Just nu går många tankar till barnet och att jag läser mig fram att John ska kunna höra barnets hjärtslag genom att sätta sitt öra mot min mage, men allt han tycks höra är mina hjärtslag eller min oroliga tarm. Sen också att man med handen ska kunna känna barnet i nedre delen av magen, alltså under navel men över... ja ni vet vad. Men jag känner inget?! och han hör inget? och ni som känner mig vet ju att mitt mellan namn är ju nojig så självklart fasar jag för de värsta och tanke ställningarna går; Skulle jag växa även om barnet var dött?
slänger även upp de nyaste bilderna på magen.
gravid vecka 17.
fram ifrån vet faktiskt inte varför bilden hamnar på sidan haha
Tanken var att jag skulle starta en ny blogg sen tänkte jag, varför då? Jag har ju allt här, hela mitt liv, allt jag gått igenom och sen nu allt jag ska uppleva. Som många av er redan vet så väntar jag och John tillökning i februari då vi blir tre, det är en resa jag gärna vill kunna följa och se tillbaka på i bilder och i ord.
Så nu sätter jag igång igen, jag kommer blogga öppet om mitt liv, det känns konstigt och bara något man gjorde när man var ung och dum, but here we go!
Så först och främst såklart den första bilden på min mage: befinner mig då i vecka 11
Andra bilden: har då kommit till vecka 14
