Killar verkar ha något emot tjejer som är för snälla. Jag har nu hört detta från olika killar vid ett flertal tillfällen. När jag hör det då dyker några frågor upp: Hur är man när man är över-snäll? Och var går gränsen mellan snäll och över-snäll? Är snäll något negativt i deras ögon?
Jag tycker hela grejen är konstig och oförståelig, men jag får väl fråga vad det är som är så olockande med en tjej som är för snäll nästa gång samtalsämnet dyker upp.
Ja som ni ser har Jessica varit här på besök och hon har pillat lite på bloggen, hon ska tydligen fortsätta jobbet imorn i skolan också. Det är tur att jag har en vän som kan det här med datorer...
Tack för hjälpen, än en gång. Vad skulle jag göra utan dig?! =D
Tiden är slagen och idag är det min födelsedag. Förra året på exakt samma dag, var det den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag hade allt jag behövde och lite till. Jag trodde livet skulle få sig en stor vändning och jag skulle dela all denna lycka och framtid med personen jag älskade mest på jorden....Jesper Jurefors. Känslan som forsade genom min kropp kunde jag inte kontrollera, jag ville dela min lycka med hela världen om jag så fick!
Denna lycka varade i ca ett dygn, sedan fick jag beskedet att min älskade hade avlidit... Jag skriver detta med tårar i ögonen, för jag saknar dig och det kommer jag göra för varje dag resten av mitt liv. Inget kommer göra att jag slutar älskar dig eller glömmer dig. Som jag trodde fick sig mitt liv en vändning, inte den jag trott men mitt liv tog en ny riktining dagen du dog. En ny Malin föddes och under din korta tid på jorden hann du vara med och skapa stora delar av den personen jag är idag. Jag tackar dig för att jag fick dela 2 år och 5 månader tillsammans med dig där vi delade allt från kärlek till tårar.
Att vara utan dig ett helt år har varit tufft för oss alla. Ord kan inte förklara den känslan som hugger i våra hjärtan och den där gnagande känslan som äter oss från innan. Men vi har kommit så här långt och längre kommer vi komma. Vi lär oss leva i förtvivlan och sorg. Men jag har så många minnen utav dig som är lyckliga så det är inte bara sorg ditt namn medger. Jag kommer alltid minnas min födelsedag den 15 oktober 2008 som den lyckligaste dagen i mitt liv...det kan ingen ta ifrån mig...
Ingen har väl missat att det snöade över vårt avlånga land idag, i alla fall här i Stockholm. Jag tänker tillbaka på sommaren då man kände att hela landet kom ut ur sina små hem med ett stort leende på läpparna, till skillnad från nu. Det är inte en kotte ute, och jag förstår dom, jag är ju en av dom. Vem fan vill vara ute i den här kylan och mörkret?!
Annars är hösten en fin års-tid, men det går inte att uppskatta de ljuvliga löven som faller över den grå asfalten när det är så här kallt och förkylningstiderna är här. Livet känns ganska hårt och dystert just nu...
Kvällen bjuder på en trevlig och efterlängtad middag tillsammans med Josefine och Emlan. Det var så himla länge sedan jag träffade Jossan så vi har mycket att ta igen! Men tills dess har jag mest städat i mitt lilla äckliga rum som inte är så äckligt längre. Jag tänkte bara bjuda på en tjuv-titt hur det ser ut hemma hos mig. Sorry för att jag är en sådan usel fotograf bara;D
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
