Nu är det lite väl mörkt för att ta kort väl förståligt då klockan är halv elva. Ska försöka ta ett till kort i morgon men inte lika sent. Men hur som helst, jag älskar dom här bollarna som drivs av solceller, dom fungerar suveränt. Vi gillar ju att spela kort också och då är lampan över bordet som ni ser på andra bilden perfekt, även den går på solceller!
Dagen till ära bättrar vi på brännan lite, inte direkt så jag har någon så ord valet var väl inte helt korrekt. Färg inhandlades igår så idag har jag sprayat den där lampan jag köpte på myrorna förut, minns ni? Sen valde jag att spraya utomhuslamporna också för de var i någon hemsk bronsfärg som dessutom var solblekt. Så där sparade vi några kronor istället för att köpa nya. Bra tips svärmor!
För ca en vecka sen befann jag mig på bauhouse och fann en matta som skulle passa med de nya köksbordet vi ska inhandla (på fredag hoppas jag) till ett pris på 499 kr. Idag hade jag vägarna förbi där igen för att köpa trall till en blivande grill-hörna på tomten. Så hur som helst gick jag förbi mattorna och ser till min stora förvåning att de har utförsäljning, så mattan jag spanat på kostar idag hälften så mycket, så den fick ju självklart följa med hem!
Förut blev jag utmanad av en vän att skriva 5 saker som lär er känna mig bättre.
• Jag har haft tandställning under en period på fyra år. (årskurs 4-8)
• Vår son är döpt till Jamie Jesper efter en väldigt fin person som gick bort i en arbetsolycka 2008. Jesper var min pojkvän som jag delade många första med och vi fick två år och fem månader tillsammans.
• När jag var sexton år fick jag feber en dag, och sen fortsatte det tills februari 2010. Jag led av hög hög feber med väldigt täta mellanrum, (första året var det varannan månad) Ingen lyckades hjälpa mig och jag fick många remisser till olika typer av läkare. Jag pröva olika mediciner men inga som hjälpte. Tillslut gav de mig prognosen Pafa som står för mystiskt feber syndrom och vi bestämde oss att pröva att opera bort halsmandlarna och från den dagen har jag i princip varit feberlös.
• Jag har bara drömt om Jesper tre gånger sen han gick bort. Den här drömmen fick jag några veckor efter hans bortgång. Den var så verklig och på ett sätt jag inte kan förklara. Den var inte lång och inget lull lull. Det var han och jag som möttes, jag kände stor saknad när vi kramades, minns jag. Jag tittade honom i ögonen och frågade: När ska du hämta mig? Med allvarlig blick. Han såg på mig en lång stund och svarade: I februari. Han kramade om mig hårt och vände sig om och gick, tillslut gick han inte att se. Jag vaknade strax där på och insåg att dagen i februari vi pratade om var dagen jag är menad att dö på. Jag vet såklart inte om de här stämmer, men då jag dör hoppas jag innerligt att de är en dag i februari för då jag vet att jag blir väl mottagen när det är min tur att gå över till andra sidan.
• Jag föddes som väldigt blond men runt 2000 gick det över mot en gråare nyans. Typisk råttfärgad liksom.
Dagen startade bra med att altan invigdes med frukost ute i solen tillsammans med John och Susanne. Tillsammans for vi till platagen för att pryda tomten med blommor, vi var inte dom enda där kan jag lova. Vi svängde även förbi Ikea medans barnvakt fanns på plats och köpte en garderob till hallen som vi har fått på plats ikväll. Sen har jag även spenderat kvällen ute på tomten och plockat med blommor och annat som en pensionär! (de är ju för fan lördag!) Men sen man blev mamma-ledig finns det inget som heter helg längre. Men missförstå mig rätt nu, jag trivs som fisken i vattnet!
Här är framsidan så som den ser ut idag. Drömmen är att till nästa vår att lägga trall över hela plätten för att kunna nyttja kvälls solen till fullo. Men för att göra något sånt måste man ha medgivande från grannarna så jag får väl se om dom går att övertala. Än så länge har vi träffat två grannar och av att döma från första mötet är jag mer än nöjd, vår gamla granne Rut var ju djävulen själv så ribban ligger lågt!
