Malin Lidgren

Tröttsamt ältande

Kategori: 2013

Mitt nya kapitel som arbetande mamma tar på krafterna som väntat. Precis som jag föreställde mig det. Ständigt trött, lättretlig och stressad. Det som finns kvar av mig efter en arbetsvecka är bara ett skal. För slut för att orka reagera för slut för att se. Jag är tom, lika tom som en av mina tusen chipspåsar jag fått dille på. Jag äter tills det inte finns mer och går och köper en ny dagen därpå. Magen spökar med mig som vanligt, inte konstigt med mina osunda matvanor och livsstil. Jag hade räknat med det ovannämnda men inte med tomheten jag bär på. Jag finns inte till i mitt liv, alla mina val är räknade på att finnas till för någon annan. Jag tar inte plats i mitt egna liv och efter att ha kört på ganska hårt i en månadstid känns det verkligen i kroppen när jag tvingas landa hemma med sjukt barn. Allt kommer upp till ytan. Känslor tittar fram, jag och John ser olika på saker. Det öppnar dörrar till hetsiga diskussioner. Jag tappar fotfäste och rymmer till sagornas värld, i mitt fall, internet. För trött för att fördjupa mig i det som sker.  Det är lättare att vara tyst och hoppas på att känslorna bara försvinner. Jag vet att så fungerar inte jag, utan vet också att om något litet snedsteg sker på vägen, kommer min bägare rinna över. Då står vi där än en gång. John kommer bli vilsen och inte hänga med i tron om att vi gått vidare från det jag kommer att ta upp. 
Det är svårt det där. Ibland vet jag inte vad som är Jag och vad som bara är mörka tankar som kan vara borta redan imorgon. Jag avspeglar mig i hösten och allt den innebär. Mörker, tidiga kvällar, kyla med glimtar av varma ljus som brinner ner och slocknar. Det hela påminner mig om en tid jag redan levt. Jag är mycket sån. T.ex mint ger mig illamående för det får mig att tänka på skolan och den hunger jag ofta bar på. Jag förknippar vissa saker med olika minnen och kanske hösten tar mig tillbaka till sorgen. 
 
 





Vi förblir tre ett tag till

Kategori: Allmänt

Tankarna kring barn nummer två har kommit till mig allt oftare nu den senaste månaden. Det är något mysigt i att spekulera och tänka på ett syskon till vår härliga son. Kanske påverkas jag av den nya årstiden eller Nicoles graviditet, vad vet jag. Jag glädjs iallafall åt att ha hittat en början till en längtan. Tidigare i sommar beklagade jag mig över hur jag ens skulle finna orken till att ens tänka på en till. Allt det här svamlet måste på någotvis berätta för mig att vi är inne i en "bra period" just nu och där i somras, var en mer krävande. John har alltid tagit lättare på frågan, men simsalabim har han en liten gosig bebis i famnen medan jag blir tjejen med den groteskt stora näsan och si sådär en miljon finnar att försöka gömma mig bakom. Bebis nummer två kommer dröja men dagdrömma får man göra. Det stora storebror-testet blir när kusin kommer till världen i början av nästa år. Juste, nu har både John och jag haft turen att känna på några lyckosparkar från Mini i magen. Mysigt.


Pengar, pengar

Kategori: 2013

Under ett och ett halvt år har jag levt på mammapeng, och under tiden har jag varit allt annat än en miljonär. 
Mitt sätt att spendera pengar på förut var något jag tog väldigt lätt på. Lite tanken, pengar kommer och pengar går.
Under de här åren har summan som kommer in i hushållet varierat från månad till månad. Sånt som påverkar är om någon av oss jobbat helg, hur många dagar vi tagit ut, full eller lägstanivådag, semesterpeng och allt sånt. Paniken jag känt över pengar det senaste året för tillexempel oväntade avgifter så som bilskatt, bilen går sönder, föräkringar, tv-avgift, osv. Sen har vi julen, för många födelsedagar samma månad kanske, nöjen, semestern och allt där till. Att leva livet kostar. 
 
