- Malin Lidgren

I förrgår klev jag in på mitt tjugofjärde år. Inget att fira tyckte jag eftersom nästa år blir jag hela tjugofem, en riktig orsak att fira till det lite extra. Men tydligen tyckte mina nära och kära annorlunda. Det hela tog fart redan i fredags. Min syster, systterdöttrar och Angelica kom över på middag och fika. Och inte glömma presenter. Lördagen kom och efter att ha prickat av sisådär tusen saker på vår att-göra-lista sa John åt mig att ta en lite eftermiddagslur som jag så gärna gjorde. En timme slinker förbi och snart satt Nicole hemma hos mig. Med huvudet åt ett annat håll så har jag plötsligt en sjal runt ögonen och hon ber mig följa med. Jaha? Vad ska jag nu få var min tanke. Men som om sjalen inte var nog så fick jag även in ett par hörlurar i öronen på högsta volym. Hon ledde mig ut genom dörren och vilken prövning det var för mina andra sinnen när jag varken såg eller hörde vart jag befann mig. Nu sitter jag inne i en bil, allt jag vet är att det är lädersäten och inte tyg som i vår bil. Tanken om att det var svärmorsbil slog mig. Bilen stannar och jag leds ännu en gång på gatan helt ovetandes var jag befinner mig. Nu blev det kämpigt, vi gick upp för en trappa som aldrig tycktes ta slut. I mitt huvud var det en spiraltrappa men så var inte fallet. Med handen möts jag av en värme som talar om för mig att vi är inomhus. Binden åker av. Det tar tid och jag är spänd och nervös på samma gång med ett dovt illamående. Plötsligt ser jag igen och där står dom! Svärmor var inte inblandad och inte heller John utan bara mina UNDERBARA vänner. De vrålar SUPRISE följt av "ja må hon leva". Jag är rörd och skakig och det tar sisådär närmare tjugominuter innan jag slappnar av igen. De visar mig runt och på plats fanns de banderoller, hundra ballonger utan överdrift och temat gick i ljusrosa. Det fanns alla möjliga bakverk som de lagt ner timmar på. Allt från vaniljbullar till pannacotta, chokladbollar, tårta och hemmagjorda macarones med två olika fyllningar i. Så förbaskat gott! Som om detta inte vore nog? så fanns även tacomiddag, bål och husets vin. Måste jag tala om att jag är rörd? Jag kan inte förstå att dessa människor är just mina, ja hör ni? Mina! Jag är så tacksam för varenda en av dom! Mina härliga, fantastiska, extremt älskvärda och kreativa vänner som lagt så oändligt med tid, pengar och tanke enbart för att göra mig glad! Jag ÄLSKAR er tre varv runt månen var! Tack och igen TACK<333