Malin Lidgren

Under ett och ett halvt år har jag levt på mammapeng, och under tiden har jag varit allt annat än en miljonär. 

Mitt sätt att spendera pengar på förut var något jag tog väldigt lätt på. Lite tanken, pengar kommer och pengar går.

Under de här åren har summan som kommer in i hushållet varierat från månad till månad. Sånt som påverkar är om någon av oss jobbat helg, hur många dagar vi tagit ut, full eller lägstanivådag, semesterpeng och allt sånt. Paniken jag känt över pengar det senaste året för tillexempel oväntade avgifter så som bilskatt, bilen går sönder, föräkringar, tv-avgift, osv. Sen har vi julen, för många födelsedagar samma månad kanske, nöjen, semestern och allt där till. Att leva livet kostar. 

 

Det som har hänt med mig är att jag har svårt att köpa saker till mig själv, alltså unna mig det där fina kanske onödiga. Det ligger en ångest nästan en skam i påsen när den kommer hem. Plagget får ligga orört, knappt provat med lappen på i påsen för att möjligheten att lämnà tillbaka ska finnas om våran månad ser knaper ut. Det händer iförsig sällan att plagget åker tillbaka, för på något sätt klara vi oss.

Om det är något jag gärna lägger pengar på är det att köpa mat ute, jag orkar inte laga mat varje, varje dag. Det är värt varenda krona. Sen behöver man inte unna sig förrätter och efterrätter varje gång, då blir notan ovärd.

 

Min födelsedag närmar sig och min hjärna säger mig, som alltid, att jag bör önska mig sådant jag behöver. Men under en veckas tid har jag nu försökt tänkt utanför "börboxen"och försöka hitta sådant som lockar mig och att  fantisera om mer. Här nedan ska ni få se resultatet. Jag gör det här som en övning så det här är ingen önskelista till mina nära och kära för i år kommer jag INTE fira min dag. Så lägg era pengar på er själva och köp inget till mig är ni snälla.