Malin Lidgren

Natten från helvetet var här i natt! Igår och idag tappade jag dessutom fattningen riktigt ordentligt på ett sätt och med sådana känslor jag aldrig känt för mitt barn. Så vi var osams. jag och liten. Jag skrek åt honom att vara tyst, satt honom på golvet för att slippa bli döv och jag sa ord jag inte menade...men absolut inget var bra...som vanligt vill jag säga. Vad hände? Jamie har varit en ängel sen han föddes, de folk alltid säger när de är i vår närhet är; gu vad han är snäll! Men dagens visa eller de senaste veckornas visa ser alltid likadan ut. Allt är kul en kort sekund sen är det gnällfejs på igen, strax efter vet jag att han kommer pressa fram tårar som jag tycker känns på klistrade utan anledning. Han har allt och lite till, eller är det jag som inte kan läsa mellan raderna? Oavsett så hoppas jag att den här tiden bara kan vara förbi. Han får mig att åldras 5 år med varje skrik, varje sömnlös natt och varje hungrig minut jag får uthärda för att vara honom till lags. Livet är helt enkelt ingen lek just nu. Men idag tog john's pappa med familj honom så jag och john hann knappt hem innan jag somnade. Efter min nap kände jag mig som en ny människa. Glad och redo för att gräva ner krigsyxan!