Malin Lidgren

Ett tråkigt besked nådde mig nyss. Jag blev genast kallsvettig och ett obehag spred sig snabbt över hela mig. Alltid när någon går bort är det deras anhöriga jag mår dåligt för. Den bortgångna är redan klar, det är de kvarstående som ska leva med tomrummet, sakerna som den lämnat efter sig och ordna allt som en närstående död innebär. Det är extremt psykiskt påfrestande och det är otroligt att vi överlever en sådan stor sorg. Men vem hade jag varit utan allt det stöd jag fått när olyckan träffat mig? Utan andras kärlek, sympati och försök till att förstå hade jag inte klarat av att stå här på två ben. Det är De andra människorna i ens närhet som visar vad livet ger, när man glömmer bort det och insjuknar i ens mörkaste tankar. Vad vore vi utan vänner, släkt och nära? Många har sagt till mig att de inte vet vad de ska säga till en som blivit lämnad kvar. Men det handlar inte om vad man säger. Det handlar om att visa sin kärlek och sitt stöd. En mening, ett samtal eller en kram spelar ingen roll. Allt är viktigt och går rakt in i hjärtat på den som nyss förlorat eftersom det finns ett så stort hål att fylla. Vila i frid, det blir ett kärt återseende med den vackraste av änglar <3