Ett bra intiativ som jag såg att Nicole gjorde var att hon hinta om musikhjälpen på sin blogg så jag ska inte vara sämre. Musikhjälpen betyder mycket för mig och min lilla familj. John introducerade mig för det år 2010 och sen dess är jag fast. Jag anser att det är små belopp för stora och viktiga problem så det är enkelt att bidra. I år är temat "alla kvinnors rätt att överleva en graviditet". Så var med du med om du inte redan gjort det, för nu är sista chansen, ikväll kl 21:00 lämnar de buren!!
En fågel viskade i mitt öra att de satsar på att ha glasburen i Stockholm nästa år, ÄNTLIGEN! (Jag hoppas det är en sanning). Hur som helst bör vi gå ihop, typ redan nu inför nästa år. Alla vi som vill och kan engagera oss och starta något intiativ för att bidra med en liten större summa eftersom vi har längre tid på oss! Ah vi får brainstorma lite sen mina kära vänner.
Två bästa vänner väntar barn nästan samtidigt och passande nog så slog de ihop till en gemensam babyshower som ägde rum i helgen. De blivande mammorna är Nicole och Mimmi.
Jag och svärmor försökte oss på det här med rim, haha
Jamie's paket till lilla kusinvitamin. Jag kan nämna att han var mycket nöjd när han fick signa det själv.
Tjejerna fick ett varsitt kort där vi gäster och de själva fick gissa kön och datum på sina bebisar.
De hade dekoreat så fint med både blått och rosa.
Men tårtan tog nog priset. Så vacker och GOD!
Mom's to be.
Lyckan när tårtan kom fram
Tänk att jag ska bli "moster" igen .
Jamie raggade som vanligt på Stella. De skiljer bara tio dagar mellan de två.
Emlan och Angelica var också med.
Tre generationer (snart fyra) och Nickans svärmor.
Jag sitter och drömmer mig bort både till jul och ljus. Med ljus menar jag såklart sommar! En dos sommar skulle göra båda kinderna och sinnet gott! Men vad vore 2013 utan en jul? Jag är svag för jul och den första advent åker granen upp, de kan jag lova!
Jag ser fram emot Jamies reaktion den här julen, redan förra året lade han märke till den, men något säger mig att han kommer vara extra intresserd i år av både pynt, mat, julklappar och tomten!
Julen brukar ju tyvärr inte bara osa pluttigtnuttigt och mys utan också en hel del stress och mycket jobb. Jag lärde mig idag på Nyhetsmorgon att en rödfläckig hals tyder på stress. Något jag ofta råkar utför. Folk brukar ibland fråga mig om jag kliat eller varför jag är så röd om halsen? Aldrig något jag har ett svar på, men antagligen tyder det på inre stress. Jag har aldrig kopplat det förr men nu ska jag tänka på det och se om det stämmer på mig.
Ett rörigt och osammanhängande inlägg men så går det när ögonen och tankarna går i kors.
Sov gott!
Blandande bilder jag fann på Johns mobil från sommaren
Jag har blivit usel på att blogga men så är det när man inte tar några härliga bilder eller har något på hjärnan. Jag känner mig mest som en levande zombie pga denna oavbrutna trötthet. De två senaste veckorna har det varit mycket pyssel med att få ihop det med sömnlösanätter, VAB och arbete. Ah, mitt nya liv är allt annat än glamoröst men så fort julen får flytta in kommer nog bilderna börja strömma igen.
Farsdag har passerat. Jag och Jamie lagade falukorv och makaroner att bjuda pappa John på. Han fick också en ugglemugg med samhörande kort.
Jag köpte en till mig själv också så att vi har en varsin egen mugg som vi ska använda på helgerna för att sätta stämning med, liksom påminna oss själva att njuta av ledigheten.
Jamie var såklart med och handlade allt som skulle köpas.
Här sitter jag och hör mina egna tankar. Inga viktiga saker strömmar eller måsten att fundera över, utan jag låter bara fantasin flöda. Tankarna går till att planera ett nytt kök. Inget vi bestämt till hundra procent och inget är skrivet i sten. Utan först måste man planera, ställa frågor om det ens är möjligt och alla saker har faktiskt en prislapp.