Vilken lycka jag kände imorse när jag vaknade och hela sovrummet är nästan färdig målat och sängarna våra är på plats. Vi har fått så mycket hjälp den här helgen med så många inblandade, jag tackar alla! Speciellt min syster som satte penseln i handen och målade i stort sett hela rummet själv. Min mamma stod för maten, grabbarna för allt bärande och Susanne hade Jamie. På kvällen kom Angelica och Emlan med hembakade bullar och inställningen att dom kan allt och ingen manskraft behövs så dom tog i med hårdhandskarna och vi delade många skratt. Än en gång TACK! Jag har verkligen allt...22 år och lever i ett pyttelitet parhus, har min älskade John och vår lilla ögonsten till son. Livet leker hörrni!
Är det möjligt att jag redan känner mig som hemma? Igår började jag måla sovrummet och mycket små grejer är på plats, idag går stora lasset och då kan jag verkligen tänka mig att man landar. Jag ser fram emot våra liv här, speciellt för Jamie, området är toppen ska ni veta! Så senare idag tänder vi grillen och bjuder alla som hjälpt till på lite korv och dricka.
Flyttlaset bär av om två dagar, BARA TVÅ DAGAR! För övrigt känns det helt magiskt att snart få slippa bära Jamie, vagn, bilbarnstol, matkassar och tvätt upp och ner för dessa trappor. Att ha tvättkorgen utmed tvättmaskinen känns som ren lyx! Sen för att inte prata om egen uteplats och uppfart! Tänk, jag ska inte ägna en minut till att försöka hitta en parkeringsplats, så ni kan hälsa P-Lisa att hon inte kan mjölka ur en krona till ur min plånbok! Men det är inte bara sura minner den här lägenheten lämnar efter sig. Jag har älskat den mycket, inte från första ögonkastet kanske men efter några slantar blev den allt jag drömt om. Jag har sovit gott om nätterna och vaknat glad. Jag kommer inte bara sakna lägenheten utan även min kära granne Johanna, vilken klippa hon har varit många gånger. Sen såg jag fram emot att få vara granne med Emma vår frisör också men det hanns bara med på papper. Lill-konsum ligger mig också varmt om hjärtat men vem vet en dag kanske man förvandlar Lunden's pizzeria till en alldeles egen närhandel, det hade varit nått! Aja nog om mitt nu är det dags att krama kudden..zzZZzz
Hör och häpna, jag har funderingar kring att skaffa en till tatuering. Jag har alltid trott att min sista skulle bli min minnes-tatuering som jag gjorde i Thailand i förra februari. Men saken är ju den att jag har fött en liten son, och det är för ingen mindre än honom som jag gör den i så fall. John har sedan länge pratat om att han vill göra en för Jamie, det sa han redan när killen befann sig inuti min mage. Sen vill jag inte göra det typsika med namnet som en logga som många väljer att göra, så jag har funderinga kring något liknande som den här nere som ni ser på bilden.
Jag gillar idén att göra ett klockur, med visarna ställda på det klockslag han är född på och sedan ha Jamie som en gravering på själva uret litet och diskret. (självklart har jag inte planerat att göra en så här stor en som vi ser på bilden)
Sen är tanken att John vill göra en sleeve en dag som binder ihop de tatueringar han redan bär på vänster armen och då kanske det blir så att han gör något likanande han med.
Frågan är väl bara var jag skulle kunna sätta en så tatuering, den får ju inte vara allt för liten heller för att få med detaljerna plus att jag vill inte kunna se den jämt! Min tanke är kanske på undersidan av överarmen...? Ah juste och sen om jag ska bära den i färg? Själv tycker jag att den här turkosa färgen vi ser på ugglan är galet snygg att arbeta med på blek hud...
Tjejen som gjort tatueringarna heter: Annie Frenzel
Dagen bjöd på en tur på ikea tillsammans med min lilla familj plus Angelica och Erik. Vi var inte direkt ensamna där om man säger så... Men vi höll oss på den där härliga avdelning med gröna växter och deras säsongshörna eller vad jag ska kallat? ni vet den med alla utemöbler? Angelica fick med sig massa fint till hennes ballkong medans jag sucktade mest efter inspiration till hur jag ska styla på vår blivande altan.
Fina färgglada textiller kommer jag satsa på
Jag vill ha en funktionell "matbords-grupp" under tak men sen i andra hörnan även en udda stol med ett avlastningsbord.
Sen finns de roliga varianter av solcellslampor, så det måste jag bara införskaffa mig.
Sen några snygga lyktor med levande ljus är ju en självklarhet!
