Ännu en första
Kategori: Jamie 12-18 månader
Jag sitter hemma på soffan. Tårarna tränger sig på. Inte visste jag att jag var så här blödig? Allt började på Arlanda runt elva tiden tidigare idag. Där släppte jag dom. John, Nicole, Filip och min älskade, älskade lilla son. Dom där två grabbarna i blont hår är det käraste jag har. Jag är inte ledsen, jag är bara fylld av kärlek, av saknad. Så här sitter jag hemma i vårt gemensamma hem men det känns inte som hemma, för vad är hemmet utan er? Det är inte synd om mig! Men all denna lediga tid utan måsten tillhör inte min vardag. Jag är väldigt sällan ensam, nästintill aldrig efter den där dagen på BB. Jag är ovan, men jag njuter mellan omtumlande stunder av hjärtesorg. Jag älskar er, ses på lördag.