Helt plötsligt kom jag på mig själv, att jag får sitta så här på en måndag känns mega lyxigt. Det är alldeles tyst omkring mig och allt jag hör är Jamies tunga, tunga andetag. Det här med vabb känns underligt. Att sitta hemma mitt i en arbetsvecka utan att vara sjuk och ha orken att ta tag i alla vardagssysslor och vad det innebär utan att det är skamligt. Men så är det, för det är ju mitt älskade barn som ligger och sover bort hemskheterna och inte jag. Det svåra med den här biten är att jag måste avgöra hur pass frisk han är för att gå till förskolan igen? Jag kan inte fråga, känna efter eller veta, utan bara försöka gissa vad han skulle klara av och inte.
Ena sekunden är han pigg, andra dåsig och trött men helt plötsligt vänder det och skrattattacken börjar efter lite dans. Ja, ni hör...en salig blandning.
Ofta är det många bilder som tas innan de blir bra. Typ som de här nere;
Han ger långfingret till någon och på den andra bilden viftar han med peacetecknet.
Behöver jag ens nämna att tiden springer förbi. Jag märker bara av onsdagar och fredagar. På helgerna försöker jag lägga allt fokus på en lördags eller södnagsaktivitet som ska gynna Jamie samt hinna med städning av hemmet och en del inköp så som mat och praktiska saker.
En dag förra veckan hängde en bukett blommor på dörren när jag kom hem. Jag rev snabbt upp pappret runt om och där var de, stora vackra rosor i svagt gult och rosa. Det fanns också ett tillhörande kort där det stod grattis på födelsedagen. Självklart från de tjejer som redan firat mig mer än NOG. Att jag förtjänar allt detta kan jag fortfrande inte förstå! Hur som helst, på kortet stod det att jag ska få träffa en spådam. Inte vilken spådam som helst utan den mina idoler Hannah och Amanda går till. Detta hade tjejerna snappat upp från en kväll på thiaen. Snacka om jag blev överraskad, IGEN!
Jag måste säga att jag är både galet nervös samtdigt som det hela ska bli mycket spännande. Det värsta som kan hända är att hon skulle spå något om Jamie och skrämma mig resten för livet. Det bästa skulle vara att få höra något oväntat och självklart positivt kanske gällande karriär eller familj. Jag är inte speciellt påläst på området så vet egentligen inte vad som väntar mig eller vad hon kommer att prata om. Sen hela det här med "andra sidan"snacket är både faccinerande samtdigt som otroligt obehagligt. Jag tror absolut på spöken men samtidigt skulle jag gärna vilja veta om Jepser försökt nå mig eller hans anhöriga men samtidigt vill jag inte lämna lokalen och sedan känna mig förföljd och betraktad i mitt eget hem. Oj vad jag svamlar men tankarna går runt, runt...
I förra veckan togs Jamies första skolfoto. Något jag pratat om hela sommaren eftersom jag tycker det är så himla mysigt att få just ett sånt foto i lådan. Ett foto jag vill spara i all evighet för att visa honom när han blir större. Klassbilden blir ju självklart också ett minne, ja hela packetet känns roligt eftersom det är första gången. För mig symboliserar just att de här bilderna ett nytt kapitel och hans "skolstart". Hur som helst. Senare under dagen får jag ett samtal från hans förskola där de talar om att Jamie självklart har ramlat två minuter innan bilden tas. Fallet har gjort att blodet forsar ur näsborrarna och att ni som känner Jamie vet att han avskyr att bli torkad, speciellt i ansiktet. Detta betyder att på bilden kommer Jamie ha torkat blod och svullen näsa samt rödsprängda ögon efter alla krokodiltårar. Haha jag visste att något skulle hända, men tänkte mer att han skulle ha spillt eller liknande. Ingenting blir som man tänkt sig, men vad gör det, bilden kommer fortfarande bli ett minne för livet att spara!
