Malin Lidgren

Den nakna sanningen del 4

Kategori: Allmänt

 
Ni som följt mig i många år vet att jag kört "Den nakna sanningen" i olika delar med olika typer av "sanningar" allt från hud, till min navel och andra saker men minns inte nu på rak arm.
 
Så nu kommer jag vara bjussig och bjuda till på sådana där bilder man inte önskade fanns på sig själv och jag kommer att lägga ut de här inför alla er att bedömma och tycka till om antagligen bakom min rygg.
(Varnar känsliga för stötande bilder haha)
 
Den här gången kommer jag visa hur jag ser ut när jag väntar barn, eller hur jag såg ut förra gången och vad jag antagligen har att vänta? Nu ska jag visa de osmickrande bilderna jag inte tidigare delat med mig av. Inte jätte peppande att se sig själv på de här bilderna men samtidigt tycker jag att det är nyttigt att visa. En graviditet innebär en kroppsling förändring och inte alls bara magen som ändrar form som man kan tro innan man är med om det själv. Utan den kroppsliga förändringen sker vecka för vecka och det kan vara svårt för den som går igenom förändringen att veta, acceptera och hänga med när man ser sin egen spegelbild.
Ärligt talat var jag inte alls medveten om mitt utseeden utan insett nu i efterhand vad mina största förändrningar var eller låg jus då. I mitt huvud minns jag min första graviditet som att det var första gången i mitt liv jag fått så många fina och peppande komplimanger från nära och främlingar om mitt uteseedne. Jag levde liksom i en bubbla att jag var ganksa "härlig som gravid"
 
Den här delen kommer handla om vattenansamling!
 

BILD NUMMER ETT:  Tagen strax innan vattenansamlingarna började så ni har något att jämföra med. 
 Vecka 35, (5 JAN)
 BILD NUMMER TVÅ: Från v 35 och framåt började ansamlingarna och de gjorde sig väldigt synligt i hela kroppen. Tagen 7 FEB,
(två dagar senare födde jag).
 
 
BILD NUMMER TRE: Tagen den 8 FEB, (vattnet gick samma natt).
På den här bilden kan man se att mitt ansikte och speciellt näsan är välidgt svullen av allt vatten även händerna och fötter/ben som ni redan sett.
BILD NUMMER FYRA: Tagen på BB 9 FEB, hahaha!! Stabil!
Måste bara få skriva att John hade "fixat" mitt hår och jag trodde jag hade en hästsvans. Har precis sluppit mina smärtor och tårar med hjälp av epidralen. Det här var första gången jag lyckades ställa mig upp från att vi kom till BB (Aknen tar vi i nästa inlägg)
 
 
BILD NUMMER FEM: Den är inte snyggare den!  Den är tagen hemma den 12 FEB hahah
Hade fortfarande extremt mycket vätska? Hela ansiktet är svullet. Plus vem är den där jätte bebisen?! haha jag kan inte se att det är Jamie.
BILD NUMMER SEX: Vattnet har börjat lämna mig och datumet är den 25 FEB, det är svårt, jag har inte så många selfies från den här tiden men jag tycker att min vanliga ansiktsform börja komma fram igen.
 
 
 
 

Ordning och reda. Mitt nya motto?

Kategori: Allmänt

 
När vi ändå håller på att tipsar varandra här inne på bloggen tycker jag att vi kan fortsätta en stund till.
 
Jag har nämligen ett problem utöver bebisar och hälsa.
Nämligen i mitt badrumsskåp!?
 
 
Tyvärr ser det inte bara ut så här idag utan jämt...så långt tillbaka jag kan minnas. Var jag än bott.
Så nu vill jag få bukt med problemet och det är där kommer Ni in!?
Så som Jesper alltid sa "Var sak har sin plats", det ligger något i det kan jag tycka så här i efterhand. Insåg det inte då som 17åring när vi två diskuterade var nagelsaxen skulle finnas? Enligt mig spelade det som ingen helst roll men enligt honom var det här viktigt. Idag nästan 10 år senare förstår jag allvaret i det hela. Jag vill inte springa och leta efter saxen när jag vill ha den??? utan den ska ha sin plats så jag vet var den finns när den behövs!
Så där är vi idag. Jag har viljan men inte redskapen!
 