Jaha, det är så här jag ser ut. Men det ska det bli ändring på, det här kommer vara mina "före" bilder (hoppas jag). Förresten är det någon som vet hur länge det bruna strecket finns kvar på magen?
Andra lånar socker av sina grannar medans vi tigger till oss ett bad. Eftersom vi själva inte äger något badkar så frågade jag Johanna om vi fick komma över och pröva att bada tillsammans Jamie och jag hemma hos henne. Svaret jag fick löd: Jag är på parkeringen på väg in, kom om en kvart :D and so we did! Och oj vad jag kommer att sakna henne när vi flyttar...
Att ha barn innebär nya favorit grejer, kanske inte för att de är så himla roliga men praktiska. Att sitta och fila världens minsta finger är allt annat än lätt och tar tid (de är ju ändå tio som ska göras) men att klippa går i ett nafs. Nappflaskan är guldvärd och gör så att bebban inte ska få i sig så mycket luft. Minofom är till för gaser även dom. Eftersom han äter var tredje timme kan ni ju bara tänka er hur ofta man diskar flaskorna så den här speciella diskborsten är även den guld värd. I lilla änden finns en liten krok och drar man i den så gömmer sig en pytteliten borste som underlättar att komma åt med. Och nappen behöver jag nog inte ens nämna varför den är VIKTIGAST, utan den skulle vi nog inte få någon lugn och ro här hemma, men de gäller att hitta en napp som dom gillar.
Det jag inser nu när jag läser alla andras sätt hur man går till väga för att bli fit så spelar kosten väldigt stor roll i det hela. Det är där skon klämmer för mig. Jag är knepig när det kommer till mat, det vet jag. Men hur jag än vrider eller vänder på det så blir det inte nyttigt. Jag lever i gamla spår men som ni vet har jag försökt dra ner på det som är onyttigAST. Protein verkar ju viktigt. Det är klart jag vet det men jag kanske borde försöka få i mig mer av det. Jag går absolut inte på någon diet, jag har aldrig prövat och har aldrig behövt heller. Men jag vill ju att min träning ska ge resultat som syns, och jag är rädd att de inte gör det om man inte äter rätt?
Lchf- är raka motsattsen mot vad jag skulle kunna äta. Jag har aldrig ätit ägg och vågar inte pröva. Jag verkligen avskyr fisk mer än allt annat. Jag äter inte gräddfil,cream frech, majonäs, fil, yougurt eller dressingar. Jag föredrar gräddsåser. Jag har precis insett att av de grönsaker jag tycker om och äter så är bara paprikan nyttig. Annars älskar jag gurka och isbergsallad gärna de där vita partierna men är det ruccola eller tomat så får det va liksom. Frukt där emot är det bästa som finns och jag äter nog nästan alla sorter. Ah juste, jag äter inte pålägg heller... Men då är jag rädd om jag tar bort pasta och potatis helt, vad tusan finns kvar? Min stora kärlek mjukt underbart vitt bröd eller surdegsbröd eller andra bröd var den största delen av min kost förut. Det var frukost,lunch och middag. Så att äta knäckebröd istället är en stor omvändning för mig...
Min kost idag består av 4 knäckebröd-mackor med lite bregott på och en kopp te med 2 skedar socker i till frukost.
Lunch: det äter jag sällan. Istället småäter jag kanske fler knäckebröd eller äter jag något onyttigt för humöret och blodsockret ligger i båtten. Här kan jag även frossa i sånt, beroende på!
Middag: Bästa målet på dagen och satan så hungrig jag brukar vara. Då lagar jag något av de få rätterna jag tycker om och jag kan äta mängder! Men nu på senare tid försöker jag sluta äta när jag blir nöjd i magen, och inte äta BARA för att det är gott...
Jag önskar att jag inte var så satans kräsen kring mat och vågade lite mer...
Nu när jag inte är gravid längre får jag äntligen pröva på att måla med oljefärg, jag har ett gäng här hemma men avvaktar att prova tills vi flyttar till huset. Då jäklar ska det målas! Jag saknar det oerhört för det är mitt stora intresse och mitt sätt att slappna av och strunta i omvärlden. Det är mitt sätt att bara få vara jag. Att inte behöva tänka på Jamie och hans behov i si så där två timmar eller nått. Då när vi flyttar då ska jag ta mig den tiden och vara ensam och låssas om som att jag inte har en massa måsten så som att vara mamma, eller plocka undan efter oss här hemma, eller laga mat eller något annat. Då ska jag stänga in mig någonstans och låta kreativiteten flöda. Det är vad jag längtar efter just nu...Lite egen tid att göra vad jag vill med...