Här är det färdiga resultatet, den ska hängas upp i hans rum.
Igår hade jag och John dejt inne i staden. Under tiden befann sig Jamie hemma hos Erik och Angelica. Erik var också ute på annat håll så kvällen bestod av en middag för två, pysselstund med färg och pensel, ett plaskade bad och filmmys med popcorn. Vi var lagom stolta när vi hämtade hem honom då Angelica berömde vår lilla favorit. Han hade skött sig utmärkt, inte en tår eller antydan på obehag. Inte för att glömma Angelica som får högsta betyg som barnvakt. Motiveringen lyder: Hon hade anpassat tid och lek efter litens behov och intressen. Även låtit honom ta sig tiden i både badkaret och under den korta promenaden till affären. Han var som en klubbad säl här hemma i soffan när vi kom hem vill jag lova.
I förrgår klev jag in på mitt tjugofjärde år. Inget att fira tyckte jag eftersom nästa år blir jag hela tjugofem, en riktig orsak att fira till det lite extra. Men tydligen tyckte mina nära och kära annorlunda. Det hela tog fart redan i fredags. Min syster, systterdöttrar och Angelica kom över på middag och fika. Och inte glömma presenter. Lördagen kom och efter att ha prickat av sisådär tusen saker på vår att-göra-lista sa John åt mig att ta en lite eftermiddagslur som jag så gärna gjorde. En timme slinker förbi och snart satt Nicole hemma hos mig. Med huvudet åt ett annat håll så har jag plötsligt en sjal runt ögonen och hon ber mig följa med. Jaha? Vad ska jag nu få var min tanke. Men som om sjalen inte var nog så fick jag även in ett par hörlurar i öronen på högsta volym. Hon ledde mig ut genom dörren och vilken prövning det var för mina andra sinnen när jag varken såg eller hörde vart jag befann mig. Nu sitter jag inne i en bil, allt jag vet är att det är lädersäten och inte tyg som i vår bil. Tanken om att det var svärmorsbil slog mig. Bilen stannar och jag leds ännu en gång på gatan helt ovetandes var jag befinner mig. Nu blev det kämpigt, vi gick upp för en trappa som aldrig tycktes ta slut. I mitt huvud var det en spiraltrappa men så var inte fallet. Med handen möts jag av en värme som talar om för mig att vi är inomhus. Binden åker av. Det tar tid och jag är spänd och nervös på samma gång med ett dovt illamående. Plötsligt ser jag igen och där står dom! Svärmor var inte inblandad och inte heller John utan bara mina UNDERBARA vänner. De vrålar SUPRISE följt av "ja må hon leva". Jag är rörd och skakig och det tar sisådär närmare tjugominuter innan jag slappnar av igen. De visar mig runt och på plats fanns de banderoller, hundra ballonger utan överdrift och temat gick i ljusrosa. Det fanns alla möjliga bakverk som de lagt ner timmar på. Allt från vaniljbullar till pannacotta, chokladbollar, tårta och hemmagjorda macarones med två olika fyllningar i. Så förbaskat gott! Som om detta inte vore nog? så fanns även tacomiddag, bål och husets vin. Måste jag tala om att jag är rörd? Jag kan inte förstå att dessa människor är just mina, ja hör ni? Mina! Jag är så tacksam för varenda en av dom! Mina härliga, fantastiska, extremt älskvärda och kreativa vänner som lagt så oändligt med tid, pengar och tanke enbart för att göra mig glad! Jag ÄLSKAR er tre varv runt månen var! Tack och igen TACK<333
Angelicas kunnighet tillsammans med Saras lungor åstadkom detta!
Förberedelser, dagar innan.
Malin temat fortsatte även i tävlingen Sara annordnat
Fantastiskt gofika!
Tvillingarna bus
Gravida Nicole får kämpa med en motstridig jag
John har också firat mig på själva dagen. Galet oväntat och fint av honom på en tisdagsmorgon.
Jag fick även den största blomma jag någonsin fått av de nya kollegorna! Så himla rara!!