Var köper man badskåpsinredning för små prylar och smink till dessa mini hyllor som finns av glas i nästan allas badrumsskåp?! Liksom badrumsskåp är inte speciellt djupa? snarare tvärtom? Därför måste ju allt vara måttanpassat och man kan inte gå och köpa vilken behållare som helst för den måste ju passa och jag begöver flera för olika typer av innehåll.
 
Så alla tips är välkomna!!
 
Mitt tips till Er blir då istället de här flaskorna för lite ordning och reda i duschhörnan. Snyggt OCH praktiskt.
De säljs på Clas Ohlson för 39kr/st finns i tre olika färger.
 
 
Det bästa är nog pumpfuktionen och att man ser när det håller på att ta slut av något. Så nog av otypliga flaskor som måste stå upp och ner så allt innehåll rinner ut och att ha miljoner olika flaskor som åker i backen för att de egentligen inte ryms på den lilla yta där de står.
Det som gäller nu är att köpa storpack av alla flaskor för hår och kropp så man kan fylla på och sedan slänga den tomma flaskan. 
Så tack för tipset Izabella;D
 

Drömåket

Kategori: Allmänt

Jag fick en fråga ang vilken vagn jag för tillfället är intresserad av. Tyvärr växer ha begäret mer och mer och jag vill inte se oss med någon annan. 
Jag blev såld först efter att jag var i butiken och provkörde den. Trodde ärligt talat att jag skulle bry mig såhär pass mycket som jag faktiskt gör?!

Vagnen jag pratar om är SÅKLART bugabo Buffalo, all black!


Den är tyngre än de andra små bugorna men också mer stabil enligt mig. Jag älskar att den osar kvalitet och hjulens storlek var det första jag fastnade för. Även måttet på liggdelen är tio centimeter högre upp än vad dess mindre lillasyster Cameleon har. Detta gör också att varukorgen under vagnen är mer lättillgänglig samt att John som är lång har lättare att köra och nå barnet som ligger i. Att suffletten når så väldigt långt ner känns också som väldigt praktiskt samt den ergonomiska sitt och ligglägget för det "större" barnet. 

Tillbehören är också saker jag vill ha så som mugghållare, ståbräda åt Jamie och den där sommarsuffleten med inbyggt myggnät. Perfekt att ha när vi föder barn mitt i hög sommaren! Plus att jag minns från förra gången med Jamie glömde jag det där satans nätet överallt och använde oss mycket av filtar. Men den här gången är det värmen vi ska skydda bebisen ifrån och inte kylan som sist. 

Att man kan kombinera färger och byta enkelt är ännu ett plus. Och såklart vill jag köra runt med babyskyddet fast på vagnen då Jamie alltid somnade i stolen i bilen, korta som långa sträckor. 
Ja Ni hör, jag är såld!

Jag hoppas att den blir vår, det som tar emot är det enorma priset. Liksom vad är en vagn värd?
Så alla tips är välkomna så om ni känner någon som vill sälja just en sådan här eller vet var de finns billigare, fånga gärna min uppmärksamhet antingen här eller på annat sätt!
 Tack på förhand 
/ en otålig drömmare

Inspo till det lila rummet

Kategori: Allmänt

 
Lite inspo till det lilla rummet. Det är verkligen litet och svår möblerat så antar att förvaraingen måste gå lite på höjden om det ska rymmas både säng, garderob och byrå.
 
Jag ser det framför mig med gråaväggar, vita möbler och dessa mintgröna detaljer. Lite naturfärgat hade också varit härligt, men det får inte gå över styr.
Jag är ute efter ett barnrum och inte allt för mycket bebisrum. Jag anser att barnen blir "stora" så snabbt så vill att rummet ska hänga med och det ljusblåa med vita detaljer känns lite gjort och jag vill ha något annat. 
 
