Jag sitter och drömmer mig bort både till jul och ljus. Med ljus menar jag såklart sommar! En dos sommar skulle göra båda kinderna och sinnet gott! Men vad vore 2013 utan en jul? Jag är svag för jul och den första advent åker granen upp, de kan jag lova!
Jag ser fram emot Jamies reaktion den här julen, redan förra året lade han märke till den, men något säger mig att han kommer vara extra intresserd i år av både pynt, mat, julklappar och tomten!
Julen brukar ju tyvärr inte bara osa pluttigtnuttigt och mys utan också en hel del stress och mycket jobb. Jag lärde mig idag på Nyhetsmorgon att en rödfläckig hals tyder på stress. Något jag ofta råkar utför. Folk brukar ibland fråga mig om jag kliat eller varför jag är så röd om halsen? Aldrig något jag har ett svar på, men antagligen tyder det på inre stress. Jag har aldrig kopplat det förr men nu ska jag tänka på det och se om det stämmer på mig.
Ett rörigt och osammanhängande inlägg men så går det när ögonen och tankarna går i kors.
Sov gott!
Blandande bilder jag fann på Johns mobil från sommaren
Jag har blivit usel på att blogga men så är det när man inte tar några härliga bilder eller har något på hjärnan. Jag känner mig mest som en levande zombie pga denna oavbrutna trötthet. De två senaste veckorna har det varit mycket pyssel med att få ihop det med sömnlösanätter, VAB och arbete. Ah, mitt nya liv är allt annat än glamoröst men så fort julen får flytta in kommer nog bilderna börja strömma igen.
Farsdag har passerat. Jag och Jamie lagade falukorv och makaroner att bjuda pappa John på. Han fick också en ugglemugg med samhörande kort.
Jag köpte en till mig själv också så att vi har en varsin egen mugg som vi ska använda på helgerna för att sätta stämning med, liksom påminna oss själva att njuta av ledigheten.
Jamie var såklart med och handlade allt som skulle köpas.
Här sitter jag och hör mina egna tankar. Inga viktiga saker strömmar eller måsten att fundera över, utan jag låter bara fantasin flöda. Tankarna går till att planera ett nytt kök. Inget vi bestämt till hundra procent och inget är skrivet i sten. Utan först måste man planera, ställa frågor om det ens är möjligt och alla saker har faktiskt en prislapp.
Helt plötsligt kom jag på mig själv, att jag får sitta så här på en måndag känns mega lyxigt. Det är alldeles tyst omkring mig och allt jag hör är Jamies tunga, tunga andetag. Det här med vabb känns underligt. Att sitta hemma mitt i en arbetsvecka utan att vara sjuk och ha orken att ta tag i alla vardagssysslor och vad det innebär utan att det är skamligt. Men så är det, för det är ju mitt älskade barn som ligger och sover bort hemskheterna och inte jag. Det svåra med den här biten är att jag måste avgöra hur pass frisk han är för att gå till förskolan igen? Jag kan inte fråga, känna efter eller veta, utan bara försöka gissa vad han skulle klara av och inte.
Ena sekunden är han pigg, andra dåsig och trött men helt plötsligt vänder det och skrattattacken börjar efter lite dans. Ja, ni hör...en salig blandning.
Ofta är det många bilder som tas innan de blir bra. Typ som de här nere;
Han ger långfingret till någon och på den andra bilden viftar han med peacetecknet.
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