Det som har hänt med mig är att jag har svårt att köpa saker till mig själv, alltså unna mig det där fina kanske onödiga. Det ligger en ångest nästan en skam i påsen när den kommer hem. Plagget får ligga orört, knappt provat med lappen på i påsen för att möjligheten att lämnà tillbaka ska finnas om våran månad ser knaper ut. Det händer iförsig sällan att plagget åker tillbaka, för på något sätt klara vi oss.
Om det är något jag gärna lägger pengar på är det att köpa mat ute, jag orkar inte laga mat varje, varje dag. Det är värt varenda krona. Sen behöver man inte unna sig förrätter och efterrätter varje gång, då blir notan ovärd.
 
Min födelsedag närmar sig och min hjärna säger mig, som alltid, att jag bör önska mig sådant jag behöver. Men under en veckas tid har jag nu försökt tänkt utanför "börboxen"och försöka hitta sådant som lockar mig och att  fantisera om mer. Här nedan ska ni få se resultatet. Jag gör det här som en övning så det här är ingen önskelista till mina nära och kära för i år kommer jag INTE fira min dag. Så lägg era pengar på er själva och köp inget till mig är ni snälla.
 
Två av de här träinga skärbrädorn att duka fint på, inspo från min vän Josphines instagram.
 
 
En snygg mjuiksdress för hemma bruk. Dags att rensa i lådan här uppe.
 
En fantastik vas. Rund is the shit.
 
 
En väst för en mysig höst.
 

Mörker

Kategori: 2013

 
 
Ni som känner mig vet att Jepser, min förra, gick bort dagen efter att jag fyllde 19 år. Vilket har lämnat hösten och speciellt dagarna där runt med mycket ångest, och inte alls den där härliga känslan man hade kring sin dag som barn.
Efter fem år har jag lärt mig att hantera sorgen. John blev min stora räddning och han gav mig den största gåvan av de alla, ett barn. Barn var något jag ville ha i framtiden förut, runt trettio typ, så längtan fanns inte där. Men på någotvis växte känslan i mig efter pluset på stickan. Jamie kom till och plötsligt insåg jag att jag hade inte levt klart mitt liv.
 
 
Nyligen läste jag i ett gammalt anteckningsblock om mina mörkaste tankar som jag bar med mig efter Jespers bortgång. Jag läste att jag trodde att jag upplevt allt och livet hade inget kvar att visa mig. Jag fanns till för andra men för mig själv kvittade det i stort sett. Nästan så att jag väntade på att det skulle bli februari så att jag skulle tas från jordens yta. (Som jag nämnt tidigare, har jag drömt om den dagen jag ska dö på och allt jag "vet" är att det ska infinna sig i den månaden men inte vilket år).
Men Jamie kom och gav tillbaka meningen med livet. Det låter som något alla säger men jag upplever att mitt liv spelar större roll nu. Fler är beroende av mig och bara tanken av att Jamie skulle få leva utan sin mamma gör att mitt hjärta går itu. Jag vill leva för alltid. Så något som kom med att bli mamma är att jag än en gång blivit rädd för döden. Något jag lämnat för fem år sedan när jag fick se döden på nära avstånd. Mycket tankar kring ämnet fanns i min barndom/ungdom redan. Tanken av att förlora mamma eller pappa gjorde det svårt för mig att sova. En viss ångest fanns där hela tiden. Jag tror mycket beror på att jag inte visste hur döden kunde se ut men sen hände  något...
 
Robert, en vän, dog och året var 2008, det var det närmaste jag kommit döden. Det var omänskligt, oförstående och förkrossande. Här satt jag, inne på KS och såg den en gång varma kroppen bli kall. Det gjorde så ont i mig, så ont! Jag blickar upp och ser hans familj som gråter och går itu mitt framför mig. Hur känner de om jag känner så här? Var min tanke. Mina närmaste vänner var i rummet, även de förkrossade. Det var så mycket känslor...för mycket att hantera! Tiden gick, minnet sviker mig, för jag minns inte hur länge vi satt inne i det mörka rummet med tända ljus hos Robert.  Vi lämnade sjukhuset den kvällen och det var sista gången jag såg honom. 
Det jag lärde mig av att vara så nära döden var att det fanns inget läskigt här. Det var sorgligt på alla vis men det var ju fortfarande Robert som låg där, inget lik. 
 
