Var ska jag börja? På väg till flygplatsen hann vi skåda de allra första snöfinglorna för i år. På fredagsmorgon hade även kylan hittat till London. Kläder för alla väder hade jag då inte med mig, mitt mål var att shoppa-loss och därav hade jag få klädval att välja mellan. Vi startade vår resa med en lunch-kryssning på floden Themsen där efter begav vi oss till oxfordstreet för att starta den efterlängtade shoppingen. Först på tur stod Primark, vi var allt annat än ensamma på stället och känslan av att det var som på mellandagsrean fick min puls att stiga. Primark levererade en hel del då jag fick med mig saker till hemmet, till liten, till John och till mig själv. Jag häpnades många gånger av det billiga priset och jag kunde liksom inte låta bli. Dagen därpå hade killarna köpt biljetter till en fotbollsmatch och det lämnade mig och Angelica i Europas största shoppingcentrum. På grund av hur det var byggt upplevdes det inte allt för stort då synfältet inte räckte så långt utan det var många korsningar, rulltrappor och våningar, det var allt annat än luftigt om man så säger. På morgonen vaknade jag och kände mig sömnlös, hängig och med halsont. Vi alla hade fryst en hel del och målet för dagen blev att inför skaffa oss halsdukar,mössor och vantar. Väl inne i centrumet kom febern krypandes följt av trötthet och hunger. Vi satte oss ner för lunch, där vi prövade på japanskt på rullband, ingen hitt må jag säga. (Thaimat kommer för evigt ha en speciell plats i mitt hjärta). Vi sprang till ett apotek köpte upp oss på "Alvedon" och gav det hela en ny chans. Det var så sjukligt många människor överallt och köerna var långa. Att ställa sig i ett provrum fanns inte på världskartan då människor kryllade. Det fanns också alldeles för många butiker för att hinna alla så vi fick prioritera. Zara, Top shop och Victoria's secret hanns självklart med. Det är galet det där med priserna, jag blev som skadad av primarks prislappar att allt annat kändes överdrivet dyrt. Min bild av London innan var en annan gentemot nu efter min upplevelse. Jag upplevde att landet var så mycket smutsigare än jag trott och även större. I en storstad blir det väl lätt så? Det kryllade av rökare och deras cigaretter stank nå jävulskt starkt så fort man kom genom en dörr. Att åka tunnelbana var relativt enkelt (mot vad jag trott) och taxiturerna rätt billiga ändå. Det var roligt att se alla de röda bussarna och telefonbås jag bara sett på bild. Lokalbefolkningen var trevliga och lätta att ha att göra med alltså tvärt emot dessa turister. Jag skulle gärna åka tillbaka dit men nästa gång senare på året och uppleva julpyntet eller tidigare på våren.
I morgon vid den här tiden bär det av till London. Jag som då aldrig har varit där tidigare är förväntansfull och spänd på vår weekendresa. Lille-man stannar hemma hos farmor, faster, mormor och morfar, de får turas om vår guldklimp. Känslan att lämna honom hemma är blandad. För min del tycker jag att det ska vara så himla skönt att bara vara Malin och varken mamma eller hemma-fru för tre dagar samtidigt som en lätt ångest och saknad redan har krupit sig på. Jag tror saknad är en bra grej. Det får en att uppskatta saker man lätt bor in sig i. Att få sakna min lilla kille som fått sin tredje tand kan vara bra då hans gnäll kvällen till ära har drivit mig till vansinne.
Taconkväll följt av fruarna i rutan. Emelie gav mig även ett fin fint packet då jag fyllt år, helt jävla onödigt då jag inte är värd att firas mer. Men hon fann en toppen present så jag är tacksam än en gång! Tack igen och tack för att ni gjorde min kväll.
Igår tog jag med mig Emlan, Nickan och Izabella till komethallens loppis som är igång på söndagar. Det var vår första gång dit, att vi hitta en p-plats var bara ren tur. Väl där inne var det fullproppat med prutande, knuffandes och shopping galna människor. Utbudet var mestadels kläder och leksaker men lite annat oxå. När jag går på loppis är det vackra prylar och rätt meningslösa saker som lockar mest men jag gjorde två fynd där inne för en 20 var. Strax efter följde vi en annan loppis-skylt som tog oss till skälby där det var ett gäng damer som höll hus. Det var inte allt för stort men med saker i min smak. Ett halvt bord på två ben att dö för, en liten gammeldags kälke (tänk att ha ute att ställa en kruka på), föremål i plåt och fruktlådor i olika storlekar. Lite smått och gott med andra ord. Här nere kan du se mina fynd, allt blev mitt för 270 kr varav en pryl kostade 100 kr bara den, så förstå så billigt! En del saker ska självklart målas eller sprayas i ingen mindre färg än vitt, haha vad annars.