Jag håller mitt ord och rör mig minst en halvtimme varje dag. Jag har powerwalkat näst intill varje dag, jag har sprungit trappa upp och ner i vårt trapphus och sen igår spelade jag, John, Erik och Karl en timmes badminton i komethallen. Och oj vad min kropp värker!!! Den här veckan ska jag öka. Varje gång jag gör något måste de vara minst i 45 minuter, vi ska försöka spela badminton igen, sen lockar poolen mig, det enda som inte lockar är att visa mig i bikini i simhallen. I vilket fall är jag galet taggad på mitt nya liv och tack alla igen för ert engagemang kring detta ämne!
Min kille är ju för näpen. Han var klädd för fest i lördags, de gick kanske inte hem hos alla...men liksom vad spelar det för roll med lite volanger på body'n? Jamie är trygg i sin roll som blivande man ;D haha För övrigt har John och Jamie haft många fina stunder, jamie tycker allt som John gör är roligt och de visar han med både babbel och skratt!
Tack alla rara för råd och tips! Åt helvete med gravidkilon och akne!!! Nu jävlar ska skiten bort!!! Jag ska inte fälla en enda tår till ang min hy. Min hy ska inte hindra mig mer. Tänk att det inte finns några kort på mig och Jamie tillsammans än och han är redan två månader (på dagen faktiskt). Idag är tredje dagen jag är ute och powerwalkar och benen ömmar precis som de ska. Mitt mål är att tills nästa gång jag ska väga mig hos mvc den 7/5 ska jag ha gått ner minst ett kg till. Ni andra bokar vår-ruset medans jag har en dejt med vågen men bara av att jag skriver det här offentligt så ska jag för FAN hålla de jag lovar! Nu i början måste jag ha rimliga mål så som att jag måste röra mig minst en halvtimme varje dag och vart efter ska jag börja mer och mer med styrka och utöka min gång mot att springa istället... Aja wish me luck!
Igår besökte jag mvc för en kontroll så som man gör efter att man fött barn. Kommer ni ihåg att jag skrev förut om att jag och John måste sluta leva som om det är lördag hela veckan när det gäller våra matintag. Och se och häpna, bara av att utesluta alla dessa sjuka mängder mjukt och vitt bröd som jag har frossat i under hela mitt liv har jag gått ner lite mer än ett kilo. Nu står vågen på 54 kg och 50 kg var min startvikt. Men bara för att vågen visar att det går åt rätt håll betyder det inte att min kropp är slank och fit snarare tvärt om. Magen är flebbig och så där härligt mjuk som en deg, lår och höfter har växt en hel del och tuttarna har blivit slappa bara på några dagar nu när jag slutat amma, även fast att mina är fejk. Barnmorskan påpekade att jag bör börja träna för mina musklers skull speciellt magmusklerna pga att de har påverkats så mycket från graviditeten och förlossningen. Hon sa även om jag inte kanske märker så mycket nu men om jag skulle skaffa ett till barn i framtiden kan jag få problem senare.
Men var börjar man? Styrka eller kondition för jag har varken det ena eller det andra...
Idag har jag och Jamie varit ensamna hela dagen lång, det händer inte ofta vi har lite egen tid. Egentligen borde jag kalla det egen tid med mig själv för killen har sovit igenom dagen så det var inte mycket till sällskap. Men inte mig emot, för i morse när vi skulle klä på oss och gå inser jag att ungen har vuxit ur alla sina bodys i storlek 56! Kanske inte så konstigt egentligen, han växer ju som bara den! Han känns inte som någon liten spädis längre utan mer som en vanlig bebis så såklart skulle det inhandlas lite nytt.
När jag handlar bebiskläder går jag på det jag tycker är fint, så skitsamma om det hänger på tjejavdelningen. Det beror ju alldes på hur man stylar om det blir tjej
Igår vare fest på schemat, vi hade många skäl till att fira! Det var först och främst Angelica som fyllde år sen har vi Erik som flyttade hem efter en längre tid i Umeå, sen även att vi köpt huset och sist men inte minst för vår lille man såklart! Jag hade riktigt roligt så tack alla inblandade. Men nu idag längtar jag ihjäl mig efter Jamie, det känns att något fattas här hemma. Jag vill skynda hem till mamma och pappa så jag får rå om honom en stund!
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!