 
 
 
 

 
 

 
 
 
 
 
Till tavlorna skulle jag dock föredra antingen träramar eller vita för att de ska ge ett mjukare intryck. 
 
 
 

inköp

Kategori: Allmänt

 
Jag håller på att handla ihjäl mig. Det var länge sedan jag så här taggad på allt möjligt. Tankarna spretar åt alla håll allt från kläder till alla i familjen, vagn, inredningsdetaljer till hallen, vardagsrummet och Lilla J's rum. Sedan har vi de större inköpen så som altanbygge och golvläggning. Samt göra om trappen som vi pratat om sedan vi flyttade in i december och vi numera har påbörjat. 
 
En del av mig är väldigt glad att jag bär på de här känslorna för jag har alltid varit väldigt intresserad och jag ser det som ett friskhetstecken? Under en lång tid har jag mest känt att jag tappar så många delar av mig själv men inte riktigt förstått varför. Speciellt det kreativa som jag envisas att hålla på med genom antingen kameran, måla eller piffa hemma. Antagligen är allt pga den där j*vliga stressen jag känt men nog om det och nu åter till det roliga!
 
Jag tänkte att jag kan dela med mig lite mer av det jag handlar och tänker på, så som jag gjort tidagre år när tid fanns. Så det inte enbart blir en blogg med gnäll, sjukdomar, bilder från min graviditet och min stora kille Jamie.
 
 
 
Ett av mina senatste inköp, den super snygga servetthållaren i mässing från Burka design, 149kr på Milq. 
 
 
Den stora brickan är också ny. Det är den största brickan jag hittat, eftersom vi har ett alldeles för stort vardagsrumbord att kunna styla behövdes något stort! Så den här brickan från Mio med sina 52 cm blev min för 299kr. Ett super pris! (Fanns i 3 olika storlekar)
 
När rosorna börjar tröttna håller de sig ett tag till i ett vattenbad.
 
 
En bild tagen kvällstid också.
 
 
 
 
 

Längtar efter helg

Kategori: Allmänt



hälsa

Kategori: Allmänt

Jag känner mig FRISK! 
I både kropp och sinne.
Balansen känns oerhört mycket bättre än tidigare, knappt så jag känner av det längre. Bara på två dagar känner jag mig extremt mycket mer stabil.
 
Det var kroppsligt, nu i sinne.
Lugn och harmonisk är orden jag skulle välja själv.  Ångesten puttrar på lite varje dag, men bara lite smått, men det känns inom det "normala". De tidigare 6 månaderna har jag haft andnöd, sömnsvårigheter, viktnedgång,  hjärtklappningar och extremt svårt att leva i nuet då jag knappt vetat vad det är för veckodag och månad? Stress på högsta nivå det vill säga. Psykiskt har jag aldrig någonsin varit så trött och utmattad som förut. Känns skönt att det går åt rätt håll i vilket fall.
 
Om en och en halv vecka står jag nog på jobbet igen!
Jag blir tårög när jag tänker på att jag ska få krama om alla barnen jag tycker så mycket om, speciellt min egen tjej som jag rår om. Hoppas hon blir glad av att se mig? Jag vill kasta mina armar runt om henne och tala om för henne att jag saknat henne och att jag är tillbaka igen! Min lilla rara vän.
Jag tror aldrig en annan människa visat just mig så mycket kärlek som hon har. Hon är extremt kärleksfull mot mig, något jag aldrig varit med om innan hon kom in i mitt liv. Varför hon älskar mig så, det vet jag inte? Vi klickar helt enkelt. Hon är trygg när hon är med mig. Då hon annars har svårt att lära känna nya personer. Men vi blev kompisar på en kort kort stund.
 
Tyvärr är kroppen inte heeelt frisk. Knappt så jag vågar skriva det här. Men för fyra veckor sedan misstänkte jag att jag bär på en urinvägsinfektion. (test togs men visade negativt) Symptomen har kommit och gått under veckorna men den senaste veckan har varit tuff. Jag har så ont i min högra njure, vilket ger ryggont. (Precis som under min förra graviditet. Då led jag av en förtränging. Kisset lyckades inte passera gångarna påväg till blåsan utan vände igen och for upp i njuren som gjorde att den töjdes och då smärtade det). 
 