Här får ni se en före-bild som är tagen från dagarna när vi nyss flyttat in. De andra bilderna är nu det nya resultatet av målningen och de nya sakerna. Jag tycker jag fått det väldigt hemtrevligt och jag gillar den mjuka känslan, då jag har en förmåga att göra det stilrent och avskalat från förut på veckovägen.
Under trappan här hemma har jag gjort ett litet kryp-in till liten, som ska vara hans alldeles egna ställe här nere. Tanken är att han ska kunna gå undan till hörnan när han vill leka koja eller bara börjar bli lite trött framåt småtimmarna. Jag tycker det blev riktigt mysigt. Det är inte klart fullt ut, då korgen ska målas vit, en filt ska inhandlas och en ny glödlampa ska få ta plats där under. Här nere ser ni före-bilden, det färdiga resultatet och en bild "in action" så att säga.
Jag måste bara visa mina underbara födelsedagspresenter jag fått! Att jag har fått en nyfunnen kärlek till rosa verkar inte någon ha missat. Inte ens John som helt oväntat gav mig den där underbart söta klockan! Jag är mäkta imponerad av allt jag fått och otroligt tacksam. Visa av sakerna på bilderna är saker jag fyndade igår på erikshjälpen i Spånga med Emlan. Hon tipsade om den här två våningslokalen fylld med prylar och kläder och framför allt människor. Vilket drag det var där, helt otroligt. (De har bara öppet på tis, torsd och lördagar om jag minns rätt. Jag rekommenderar er alla som gillar loppisar och annat att fara dit). Men back on track, jag vill ta tiden i akt att tacka igen för mina älskade vänner, jag vore inte människa om det inte vore för er! Ni, ni och än en gång ni är underbara<3
Min hjärna känns överhettad. Det är bara för mycket tankar i huvudet, natten var tuff, jävligt tuff. Morgonen spenderade jag med tårar i ögonen men sen kom Emlan över och min dag blev räddad. Det är ganska tydligt att saker och ting kommer över en när tiden finns, så där så det känns som den nästan står stilla. Man nästan tvingas tänka tankar som legat undanstoppade för en lång tid. Många av er vet att det är nu 4 år sedan en av mina älskade pojkar på J gick bort. Min första kärlek. Han har påverkat mig så mycket i mitt liv och den person jag har blivit. Allt det där delande av perfekt ungdomskärlek som var utan bråk men för mig var full av lärdom. Han behandlade mig med sådan respekt, han lärde mig allt om tillit och framför allt, han visade mig en enorm kärlek som jag på den tiden inte visste fanns. Han betyder så oerhört mycket för mig, att jag frågade John om vi kunde döpa vår son efter honom, där av namnet Jamie Jesper. Det jag är mest ledsen över idag är att han har aldrig möjlighet att få vara lycklig på det sätt som jag är idag. Jag har fått så mycket i mitt liv och påverkats av så många att jag önskar att han hade haft samma chans. Jag tvekar på min egen inverkan på honom, gav jag honom lika mycket tillbaka? Jag var ung, jag är så mycket bättre idag. Så som jag minns den 16 åriga Malin fram till den dagen han togs ifrån mig är luddig men kan bara tänka mig hur omogna mina resonemang måste ha varit, hur oviktigt det var med tv-tönts-tisdag men som var världen då. Tiden efter skolan skulle vara Vår tid, tyvärr hann den knappt börja innan den var över. Allt jag hoppas är att du var lika lycklig som jag.... <3
Vilka vänner jag har! Igår kväll tog de sig hem till Johanna som hade pyntat med ballonger och bakat en cheese-cake bara för min skull. Jag hade sagt ifrån om presenter, blommor och annat med rosa band. Men väl på plats får jag massa saker, typiskt att dom är så fina mina vänner, det var bara att tacka och ta emot (bilder kommer). Det var vin och flickorna jag tycker så bra om och babbel, babbel babbel, de bästa jag vet. Min kväll var minst sagt lyckad och jag har fått mersmak jag vill så gärna att vi ska styra något mera, helst redan i morgon.
För mig är julen helig! Speciellt julafton men även hela december månad. Stämningen är oundviklig. I år skulle jag vilja satsa på en vit, silver eller grå jul med inslag av antingen rosa (eftersom jag har en del saker redan som går i de färgerna) eller så ska jag köpa lite nytt och satsa på det klassiska röda. Jag tänkte om man skulle köpa siden band då antingen i vitt eller rött beroende på vad min inriktning blir och knyta som rosetter på vissa grenar. Jag vill även ha en krans på ytterdörren som ger ett välkomnande intryck när man står ute i kylan. Sen skulle jag så gärna vilja hitta en julstrumpa till Jamie med hans namn på. Åh det kliar i fingrarna redan, jag fullkomligt älskar julen. Tänk vad vore vi utan den? Vi bor i det norra där det är kallt och ruggigt, vi bor där det känns som natten lägger sig över oss innan klockan knappt slagit fem. Vi behöver julen för att ha en orsak att ta oss utanför dörren, en orsak att umgås, för när hösten har landat drar vi oss hemåt och stannar där tills någon behöver oss.
