Inlagd
Kategori: 2015
Här ligger jag och mår bra. Ja de är just så. När jag ligger är allt okej. Inget är jobbigt och ansträngt. Sen sätter jag mig upp...lååååångsamt. Då sker de något. Det snurrar runt om mig, snurrar, snurrar och snurrar. Det är hanterbart i korta stunder. Jag samlar kraft och känner att benen är stabila tankarna säger: "kör, gå! Skynda innan du mår dåligt igen". Jag tittar mot toadörren som ligger 3 meter ifrån där jag ligger. Tar tag i handtaget och finner min väg in. Allt är bra, jag mår ganska bra säger mitt huvud mig. Ställer mig för att spola och tvätta händerna, ser mig i spegeln. Känslan är som om jag är full. Jag har varit "full" i 4 dygn. Oskarpt ser jag alla finnar i spegeln, är någon gul? Svårt att se, svårt att avgöra ändå står jag med huvudet 20 cm från spegeln. Blicken kan inte fästa, handsvetten rinner till och jag vill tillbaka till min trygga säng och lägga mig ner för att få må bra igen.
Jag trotsar mina känslor och tänker ut ett mål jag måste lyckas med. Matsalen! Jag får aldrig komma hem om jag inte lyckas äta och ta mig till matsalen. Jag har en rullande fotölj på min sida av rummet, jag använde den igår när jag bröt ihop i korridoren.
Att ta sig till matsalen är som att ta sig igenom en äventyrsbana eller åka tekopparna på grönalund med kraftigt illamående redan innan karusellen börjar.
Jag sitter på stolen i 30 minuter, har iaf rört mig i ca 40 minuter sen operation "ta mig till toaletten" började. Det snurrar, det far. Jag vill återhämta mig på stolen lika väl som jag lyckas återhämta mig i sängen liggandes. Men utan framgång.
Jag kastar mig mot sängen och sitter tryggt, tyvärr kräks jag än en j*vla gång.
Det är just det här. Varje gång jag rör mig börjar jag kräkas. Jag fick inte behålla någon mat/vatten på över 30 h och hungern jag känner är extrem. Jag är som ett bottenlöst hål som vill fyllas av allt som är gott.
När jag kom in i den här salen där jag inte "bor" ensam utan det bodde redan två senila damer i högre ålder. Det har kollat och glott på mig sedan jag rullades in på britsen av vaktmästaren i lördagskväll. Ingen bevarade mina hej eller vinkningar. Misstänksamma över vem jag är. Mitt i natten hör jag ena damens fårskinnstofflor släppandes och vaknar till där står hon med rullatorn och glor på mig som sover, inte ett ord och inte störd över att jag märkt hennes närvaro. Strax efter kommer en sköterska och lyser på mig med en ficklampa i ansiktet. Konstigt och nu är det upp till mig att somna om igen då alla återgår till sitt. Damen utmed äter eller tuggar på sina tänder. Jag blir galen av ljudet, smask, tugg, gnissel om och om igen. Jag har tänkt ställa mig upp och kolla men det är en sådan ansträngning plus konstigt av mig så får bara vara ovetandes. Tills igår. Hon är stor rökare och hon tuggar nikotin tuggummi hela dagarna plus nätterna. Ni bryr jag mig inte längre när jag vet vad det är.
Aja osammanhängande och konstigt inlägg men är ganska uttråkad vid det här laget, ärligt talat blev jag det redan första timmen på akuten och nu har det gått 2 dygn om inte mer.
