Från och med igår är jag nu mera sjukskriven från jobbet, jag hade ju planerat att jobba till den 22/1-12 men min kropp gav upp på mellandagsrean. För övrigt har jag varit på ultraljud igen och det visar att bebis sitter upp och inte har huvudet neråt som den ska. Bebisen satt likadant även förra gången vi gjorde ultraljud, så nu måste vi hålla koll på den lilla. Jag tror att den har 3 veckor på sig att vända sig om annars måste man försöka göra ett vändningsförsök och sista utvägen efter det är kejsarsnitt, för aldrig i livet att jag föder den vaginalt när den är i sätesbjudning.
Info om mig och min hälsa är bra förutom att jag har dåliga värden så måste äta järntabletter (gärna två om dagen, men magen klara inte de!?) folsyra, b12 och hiprex. Men nu när jag slipper jobba så känns det bättre, för gu så trött jag är hela tiden. Och för övrigt ligger min vikt på 61 kg och jag har 6 veckor kvar till beräknad födsel, vi får se hur mycket mer jag hinner lägga på mig innan det är dags.
Den här bilden bläddrade jag förbi igår kväll, det var mitt och Bellas första möte. Hon var trött, stilla och det sötaste som fanns medans jag ser rätt sliten och stel ut. Men tänk att jag ska ha en sådan liten om inte en alldels för lång framtid.
Oj vad jag har bebis i tankarna hela tiden, jag längtar att få träffa Den. Och med Den menar jag vårt blivande barn, helt galet! Det är så stort att det är vansinnigt! Den dagen detta barn föds kommer vara den största och mest omvandlande dag i mitt liv, hur kan man förbereda sig för något så stort som detta? Jag har börjat sniffa runt och försöker föreställa mig hur Du där inne luktar. Varför jag går och tänker på detta vet jag inte men jag bara gör det, och de väldigt ofta. Det måste vara instinkt för min kropp känns annorlunda nu. Den är öm över allt men speciellt över magen. Sen har jag samman-dragningar mesta del av dagarna och på nätterna vaknar jag av att magen nästan gör ont. Det krampar mycket i benen, de nästan domnar och maten är svår att svälja. Äta kan jag, men det känns nästan som när man sväljer en tablett och den fastnar någon stans mitt emellan. Jag andas tyngre än någonsin och brösten lever sitt eget liv... det känns lite som nålstick helt plötsligt från ingenstans. Med andra ord, det känns annorlunda nu, det nästan kryper i kroppen.
Jag vill visa er alla våra julklappar vi fått, dock har inte tiden funnits till. Nu strax ska jag till jobbet för mellan-dags rean startar idag och hjälp vad det ska hinnas med!
Dagen har gått åt till en massa måsten, inte alltid lika roligt men jätte skönt att ha de överstökat. Första stoppet var på danderydssjuk hos special mödra vården för att hålla koll på min njure, lider ju som sagt av vidgande njurbäcken. Den är i alla fall fortfarande vätskefylld men inget allvarligt, så vi avvaktar i några veckor till. När dom kikar på njuren gör dom de via ultraljud så jag frågade om dom kunde göra så på magen också...jag är rätt nyfiken på vad som försegår där nere för jag känner hur bebis vänder sig och sparkar villt. (Vi har bara gjort ultrajud en gång tidigare i vecka 18) Det var spännande att se! De sa att vi har en väldigt livlig bebis och under tiden vi gjorde ultraljudet lekte den med sina tår och streckte sig efter sina fötter och pillade på sin tumme. Det var gulligt att se att den aktiverar sig så mycket.
Men nog om bebis, tydligen har min kropp börjat göra sig redo inför förlossningen och jag har haft mina första sammandragningar redan, de har absolut inte gjort ont så jag har aldrig vetat att jag haft dom. Nästan varje dag spänner sig min mage väldigt hårt, jag har bara antrott att de är bebisen jag kännt men tydligen så är det min livmoder som drar ihop sig. Jag som inte är så påläst på ämnet vet inte riktigt när sånt här brukar sätta igång men nu vet jag i alla fall att min kropp har börjat inse vad som komma skall.
