Malin Lidgren

 

 

Det var länge sedan jag skrev några rader här, mest använder jag bloggen för att minnas och kunna gå tillbaka och se vad vi haft för oss. Bilderna får ofta tala för sig själva och utan en massa onödigt babbel.

Hur som helst är jobbet i fullgång igen och det både känns och märks, speciellt på mitt sätt att vara.

Liksom tillbaka till erkorrhjulet igen...

 

Vår semester har varit så mycket bättre än jag kunnat föreställa mig. Framför allt min och Johns relation.

Det senaste året har varit ganska tufft för mig rent psykiskt. Hela den här grejen att kunna pyssla ihop det här med heltidsjobb,relationer och att vara mamma är lite mycket i min mening, känner ni igen er? Jag förstår om ni anser att det inte är en "big deal" för er andra, men för mig har det varit en prövning. En prövning som jag redan innan jag skaffade barn förstod att barn innebar. Men jag försöker lyssna på mig själv när jag måste ladda batterierna och försöker säga det till John iaf när jag inte orkar mer eller måste återhämta mig lite. Det kan vara allt från 20 minuter sovandes på soffan eller avlastning från annat hål.

Jag är en person som arbetat i butik ca 30 timmar i veckan. Idag arbetar jag på förskola istället, och även 10 timmar till i veckan, det märks. Plus att jag har ett hushåll och familj att rå om. Det känns ibland som en käftsmäll som gång på gång slår till. Speciellt på den fronten då känslan säger en att man aldrig lyckas bli klar. Jag kan stressa runt som en duracellkanin men ändå ligger jag efter. Jag vill gärna hinna med ALLT! 

Det där är något jag får jobba på helt enkelt. I det långa loppet så betyder inte alla timmar vi lägger på städning någonting men samtidigt ger det mig ett lugn sen när allt är klart. Det är en balans det där, precis som resten av livet.

 

Aja, nu ska jag avrunda det här och sluta med det jag började. Alltså min och Johns relation <3

 

Den här semestern var så där ljuvlig som den ser ut på bilderna, sådär som alla facebookstatusar är nu förtiden. Skrattretande bra. Därför vill jag minnas varje händelse och utan bildbevis glömmer jag bort våra stunder och jag behöver de där minnena. Den här semestern hade jag allt! Tid, gott om tid till sånt som betyder. Vänner i mängder, familjen, värme och sol. Långa nätter, utvilade mornar, pirr i magen. Ja allt! 

Personen jag har varit i sommar är den Malin John fastnade för en gång i tiden. Den Malin är nöjd, bjussig och härlig. Jag blir upprörd med mig själv då jag nu bara efter snart två veckor på jobbet har den personen börjat sina bort. Orkeslös ligger jag i soffan och skriver det här. Min lista om vad jag egentligen borde göra gnager i huvudet på mig. 

 

Om jag återgår till vardags Malin så vill jag bara tala om för henne att aldrig tvivla över John och mig som par. Vi är kära och härliga när vi har tid att vara det. Vi har inte växt ifrån varandra som jag varit rädd för tidigare. I själva verket har jag varit för distraherad för att märka av oss och vår kärlek vi har för varandra.

Gräset är aldrig grönare på andra sidan. Jag har tur att jag träffat en sådan underbar kille att få dela livet med. En snäll, familjekär och en person helt rätt för mig. John är en klippa! Den bästa man kan ha. Jag hoppas vi aldrig kastar in handduken och för evigt håller ihop. 

Jag är så tacksam för våra 5 veckors semester som vi haft. Där vi har spenderat var eviga minut ihop, förutom den där frukosten med vännerna jag hade på några timmar, och det konstigaste av allt, vi har aldrig hållt mer sams? Älskar dig till månen och tillbaka och jag hoppas vi lyckas hitta fler guldtimmar i vardagen så du står ut med mig tills nästa långledighet ;D