Malin Lidgren

Trots mina klagamål så inser jag att idag går jag in i vecka 38. Det betyder att om 14 dagar så är den där dagen 10 februari här, dagen då jag är beräknad att föda barn. Dagen som känts så långt borta och bara som en dag jag fantiserar om. Hur sinnessjukt är inte det?! Jag tror jag aldrig kan förbereda mig för den stora dagen! För allt jag ska få känna just i de timmarna från när förlossningen börjar tills den är över och då istället för att bara bära på en hemsk jätte mage så ska jag bära på ett barn, ett pyttelitet barn. Visst inser jag att bebis kanske inte alls tittar ut den dagen men det är det enda datumet jag kan relatera till. Det är det datumet som är sagt sedan i somras att då förändras resten av mitt liv, visst betyder det datumet allt för mig fram tills den riktiga dagen kommer...