Såg dessa, en sån skulle jag vilja ha hemma inom en snar framtid...frågan är bara vilken färg den kommer vara i?
Tänk att vi redan tänt de fjärde ljuset, att de flesta klapparna är klara och att julklappas-emballaget är slut på jobbet... Tiden går obehagligt snabbt, men jag älskar jul så jag välkomnar den med öppna armar
Idag var jag och Johanna i stinsen en snabbis och det påminnde mig om hur mycket jag längtar efter att kunna bära vanliga kläder. Tänk vanliga jeans, korta toppar, vanliga bh:ar, snygga trosor och bara slippa ha leggings och långa lösa plagg var eviga dag. Jag bär samma saker om och om igen, tröttsamt är vad det är! Nu har jag börjat lägga mycket tanke på min gamla kropp och hur jag hoppas att den kommer komma tillbaka efter jag fött! Jag var inte nöjd förut men nu när jag ser bilder skulle jag vara tacksam om jag någonsin får se ut så igen.Det är sorgligt egentligen att man är så himla självkritisk i alla lägen och att man aldrig kan vara nöjd med det man har...
Strunta att göra knäck ståendes och slavandes vid spisen i timmar och lämna jobbet åt micron, världsklass om ni frågar mig.
Bus enkelt att göra och allt du behöver är detta:
1 dl grädde
1 dl sirap
1 dl socker
1 påse mandlar efter behag
Blanda grädde,socker och sirap i en form som tål att "micras" i 8 minuter på full effekt.
Ta ut när det piper till och blanda i mandlarna som du har fin-hackat.
Och även här kan du göra det enkelt för dig genom att strunta att använda dig av alla små formar som gör jobbet pillrigt. Så häll istället ut allt på en plåt, ställ kallt och låt stelna. Knäcka den sedan i lagom stora bitar precis som du vill ha dom. (Dessa förvaras bäst i kylen)
Så här mycket blev det på en sats och eftersom detta var så satans enkelt valde jag att smeta ihop en sats till att sedan he över samma plåt.
Och inte att glömma...Idag tände vi det fjärde ljuset, vilket betyder att julafton är inom räckhåll.
Ikväll kl 18:00 lämnar de tre vännerna glasbruken i Göteborg och detta måste jag bara se! Musikhjälpen är på varje vaken timme hemma hos oss och det har de varit sen de började sända 2009. Titta eller lyssna och bidra ni med!
Idag har paket-inslagningen på börjat men vi är långt från klara men vi har en plan i alla fall och de är ju alltid något!? Men enda sen min lilla vovve Sabina var valp har hon fått julklappar hon med, och även idag snart 13 år senare håller vi hårt på den traditionen. Så de små paketen innehåller självklart något litet,äckligt och illaluktande, precis så som hundar vill ha det.
Idag satt jag och skrev på en gul liten lapp att min sista dag på jobbet kommer vara söndagen den 22 januari 2012 och efter det är det dags för mamma-ledighet. Det kändes jätte konstigt, alldeles för nära inpå och nästa sorgligt och overkligt på samma gång. Jag har ju jobbat sen jag tog studenten och nu ska jag istället gå hemma med ett litet barn som kommer sitta som fastklistrad på mig som en liten apa. Det är verkligen ett nytt liv på gång...Jag kan nog inte riktigt förstå! Bara tanken att jag inte kommer ha mina underbara kollegor att dela min vardag med gör mig nästan ledsen. Men samtidigt tror jag att så fort den här lilla/lille rackaren är född så kommer jag säkerligen inte vilja lämna den en enda sekund så då är jag nog rätt tacksam, plus att jag har ju så pass nära till jobbet att jag kommer väl vara där titt som tätt ändå.
Än en gång har verkligheten svårt att slå sig till ro i mitt lilla huvud
Guu så mycket det jobbas just nu, skulle helst av allt sätta mig på en plan och uppleva Thailand igen. Förresten kommer Ellinor och Storre hem ikväll från just det underbara stället. Jag längtar tills vi får chansen att åka igen.
