den nakna sanningen del 5
Kategori: Allmänt
Vi fortsätter i samma "pinsamma" spår, den här gången är det akne som gäller.
BILD NUMMER ETT: (Tagen 19 okt, status gravid). Här började jag reagera över min hudförändring och upplevde det väldigt jobbigt. Idag anser jag att de är ju nästan ingenting och töntiga tankar kring något så litet men då visste jag inte hur illa de skulle komma att bli!
BILD NUMMER TVÅ: (Tagen 15 mars, status födde fyra veckor tidigare) Har här hade jag gjort många försök att ta bukt med mitt akneproblem. Tydligen reagerar jag på amningshormoner och läkaren sa att det kommer antagligen ske mig varje gång jag ammar?! Det som inte syns på bilden är att hela bröstet och ryggen och är täckt av samma akne samt i öronen och i hårbotten som påverkar min sömn. Jag blev rådd att använda mig av basiron, receptfritt på apoteket. Värsta skit jag använt!!! Jag hade så förbaskat ont av att rör munnen plus tvätten missfärgade hår, kläder och lakan samt att Jamie fick abslut inte komma i kontakt med min hud där jag haft på krämen. Helt enkelt omöjligt med en nyfödd.
BILD NUMMER TRE: (Tagen 25 mars, tio dagar senare) Tog en bild i all hast för att visa läkaren innan jag sminkade mig för att våga gå utanför dörren. Samma dag beslutade jag mig för att sluta amma och påbörja min aknekur som läkaren skrev ut. Se hur snabbt det förvärrades på bara tio dagar?
BILD NUMMER FYRA: (Tagen 5 april) Känner att medecinen gör skillnad och tänker åt helvete med akne och gravidkilon! Hoppfull i sinne!
BILD NUMMER FYRA: Tagen 27 april. De små områdena började torka ut me de stora på ena kinden fanns kvar.
BILD NUMMER FEM: Tagen 12 maj. Känner mig fräch och man kan se relutat.
BILD NUMMER SEX OCH SJU: (Tagna 4 juni) Solen gjorde sitt. Nyvaken och man kan i stort sett bara se ärr som finns kvar.
BILD NUMMER ÅTTA: ( Tagna 12 september) Det är väl nu jag skulle kalla min hy "återställd". Sen lever jag såklart alltid med ärren.
Ni kan ju se vad vilket skillnad medicinen gjorde för mig och hur amningen påverkade min hy till det yttersta. Det här ÄR och FÖRBLIR anledningen till att jag inte VILL amma igen. Om jag föder ett friskt barn så anser jag att den kan leva på flaskan istället av min mjölk. Jag ammade Jamie i 7 veckor och vad det gav honom kan jag aldrig veta. Men om barnet skulle vara väldigt sjukt eller jag anser att den är skör på något vis kommer jag försöka mig på det igen. Men mitt psyke klarade inte av att leva med dessa j*vla blemmor. Men inte heller att jag kunde göra mer för mitt sjuka barn. Men jag utgår att jag föder en frisk liten pojke och få ta allt därifrån men aldrig i mitt liv kunde jag veta hur ont man kunde ha i sin hy! En finne kan ju liksom göra ont, de har vi alla upplevt någon gång, men att ha mängder av dom på så många kroppsdelar gjorde att jag knappt kunde sova eller ha mitt barn på bröstet. Minns hur hans huvud kunde väga alldeles för tugnt på en blemma eller att hans vassa naglar kom åt dem så de blödde. Jag minns också hur många finnar jag hade i örat, Ni läste rätt,i örat verkligen så jag kunde inte sova på ena sidan.
Hur min aknestatus ser ut den här graviditen än så länge får jag ta i ett senare inlägg.