Månader senare sker det igen...
Det knackar på och beskedet når mig. En polis och präst står vid vår dörröppning och frågar om det är jag som är Malin. Där kom det, det första skriket. Jag minns det allt för väl och jag fasar för den dagen ett sådant besked når mig igen. Ohanterligt, ont så där j*ävla ont gjorde det, igen. Nu, nu förstår jag vad jag såg där inne hos Robert den där fasansfulla dagen. Det jag såg i Roberts familj. Nu är det min tur och det här är bara början...
 
Att plocka upp sitt liv, bit för bit är svårt och det tar tid. Alla gör det på olika sett. Efter många månaders väntan för John gav jag mig in i leken igen, kärleken. Och det är det bästa jag gjort. Han gav mig min familj och han gav mig mening igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

<3<3<3<3<3

Kategori: 2013

Igår kom mina tjejkompisar över på lite fredagsmys. Inget särkillt bara dessert och lite smått och gott som tjejerna hade med sig. Vi tände ljus, slog av tv'n och pratade, pratade och pratade lite till. Härlig känsla då jag kände hur veckans stress snabbt rann av mig. Svårslaget fredagsmys! 
Den här kvällen började med att John kom hem med en bukett blommor, bara sådär. Det fanns ett samhörande kort till med fina meningar i. Jag kan nämna att ordet super mamma var ett av dom. 
Kvällen fortsätter och flickorna börjar rulla in och snart kom en till. Gissa vad hon hade med sig? Ja ännu en bukett vackra rosa blommor till mig. Lucky girl liksom! Vi väntar nu den sista av flickorna som är påväg från jobbet. Det plingar på dörren och jag tar mig snabbt dit. Till min förvåning möts jag inte av Jossan som jag trott utan ett att annat bekant ansikte. Nämligen grannen med en tredje bukett blommor! Det visar sig att de ska fara bort under veckan och att hon vill inte att den vackra buketten ska gå till spillo. Ja ni, ibland känner mig sig lite extra omtyckt! 


 
 


Ute får flytta in

Kategori: Allmänt







Sov sött

Kategori: 2013

Ny årstid ger mig ofta en känsla och längtan efter förändring. Stora som små. Känner ni igen er? Jag kan tänka mig det. Inredning brukar vara det första jag tänker på, strax efter granskar jag mig själv och min egna garderob. Andra gånger kan det ha varit nya vanor jag har velat ta till mig, eller tanken på att utvecklas inom karriären eller kanske helt byta spår. Nu är jag i fas ett. Det innebär tänka, tänka och tänka. Tiden går och snart börjar jag handla efter mina nya tankar och känslor. Frissan är bokad, tyvärr inte först den 4/11 men det ger mig mer tid att tänka. Kanske tur det, annars hade jag nog suttit här med lugg om tiden hade varit bokad redan förra veckan. Jag tycker det är läskigt ibland hur mina tankar svajar från dag till dag. Aja, kvällen börjar lida mot sitt slut och vi ska se en rulle innan huvudet träffar kudden. 

Ett gulligare alternativ

Kategori: Allmänt

Jamie bröt Johns kontokort i två delar tidigare i veckan så nu har hans nya trillat ner i lådan! 



Mys

Kategori: Allmänt

Det har varit onödigt tidiga morgnar här hemma på vall de närmaste dagarna. Dessa morgnar när man blickar ut genom fönstren kan man verkligen tro att hösten är här. Allt man ser och möts av är gråanyanser och dis. Tricket för att kunna vakna till liv vid de här tillfällena är ljus och när klimatet sviker oss får vi skapa magi inne istället. 