Behöver jag säga mer? Vi hade iaf en toppen dag ihop som pågick i många timmar. När jag och Emlan umgås blir det lätt att plånböckerna töms men vi hittar ju så fina saker. Hon fick med sig mycket fint medan jag bara köpte något litet. Men vi fann en sån underbar sak på myrorna och de var en vitgungstol, tänk att ha den i sovrummet när Jamie's säng inte ska stå kvar, drömmen!
Ni är nog lite feed-up av att se våra dop-bilder men här kommer några fler. Tårtan var så fin och även bilden på Erik och Angelika så jag kunde liksom inte låta bli. Men det roliga var när jag tittade på bilden med "folkmassan" (det är i själva verket mestadels min släkt ni ser) Men om ni tittar på bilden med mig och jämför med den med mina släktingar på kan man ju nästan tro att jag är adopterad med mitt mörka hår haha
Som många andra nöjt även vi av den här söndagen ute i naturen. Hela min familj hade bestämt träff uppe vid handlarn för att ta en promenad till scoutstugan för att äta våfflor. Vår lilla tur blev närmare milen, friskt och härligt. Men så fort vi kom innanför dörren känns de tunga ögonlocken.
Ingen har väl missat att hösten är här? Enligt mig kom den redan den där kyliga dagen i augusti som jag tycks minnas så väl. Ljungen är placerad i kruka och löven täcker gräset. Grannarna är hurtiga och har inte ett löv på sin tomt. Vi ligger självklart efter som vi alltid gör med gärsklippningen eller plocket av ogräs. Efter att jag sett grannarna påtat i sina trädgårdar hela dagarna och gjort dem klanderfria gör att våran så tydligt sticker ut som den stackars bortglömda. Det som händer är, när från ingenstans det kommer en ynka vindputs som blåser över våra löv till duktiga Lotta. Sen har vi Camilla som rensat ogräs hela dagen som jag sedan stöter på och hon förklarar för mig att de där lila små blommorna jag så gärna kallar det egentligen är ogräs. Jag förstår hinten att om inte jag tar bort dem så kommer de spridas snabbare än löss på skolan över på hennes tomt. Mitt nyårslöfte bör bli; Att jag skall vara en bättre granne
Presentbordet var galet som ni redan sett på bilderna nedan
Farmor, faster och gammel-morfar
Jamie's vänner var på plats
Fatser
Faster Nickan
Den fina tårtan
Första biten skärs upp
Mer bebis-gos
Presentöppning
Det pågick ett tag
Fin bild på fina killar
Efter ceremonin skulle det ätas tårtas och minglas runt. Ingen vågade skära första biten på tårtan men tillslut tog jag tag i saken själv. Lättare sagt än gjort. Varenda bit såg ut att ha varit med om en pajkastning och jag tror inte en enda person blev "gift". Timmarna i kyrkan och salen gick snabbt förbi. Knappt innan jag hann torka munnen från grädde var det dax för presentöppning. Den svåraste utmaningen var att hålla koll på vilket kuvert som tillhörde vilken present. Även att urskillja var det där bekanta ansiktet som man skulle tacka satt bland den sittande folkmassan framför oss. En annan ska som var svår var att hinna med var att mingla. Som t.ex min faster och hennes man som hade farit lång väg från Umeå för att delta den här dagen. Det blev inte många ord utbytta mellan oss, då det kändes som att jag bara hann med en artig öppningsfras, men knappt hade möjlighet att stanna för att höra svaret?! Men som dom säger, tiden springer i väg när man har roligt. Jag tog dessutom inte ett enda kort under hela dagen/kvällen, men som tur var hade vi några vänner med kameran i högsta hugg och en av dom var Anna. Det är hennes bilder jag har delat med mig av här på bloggen. Vi får se om vi kan komma över några fler så småningsom från Karl.
Det är helt sinnessjukt vad presenter Jamie fick. Vi hade skrivit på inbjudan att gästerna gärna gick sätta in pengar på ett konto vi precis startat i litens namn. Gu vad pengar det rullade in! Men inte nog med det! Jag tror nästan alla som satt in pengar även köpte med sig en present också som gick att öppna på plats. Helt galet vad tacksamma vi är, kunde inte begära något mer. Vi behöver aldrig köpa en leksak igen eller kläder för den delen! Tack igen alla ni som var med och ser detta, ni är fantastiska! <3<3<3
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
