KUB
Kategori: 2015
Idag var dagen kommen. Dagen då jag fick se att det verkligen fanns ett liv i mig. En liten rackare, som hade 1 på 5000 att ha kromosomsjukdomen Downs syndrom. Det var en bra siffra sa barnmorskan. Ligger man runt 1 på 200 var man i riskzonen så jag kan förstå att det var en bra siffra vi fick.
Jag var ensam på besöket då det infaller på arbetstid men vi bokade ultraljudet nu tillsammans hon och jag och satt en tid om va 6 veckor kl 17:30 för att John ska kunna delta.
Jag fick också reda på att jag också befinner mig en vecka efter vad jag trott så går in i vecka 14 idag istället för vecka 15. Så får "leva om" den här veckan igen. Livmodern ligger i framkant vilket kan betyda att jag aldrig eller kommer att ha svårare att känna sparkar och rörelse.
Kan ni se att de föreställer ett barn? Ganska utvecklad anser jag!
Jag såg tydliga händer och fötter. Den var väldigt svårväckt då den sov men snart vaknade den efter lite buffande från barnmorskan. Sträckte sig och tog sig för huvudet. Snart gjorde den konstiga nickningar, antagligen drack den fostervatten.
