Turist i Paris
Kategori: 2014
Vi landade i ett regnigt Paris sent på torsdagskvällen och spenderade vår första kväll i sängen. Trötta och förväntansfulla över att vara framme och att få uppleva de här intensiva dagarna. Vår första dag i Paris höll vi högt tempo. Ja ni känner ju mig, vill se allt/göra allt och tiden var knapp. Regnet hade avtagit men de grå molnen låg kvar. Från hotellrummet kunde vi se toppen av Eiffeltornet så det blev vårt första äventyr, att ta oss dit. Vi valde att gå. Det kan ju inte vara så svårt då vi ser tornet hela tiden. De tog ca 15-20 minuter att komma fram.
Flygplansbilder!
Vårt mål
på vägen dit
Väl framme. Den var enorm!
Ett måste. Klick och klart.
Fötterna bar oss vidare till nästa mål. På vägen dit gick vi förbi mängder av dessa gröna metallådor.
De visade sig vara små stånd och varje man hade en egen nyckel till en egen låda där de sålde lite allt möjligt.
Målet var kärleksbron (Point de Art) Först trodde vi bron innan var stället men de var ganska tydligt när man kom fram vilken bro vi sökte, se själva.
Vi köpte ett lås och lånade en penna av en man som hade en sådan där grönlåda jag babblat om tidigare.
Vi valde en plats så man kanske kan minnas vart man hängt det.
Nyckeln tog vi hem och ska lägga i vår brudkista vi fick på förlovnigen av Emelie och Tobias. (Egentligen är meningen att man ska kasta nyckeln i floden men det förorenar så mycket så fick dåligt samvete. Liksom nog att vi förstör bron så den faller ihop ;D )
Vi gick utmed floden hela vägen bort till Notre Dame, ännu en mäktig byggnad. Hela Paris har mängder av ståtliga byggnader som ser ut att stått där förevigt.
Men först dags för lunch!
och efterrätt. När vi bad om menyn kom han in med en hel bricka med desserter så man fick välje genom att se de samtidigt som han förklarde.
Utanför, dags att kliva in, som mängder andra också ville göra.
Det var så högt i tak att det var ofattbart. Och hur tyst det var? Vi var liksom MÄNGDER av människor här inne och ändå kunde de inte höras. Det fanns också regler. Typ som att vara tyst, inte bära någon form av hatt, inga blixtrar när man fotade och så vidare.
Nu tänkte vi ta oss dit upp.
422 trappsteg senare i en trång cirkeltrappa utan fönster med ojämna trappsteg kom vi tillslut upp. Sjukt högt upp.
Staden var så mycket större än jag trott. Inte konstig att vi gått i timmar. Ni kan se Eiffeltornet där borta, då bor vi dessutom 20 minuter gång ifrån den platsen.
Alla figurer runt om tornet var så bekanta eftersom jag sett filmen "Ringaren i Notre Dame", minns så väl att jag såg den med min syster på bio när jag var barn.
Efter den sex timmars långa vandringen genom staden, beslöt vi för oss att ta oss hemåt. Det tog lååång tid och fötterna grät blod och våra knän skakade efter allt spring i trapporna från Notre Dame och som ni ser hann det bli mörkt. Vi träffade på vår kompis igen så vi skulle lyckas hitta "hem" igen.
Middag var ganska välbehövlig efter våran händelserika dag.
