursäkten nya tänder för hans dåliga humör. Men jo visst var det så. Två nya i överkäken har kommit men inte dom nästa på tur utan ett glapp emellan. Dom ser stora ut men hela tänderna är inte blottade än så antar att gnället kanske ligger kvar tills de gör. Kan vara hörntänder? Kan det innebära att det är trångt för dem som är på tur i ledet? Eller kommer tänderna ut lite olika? Har det något att göra med att han kommer få sneda tänder ovanpå varann i framtiden? Eller är det för tidigt att säga med mjölktänder? Aja inga stora frågor, det lär ju visa sig. I min stora mun ryms det mesta men i Johns minivariant ryms knappt något. Vi får hoppas på att Jamie får något mitt emellan då.

Jag har haft lite bloggtorka. Känner att jag inte haft så mycket "nytt" att dela med mig av. Önskar att jag hade haft fler hantverk, tavlor eller projekt att vara att visa upp men den som lever får se. Ser så mycket fram tills jag kan visa upp bilder och avnjuta en stund på nya altanen. Men i brist på annat får jag ta och visa er sista delen av Skansen. Så här har ni den, del tre.

Det här med att vi alla har en taskig självbild är väl ingen nyhet. Men idag såg jag bilder på mig själv från lite lek i parken och jag blev så glatt överraskad! Jag går ofta runt och tänker på att alla som träffar mig för första gången ofta lägger märke till min problemhy fylld med acneärr och annan oreda. En dag på jobbet utan foundation har känts omöjlig, men här ser jag det svart på vitt! Min hy är inte så illa som den är i mitt huvud. På bilderna bär jag mineralpuder ovanpå min dagkräm och jag behöver ingen mer täckande bas. Concealer, mascara och rough bär jag självklart också men just att slippa den där täckande masken känns som ren lyx efter många många års användning. Jag kommer säkert känna mig tvungen att bära det igen dagen brännan är ett minne blott.

Då tar vi oss tillbaka till skansen. Vart var vi? Ja, juste här:

Tänk om alla söndagar var lika fantastiska som den vi hade. I sista sekund bestämde vi oss för att göra verklighet av våra planer till Skansen. Ännu en första att få uppleva tillsammans med vår käraste lille pojke, Nicole och Filip. Vi rullade in en trött kille i vagnen som piggade på sig efter han skådat sina första djur. Svårt att säga vilket djur som påverkade honom mest. Hela äventyret var nog ganska påfrestande i sig, men ack så roligt. Vi hade tur med vädret som man brukar säga. Sol med växlande moln som gav oss chansen att pusta ut innan nästa solchans kom. Matsäck hade Nickan och Fille fixat åt oss allihop som vi avnjöt i det gröna gräset på en filt. Litens ögonlock började bli tunga men efter en stund sittandes stilla bestämde vi oss tillslut att gå in på akvariet. En extra kostnad men ändå lite halva grejen? Han piggnade på sig än en gång och han ville göra som mamma och klappa ormen. Den här dagen kommer vi titta tillbaka på precis som den var. Delad av härligt sällskap, många skratt och mycket kärlek. En underbar första för liten och en underbar första mersmak på sommaren för oss.

Jag fick tipset att hänga lite på skolgården på Jamie's förskola för att vänja honom vid miljön innan han börjar i augusti. Så äntligen tog vi oss tiden, och vilken hit det var. Till och med jag som vuxen uppskattade den härliga miljön de byggt upp och de små gömmorna. Det olika materialen och växtligheten som avlöser varandra på ett välplanerat sätt. Det finns gräs, asfalt, sand, grus och bark som faktiskt är oerhört mjuk att gå på. Det finns buskar, träd och en speciell variant där rötterna bildar ett litet krypin, en kana, stubbar och en liten bro. Självklart har de även gungor och andra klätterställningar också.

Sådana här söndagar gör att det är extra härligt att leva. Slappa, lata dagar i solen med alla måsten tryckta åt sidan för att tas hand om en annan dag. Spontana besök av familj och vänner följt av en varm grill. Nästa helg är min lediga. För er som inte vet så jobbar jag tre helger på en månad så de lediga är mycket uppskattade. Nästa helg om vädret kvarstår tar vi familjen till Skansen med lite picknick i en korg. Allt detta är en försmak på hur sommaren kommer att vara. Vilket får mig att tänka på semestern på Öland. Om regnet faller över oss någon dag under vår vecka på plats har vi tänkt ta oss ut på loppisjakt. Om det finns någon där ute som känner till en bra loppis på Öland får du gärna skriva en rad och berätta var!

Tänk att man kan må så himla bra bara för att man får klä av sig lite och spenderar en hel dag ute i strålande solsken? Kanske är det på grund av att det har varit så förbaskat sällsynt i år och efter vår långa och gråa vinter törstat våra sinnen och kroppar efter ljusare tider. Hur som helst, dagen kunde inte varit bättre! Nickan och Filip kom över, en stund senare stod grillen i lågor och doften av vitlök fick magen att kurra. Imorgon hoppas jag på att jag och Angelica ska kunna ta oss till simhallen för att få motions-simma. Det var så givande i fredags att det har gett mig mersmak.

Vilken bra helg jag haft! Jag och John började den hela med en ordentlig dejt på fredagen. Klockan ett drog vi igång med spabad, motionsbad och massage på centralbadet, vet inte hur många timmar vi spenderade på plats. Efteråt shoppade vi loss åt lilleman på zara. Fantastiskt roligt att köpa barnkläder på andra ställen än H&M och Lindex. Sedan var det dags för lite mat i magen så vi avnjöt en middag på fridays uteserveringen. I sista sekund dök vi upp på sergelsbiograf för att se Iron man 3. Jag hoppas på fler ordentliga dejter så här på tu man hand. Resten av helgen stod jobbet i fokus och på söndagskväll for vi vidare till Tyresö på grillbjudning och övernattning. Idag måndag har vi tittat på kossor, getter och hönor innan det var dags för lunch. Inte hel fel med andra ord!