Malin Lidgren

I brist på annat vill jag bara visa något jag kom över på Öland. Tjugonio kronor styck fick jag betala, rena rama fyndet!

• Jag ber nästan aldrig om ursäkt och har hemskt svårt att svälja stoltheten och säga: "förlåt, jag gjorde fel".
• Ett av mina intressen är inredning. (jag kan nörda ner mig totalt i det). Om John ska få vara med på ett hörn är det enbart när jag ber om hans åsikt. Men min väger alltid tyngre.
• Jag vet inte vad gränsen går för privat. Det finns nog ingenting jag inte skulle kunna dela med mig av.
• Jag är ingen kelgris och har aldrig varit. Jag kan gå länge utan beröring. Jag är så extremt nöjd när vi bara är under samma tak, helst i samma rum. Då blir jag hel.
• Jag har ett j*vla humör när jag går hungrig och det kan slå till på tio sekunder. (Antagligen lågt blodsocker). Det värsta av allt är att jag är kräsen, så vad som helst duger inte i den situationen.

Något som kan få Jamie att glömma bort tiden är när han ritar. Det är något som vi ganska nyligen introducerade honom för. Jag är jätte glad för hans intresse samtidigt som jag förstår att de flesta barn säkert gillar det till en början. Allt jag kan hoppas på är att det håller i sig. Tänk den dagen vi två sitter och ritar ihop! Men det jag inte uppmärksammat tidigare är hans sätt att hålla pennan?! Han håller den precis som man ska! Jag har då inte lärt honom och vet inte vem som har. Men jag är imponerad!! Han är ju bara ett och ett halvt. Jag trodde barn ofta tog tag ganska långt upp eller mitten på pennan och sen med knuten hand runt om och liksom mer kladdade på så vis. Förstår ni hur jag menar? Hur som helst tror jag att han har lättare att utveckla det fysiska och hans tal kommer komma senare. Han använder några få ord och härmar många läten och visar mycket med hela kroppen som vid tillfällen då han gjort sig illa på något. Det är hans sätt att uttrycka sig. Det blir spännande och se vad förskolan kommer bidra med. Tänk så många barn han kommer kunna ta efter.

Snart är det slut på lata dagar. Inte en dag har passerat utan att jag hängt med vännerna och idag är inget undantag. Snart kommer fina familjen och hämtar upp mig med bil och tar med mig till Naturhistoriska. Sen något jag väntar ivrigt på är att min alldeles egna familj kommer hem med morgonflyget imorgon. Dock krockar det med arbetet så familjeträffen får vänta till kvällen. Den som väntar på något gott...

Jag sitter hemma på soffan. Tårarna tränger sig på. Inte visste jag att jag var så här blödig? Allt började på Arlanda runt elva tiden tidigare idag. Där släppte jag dom. John, Nicole, Filip och min älskade, älskade lilla son. Dom där två grabbarna i blont hår är det käraste jag har. Jag är inte ledsen, jag är bara fylld av kärlek, av saknad. Så här sitter jag hemma i vårt gemensamma hem men det känns inte som hemma, för vad är hemmet utan er? Det är inte synd om mig! Men all denna lediga tid utan måsten tillhör inte min vardag. Jag är väldigt sällan ensam, nästintill aldrig efter den där dagen på BB. Jag är ovan, men jag njuter mellan omtumlande stunder av hjärtesorg. Jag älskar er, ses på lördag.

Vecka 28 brukar innebära Öland för oss och i år var inget undantag. Hela 22 personer blev vi den här gången och vi alla samlades i samma stugby. Vi var släkt, vänner och bekanta som kom ända vägen från Stockholm. I vår stuga bodde vi tre par och Jamie. Pojken skötte sig över förväntan. Det var en resa full med sol, värme, glass, lata dagar, ett och annat glas och såklart en med dåligt väder. Svensk sommar när den är som bäst helt enkelt.

Jag måste nämna att jag är mäkta imponerad av min blivandes detaljerade inlägg här i bloggen! (Älskling, när du läser det här ska du veta att du alltid är välkommen att gästa här i mitt krypin. Nästa gång dina fingrar känner för att träffa tangenterna vet du var vi finns). Nu tillbaka till er andra, ni ska veta vilket lyckorus den här förlovningen bjudit på! Om en förlovning bjuder på allt detta, vad ska jag då vänta mig av vår bröllopsdag?
Men nu, nog om vår dag....för ett tag iallafall! (Vi kan säga såhär: jag nämner den inte igen tills den dagen bilderna vi tog nere på bryggan träffar min hårddisk, då blir det en favorit i repris).

Så, för si så där fem timmar sedan drog min semester igång! Härliga tider på Öland väntar tillsammans med många nära och kära under en hel veckas tid. Gu så härligt det ska bli! Under veckan kommer jag också bjuda på stor frånvaro här på bloggen så under tiden kan ni titta på den här vackra skapelsen som Emelie och Tobias gjorde enbart för våran skull. Världens finaste present!!! Lådan har de målat i vitt och sedan ordnat och gjort den personlig med våra namn och datumet vi förlovade oss på. Jag fullkomligt älskar den och min vackraste vän Emelie som känner mig allt för väl. Sen kan ni se på de andra bilderna att flera kom med gåvor! Att vi är tacksamma är bara förnamnet!

Familjen sover och här sitter jag i min ensamhet och saknar allt stoj en vaken liten ställer till med. Typsikt, många och även jag skulle säga, passa på att njut istället. Det är iallafall härligt att veta att jag kan sakna sånt som även kan få mig att vilja hoppa ut genom fönstret. Snart är det dags att duka upp frukost, dagen till ära har jag bestämt mig för att göra det utomhus. Tänk att få ha ett utekök?! Det lägger jag till på min lista av drömmar. Nämen vad är det jag hör? Små, små tassande fötter. Det gulligaste ljud man kan tänka sig. God morgon mitt hjärta<3