Livet utan smink och mode

Kategori: 2013

Fördelarna med att arbeta på förskolan är många. Självklart allt det jag redan pratat om så som tiderna och hur mer anpassat det här yrket känns när man själv har barn jämfört med butiksjobbet. En annan faktor är att slippa det ytliga som mitt förra arbete stod för. Missförstå mig inte nu, jag älskar att vara ansiktet utåt för ett företag. Men här på förskolan vill de ha mig mer för mina egenskaper som person och inte det säljande hos mig. Jag har aldrig varit bekväm i mig själv med en massa speglar, spotlights och långa dagar utan smink. Speciellt när jag får betalt för att vara denna pigga, hjälpsamma tjej som har koll på läget ang allt som gäller kläder och mode. Jag leverar helt enkelt bättre när jag är bekväm, och det är jag när jag lagt ner lite tid på att se fräschare ut. Man kan nästan säga att sminket har varit en del av min "uniform" när jag går in i jobbrollen. Hur som helst, på förskolan finns det inga speglar, inga kunder och inga dömande blickar. Så här står jag rakt upp och ner i det mest bekväma och ömtåliga plaggen som finns i min garderob att bära. Barnen och jag bygger sandslott, sitter i gräset, ritar och klistrar och kramas dagarna i enda. Precis så som en fröken bör vara enligt min mening. Orädd och närvarande. 
 



Följ familjen Kastlander/Mandin

Kategori: 2013

För er som är lite sugna på att lära känna Nicole lite bättre och följa deras resa som blivande föräldrar till Jamie's nya kusin i magen, tycker jag att ni ska klicka er i på hennes blogg: www.nicolemandin.blogg.se
Där kan ni läsa, se bilder och uppdateras. Jag vet att de två var på ultraljudet igår så kan tänka mig att en uppdatering med bild kommer inom kort.
Mini, mini, mini vi älskar dig redan<3

Min situation

Kategori: 2013

Nu är det bestämt. Månd-fred mellan 08:45-16:15 kommer jag arbeta som resurs på en förskola och nästan varannan lördag kommer jag finnas på MQ. Så varannan vecka arbetar jag sex arbetsdagar och varannan fem. Det känns tryggt, bra och underbart eftersom mina nya arbetstider stämmer väldigt bra överens med Jamie's tider på hans förskola. Jag är fortfarande i chock över hur allt löst sig för mig? Här har jag oroat mig sen januari, sedan samma vecka som hjärtat började på dagis blev jag uppringd av förskolan där de erbjöd mig arbete. Fanatiskt och tacksamt är orden!

Svammel

Kategori: 2013

Ikväll var varenda stol kring middagsbordet fylld då vännerna var över och åt lite tacos. Sådana här kvällar när vi äntligen lyckas knopa ihop våra liv för en kväll och mötas under samma tak kan göra mycket för själen. Det har varit mycket på agendan på kvällarna nu flera dagar i rad, jag hoppas morgondagen bjuder på en mindre händelserik afton. Apropå ingenting så har en sorts ångest lämnat mig kring det här med arbetet och i veckan ska jag ta ett stort beslut. Just i detta nu, känns livet så där okomplicerat, enkelt och självklart. Jag hoppas den känslan får leva kvar i mig efter månader och månader med huvudvärk efter att jag pressat ihop käkarna och levt med ständig ångest. Livet... Tänk hur allt kommer sig! Tror ni allt är förbestämt och liksom löser sig? Ibland känns det iallafall så. Knippor kommer och knippor går...

spännande fakta

Kategori: 2013

 
 
När Sanna, Rikard, Bella och jag var på naturhistoriska hade de gjort några avbildningar av hur stor en bebis är i magen.
Storleken mellan månaderna var så tydlig och det var roligt att se eftersom jag då visste att lilla kusin håller på att bli till. Och hur roligt är det inte för de blivande föräldrarna att se?
 
Jag la tummen som objekt att jämföra med så man fick en bild av hur stor barnert är. 
Vid tre månader var barnet ungefär lika stor som tummen.
 
 
Håll fram er egen tummen framför er och jämför den med er knytnäve så ser man att det skiljer ganska mycket.
Vid fyra månader var den nästan lika stor som min knytna hand.
 
Jag skulle nu säga att vid fem månader att barnet är lika stort som två knytna händer utmed varandra.
 
 
 
Vid sju månader är den en jätte bebis och jag kan inte fatta att det är två månader kvar!!
Antagligen överlever nog ett barn som kommer ut vid den här tiden för det mesta som sker under den sista tiden är nog mer att den lägger på sig vikt, blir längre och gör sig redo för att möta omvälden.
 