Den här gången hoppas jag ändå att det är en urinvägsinfektion bara som jag haft förlänge. Har lämnat urinprov men inväntar svaret...
 
 

Lilla J

Kategori: Allmänt

I detta nu ligger jag i soffan och har precis slukat min nya favorit, nämligen  Daimstrut med choklad, GB's nya. Jag som lätt tycker det kan bli för mycket choklad, att det blir för mäktigt, men tro mig, den här är perfekt! Väldigt gräddig och konsistens påminner om min egengjorda tobleroneglass. Sen vem kan motstå det knapriga överdraget av choklad som täcker den första biten av glassen? Jag är såld! 

Annars i detta nu känner jag Liten sparka och röra sig för fullt där inne. (Konstigt att skriva liten, jag har redan börjat kalla magen vid namn nämligen) Så jag kan göra som blondinbella och skriva lilla J istället. 
Tydligen ligger min moderkaka i framkant och jag upplever rörelserna my cket dovare än med Jamie. Då kändes det så tydligt utanpå magen nu är det nästan aldrig så. Barnmorskan sa att jag kan ha svårt att känna någon rörelse alls utanpå magen eftersom dens placering. Annars har jag upplevt rörelse sedan vecka 12? Säkert en inbildning och säkert gaser, men det är den där känslan av liv, buff och en känsla jag inte kan sätta fingret på. Ofta nattetid och mest när jag befinner mig i ligglägge. Bara en mamma kan veta vad jag menar. 

Mitt tillstånd annars: Yrseln är helt borta. Balansen är mycket bättre och bara vissa gånger per dag upplever jag att jag tappar kontrollen. Det svåraste är att gå balansgång på en rak linje då fötterna ska vara placerade framför varandra. Knappt ett steg går innan jag faller. En annan övning är om jag skakar på huvudet samtidigt jag står med fötter ihop faller jag alltid åt höger ganska snart. 
Vikten ligger nu nästan på 50kg. Ännu en ökning men inte tillräckligt. BM anser att 4-5kg till är viktigt att få till för att BMI'et ska vara på plats. Hon råder mg att äta var tredje timme, dricka mycket vatten och vila mig dit. Sedan har jag börjat med ytterligare tillskott av järn och gravidvitaminer samt mina B12. Antagligen blir jag ytterligare sjukskriven redan på måndag. Det visar sig då när jag har ännu ett läkarbesök.
 
Jamies förskola ringde tidigare i veckan när Jamie var ledig med mig och talade om att de går magsjuka och vattkoppor igen. Gulligt av dom att tänka på mig och min hälsa då de vet att jag inte får åka på ytterligare en magsjuka den här månaden. Så han har varit långledig med mig ett par dagar. 

Annars så i mitt huvud snurrar mycket tankar kring vagnar, inredning och att få sätta igång med hans rum. (Idag är rummet mer som ett förråd med flyttkartonger). 

Jamie 3 år

Kategori: Allmänt

Jamies stora intresse i livet är bilar i alla dess former. Stora som små, i alla färger och när han svara på frågan "Vad ska du bli när du blir stor?" svarar han: Sopbil, köra sopbil.
Allt han önskat sig till sitt kalas är just då såklart en biltårta. Och bilhallongrottor och biltigerkaka. Ja ni hör. Alla ord han kan sätter han bil framför då upplever han att livet bilr lite härligare. Biltårta ordnade hans sjuka mor i alla fall och dom gick hem och gjorde pojken nöjd.
Ett sidospår är att skriva att fira 3 års dagen var mycket roligt då han är extremt medveten och har en egen vilja. Ärligt talat trodde jag att jag hade några fler år av att få fixa och dona på mina villkor...haha där fick jag... man har tydligen bara två år av fritt val sen tar kidzen över.
 
 
 
Det var roligt att inviga vår nya karaff. Den rymmer 6,5 L och kostade typ 299 kr på nätet. Jag ser fram emot att använda den i sommar också.
 