Mina starkaste minnen gällande Jesper och det jag mest pratar om gällande honom är hans bortgång och hur det påverkat mig. Det är tråkigt att det är det som ligger närmast i minne. Visserligen så har det sin förståelse i och med att det är årsdagen av hans död just idag. Men också att det är den mest traumatiska upplevelse jag varit med om. Jag önskar att man kunde få minns saker annorlunda. Som allt det där härliga, roliga och speciella vi hade kunde poppa upp i hjärnan innan den där satans händelsen. Fem år har nu gått och jag skäms över att säga att jag måste leta långt inne i hjärnkontoret för att minnas hans röst. Men vissa saker glömmer jag aldrig. Tillexempel hans sätt att kramas på, hans snälla varma ögon och han sätt att älska mig på. Jag har aldrig någonsin stött på svartsjuka, fula och osunda vanor under våra två år och fem månader ihop. Han satte mig högt uppe på en pedistal och älskade mig på ett sätt som var oförståeligt för mig. Det första året tvekade jag på mig själv och var rädd för att kasta in mig sådär våldsamt i kärlek, men ganska snart kunde jag inte stå emot och älskade på ett sätt jag knappt kan förstå. Han blev mitt allt! Hans sett att se mig gjorde mig mer mogen, jag vågade vara mig själv och jag styrdes inte av någon annan. Han ÄR orsaken till varför jag är som jag är och det tackar jag honom för. Jag hyllar Jepser! Jag döpte min egen son efter honom för att han var en sådan stark, underbar person i mina ögon och jag kan bara hoppas att Jamie kommer växa upp till någon som han. Du finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Du är en del av mig, Du var det då och likaså än <3
Jag har sprungit på lite julsaker de senaste veckorna. Väl inne i butikerna har jag inte haft hjärta att lämna härligheterna bakom mig utan släpat med de till kassan. Jag känner mig ganska nöjd med mig själv, jag är ute i minst sagt god tid. Vem vet? julklapparna kanske kommer införskaffas redan nästa månad...
Här nedan får ni ett smakprov på vår röda jul.
Sakerna är inhandlade på både rusta och Ikea.
Förra veckan skickade jag efter denna ursöta julstrumpa med brodyr från Åsa svenskdesign. 199kr fick jag betala. Väl spenderande slantar då jag hoppas att den kommer hänga med i många, många år fram över.
Fy bubblan vilken effektiv dag. Just nu är jag helt utslagen och ligger på soffan och tar igen mig lite. Vi har fixat och donat inför vintern och ställt allt på plats. Tänk att vår lilla tomt kräver en hel del kärlek och omsorg, men det är härlig att få ta i och vara ute, speciellt dagar som idag.
Samma dag jag gjorde den andra målade jag över en gammal duk jag hade gjort tidigare i år. Jag är glad att jag gjorde det, sånt man ändå inte är nöjd över är bara att måla över till något bättre.
Det svarta har än en gång flyttat in hos oss, en färg för inte så länge sedan jag kämpade med att få ut. Allt är inte klart men idéerna börjar ta form så dagens kreation ser ut så här. Svartmålad duk med utklippta bebisfötter ur sidorna från en bok. Billigt!
Här om dagen överraskade John mig med att ta hem ett gäng defekta stolar. Super snygg om du frågar mig! Jag har sådant sug på lite nya detaljer till hemmet och svart ska det va. Sen får vi se vad helgens shopping bidrar med. Det rycker faktiskt lite i shoppingnerven, härlig känsla. På lördag är duon ihop igen, det vill säga Emlan och jag, då brukar adrenalinet flöda.
Bakandet fortsätter! Idag blev det chokladbollar. Receptet fann vi på havregrynspaketet, dock med en liten, liten twist. Vi följde det ord för ord men valde att tillföra lite krossad daim också. Ibland behöver det inte vara så svårt för att få något i magen.
Här får du se mycket av min son Jamie samt följa min andra graviditet och för att inte glömma mitt samboliv tillsammans med min fästman John. Det blir även en hel del bilder på vackra ting och inredning. Liksom sånt jag tycker om!