 
 
 
 
 

En kväll på thaiboat

Kategori: 2013

 
Firandet fortsatte på lördagen
Vi hade bokat bort för sju
 
John och hans morfar
 
Självklart var Fille och Nickan på plats
 
 
 
 
God mat
 
Två trötta?
 
Nicole och morfar
 
 
Paketutdelning
 
 
 
Välsmakade drinkar
Kenta och Susanne
 
 
 
haha
 
Ölen flödade samtidigt som timmarna gick
 
Nästa destination; uteliv
 
 
 
 
 
 
 

Görvälnsslott

Kategori: 2013

Vår kväll

Kategori: 2013

Vilken händelserik födelsedagshelg vi haft. Redan på fredagskväll börjande firandet av John och hans 25 årsdag. Vi checkade in dressade för en kväll på slottet och det var det vi fick. Vi åt vällagad mat som vi aldrig prövat förut, drack dyrt vin och tog en påkostad efterrätt. Det kostar att vara på topp måste jag nog säga att jag lärt mig av de här två dagarna. Vi lämnade matsalen och begav oss upp till baren på ovanvåningen där vi träffade på ett annat par i vår ålder. Av samma anledningar som vi gjorde att de befann sig på en weekend på Görväln. Kvällen fortsatte i deras sällskap och kvällen slutade inte för en klockan slog 03:00.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Kategori: 2013

Igår gick Filip och Nicole ut med den stora nyheten att de två väntar barn. Det betyder att Jamie kommer få en ny liten kusin och att John ska bli morbror för första gången. En fantastik liten mini håller på att bli till just nu. Det är så himla rolig för lilla bebis är beräknad den 1 februari, (Jamie föddes den 9:de), så ni hör ju själva hur vi väntar många år av dubbelkalas. Vi har en väldigt nära relation till Nickan och Filip och umgås ofta och mycket. Det här gör också att vi inte behöver känna så stor press på bebis nummer två för nu kommer ju kusin fylla det behovet hos vår lilla kille. 
 
 
 För att fira in vecka 12, bjöd John och jag över på middag och en liten överraskning.
 
 
 
Överraskade och glada
 
På bilden har vi blivande pappa, blivande morbror, blivande mamma och blivande kusin
 
 
 Nicole gick in i vecka 11 i sin graviditet och vi bestämde oss att vi ta några magbilder när vi befann oss på Böda, Öland (under semetserveckan tjugoåtta).
 
 
När jag var gravid, befann jag och John oss på Böda, Öland men vi var där under semesterveckan tjugonio istället så det betyder att även min vecka 11 bild är tagen på samma plats.
 
 
Ni kommer garanterat få se fler bilder på den urhärliga växande magen på min fantastiska,älskade svägerska <3
 
 

Vuxen

Kategori: 2013

Jag känner mig ganska vuxen, jag lever ett sådant liv. Barn, fästman, "villa" och arbetar. Mina vardagssysslor ser nog precis ut som min mammas gjorde när jag var liten. Dit jag ville komma var att jag mognat mycket och förändrat både mig och mina vanor sedan jag var tjugoett och blev gravid. Men något som består är mina udda matvanor. Självklart har jag utvecklats där med speciellt efter graviditeten. Saker och ting smakar inte som förut, både på gott och ont, men jag har lång väg kvar. Just på det här området känner jag mig inte vuxen. Skaldjur, fisk, kaffe, nyttiga frukostar, ägg, ost, kalla matbufféer, såser, dressingar, röror, sharkerier, viner ja allt sådant där "vuxet" kan jag inte få ner. Jag hade så gärna velat ha mer variation i det jag stoppar i mig och speciellt vid sociala sammanhang. Tänk att kunna tacka ja till en kaffe eller äta maten istället för att sitta och "picka och plocka bort". Jag har och kommer aldrig tvinga i mig saker som vänner och bekanta gjort men jag hoppas att min nyfikenhet kring mat kommer driva mig framåt.

En kväll på Böda

Kategori: 2013

Bilderna är tagna några timmar efter att vi kommit fram till stugan. Vi bestämde oss att gå ner ett gäng till vattnet för ett dopp. Det var en vacker sommarkväll och vi andades ut efter den långa färden ner. Vi NJÖT av ledighet och semester precis de två sakerna Öland står för. Jag älskar den platsen!