Helgen väntar och den kommer bestå av massa jobb, barnvaktande och mammas mat. By the way är det nog dags för en bild på magen snart, befinner mig nu i vecka 31. Alltså räknas jag som hög-gravid? och antar att magen sätter riktig fart nu och jag oroar mig om vad jag ska bära på julafton. I vad kommer jag rymmas eftersom jag växer i skrämmande snabb takt. Vägde mig även idag hos MVC och nu är det hela 59 kilo jag springer runt på. Update inom kort!
John hade gjort en beställning från hans älskade Liverpool här om dagen och nu har det landat här hemma hos oss. Men i paketet låg inget till han själv utan det var kläder till bebis och även ett par tofflor till mig! Hur bra och överraskande som helst eftersom barnmorskan sa att det kan vara bra att ta med sig till förlossningen när man ska gå runt och vagga på bb.
Från att ha mått oförskämt bra till att ha så ont att jag inte vet ut eller in. Än en gång så är det min njure som spökar. Så dagen till ära blir det ett besök till danderyd och jag hoppas verkligen att de kan hjälpa mig på något vis. Det läskiga igår som hände var att eftersom alvedon inte hjälper på samma sätt som citadon så föredrar jag att ta det men vet inte hur det påverkar barnet?! För jag blir ju hög och dosig när jag tar de, men barnet som i vanliga fall är väldigt livlig på kvällarna i soffan var väldigt slö och John kunde höra att hjärtljuden var långsammare än vanligt samtidigt som mina var väldigt snabba. Jag kände mig nästan elak som prioterade mig själv men höll verkligen på att gå i taket, hela min kropp krampande för att jag hade så ont och eftersom jag hade haft det i så många timmar. Men sen i natt när jag vaknade kände jag barnet sparka så förhoppningsvis så klarar den trycket men måste fråga om allt sånt idag. Eftersom man ska inte äta citadon när man är med barn, men det är ju min läkare som skrivit ut det till mig?! Aja detta är en hel vetenskap och jag känner mig så lost på ämnet.
Hela dagen har jag och John spenderat åt att kolla på the walking dead, jag kan liksom inte få nog. Det värsta är att de inte finns så många avsnitt av denna spännande serie tror John sa att nästa kommer ut i typ februari?!
Vi har fått varsin chokladkalender av svärmor, hon är söt hon som tänker på oss barn. Jag kan inte riktigt förstå att de är så få dagar kvar till jul! Julafton är nog min favorit dag på hela året och jag är lyckligt lottad som får vara ledig. Tanken är att vi ska göra många stopp den dagen eftersom det är många nära och kära den dagen ska firas med. (P.S Nickan, din och Filles ligger här hemma och väntas på att ätas)
Vilken toppen vecka jag haft, fullt upp helt enkelt men bara av roliga saker. Julbordet var underbart och jag skulle inte kunna ha bättre kollegor, vilka underbara personer jag umgås med dagligen!
Jag ser fram emot helgen! Granen ska upp, jag ska försöka göra lite julgodis och jag hoppas verkligen att min kära underbara Emelie har några minuter över på söndag och kan komma över och fika hos oss. Sen har John köpt Rayman origins (ett tv-spel) som vi påbörjade igår. Så härligt allt ska bli, precis som en helg ska vara!
Ikväll står MQ för notan, det är nämligen så att det är dags för julbord! Men problemet är att inte många av mina gamla kläder passar så ska försöka trycka ner mig själv i en XS av en klänning jag har skräpandes här hemma,önska mig lycka till!
Igår träffade jag som sagt Roy, vi träffas inte så ofta som vi borde men det är alltid lika roligt att få gå igenom "allt som hänt" sen sist. Nu visar det sig att killen ska flytta några månader till det stället där allt är möjligt, självklart menar jag U.S.A redan nästa fredag. Han blir borta till april eller maj och eftersom han inte träffat mig sen jag blev med barn så kändes det nog rätt lustig för honom att se mig med magen och allt och tänk nästa gång vi ses så är ju den lille/lilla redan född!
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