Lite mingelbilder på gästerna
 
 
 
 
Dags för paketöppning, vi började inhomhus.
 
Vi behövde gå ut för att ge den sista presenten.
 
 
Alla gäster och John och jag gick ihop och köpte en super present som Ni kan skymta här till höger.
 
 
En alldeles egen bil! 
Den kan köra rakt fram i 6 km/h, backa, köras med hjälp av fjärrkontroll av oss vuxna, en kompis får plats brevid. (Det finns bälten) Den har ljudeffekter och kan spela musik antingen via en smartphone eller så finns någa partysånger inlagda.
 
 
Många anser att det är bortskämt att ge något sånt. (De är ju inte helt gratis) MEN jag anser att i sommar är det fullt upp med ett syskon och målning av huset och vi kommer ha en mycket lugnare sommar än vi haft tidiagre år. Mycket tid kommer att spenderas på baksidan våran och det är toppen om Jamie kan underhålla sig själv en stund mellan bad och skrik från lillebror och en nyförlöst mamma som kanske fått alldeles för lite sömn.
 
 
 

Hissa flaggan i topp, det blev en med snopp!

Kategori: Allmänt

I måndagskväll var John och jag på det efterlängtade ultraljudet. (Samma dag gick jag in i vecka 19).
Visste Ni förresten att barn (förutom det i magen då) inte får vara med under undersökningen? Kanske väl förståligt då det handlar om att mäta sig fram med ganska små marginaler om barnet är friskt. Det såg mycket fint ut i alla fall och på bilden fick vi tydligt se en snopp! 
Det betyder att Jamie ska växa upp tillsammans med en lillebror!! 

Helt galet att jag som barn alltid sett mig med en flicka. Jag som knappt har haft en relation till killar förutom först när jag träffade Jesper och nu är jag omringad av grabbar på J. 
Om jag har något att säga till om så blir det en tredje (eller en fjärde om man räknar med Jesper) som kommer att börja på samma bokstav. De här fantastiskt snälla killarna har bringat mig mycket lycka och tacksamhet. Och nu ser jag fram emot att få förälska mig i ännu en inom en snar framtid. Allt jag kan hoppas på är att Liten har vår fantastiska Jamie som förebild och tar efter hans godhjärtliga personlighet han bär på. 

Så välkommen till familjen lille vän <3

Inlägget ni väntat på

Kategori: Allmänt

 
 
 
 

Vecka 18

Kategori: Allmänt

Vecka 18 är en spännande vecka för då är det inte långt till ultraljudet. (Dock kändes det som jag gjorde kub igår men det var i vecka 14).

Den här gången har vi bestämt att vi ska ta reda på könet. Så redan på måndag är det vår tur att ta reda på vem/vad Jamie ska bli storebror åt. (Hoppas jag, det kanske inte alltid går att se?) Till skillnad från väntan med Jamie så visade sig det hela på BB. 

Varför vill vi ta reda på könet den här gången? Jo, för nu har vi faktiskt ett rum att inreda. Lite nya inköp känns viktigt och det skulle vara roligt att slippa tänka könsneutralt som sist. Sen vill vi kunna förbereda Jamie på en lillebror/lillasyster istället för säga bebisen hela tiden. 

Apropå bebis. Jag fick en akuttid efter min andra magsjuka hos MVC och jag tycker det gav positiva besked. Jag har gått upp ett kg, vilket gör att jag nu står på 49kg. (Jag gick in i den här graviditen på 46kg i vecka 7). Barnmorskan anser att hon vill träffas och vägas en gång i veckan fram till att jag gått upp till 52. Hon hoppas också att det inte ska ske med ett kilo i veckan utan gå upp snabbt genom att äta var tredje timme. Plus äta "vitamin gravid" för järnet ligger lite lågt fast jag tar tillskott. 

Att ha något att jämföra med så när jag väntade Jamie så började min graviditet på 50kg i vecka 8. 
Nu väger jag mindre men jag har gått 10 veckor längre. 
Allt är ändå logiskt med tanke på mitt mående den senaste månaden. 
Jag är absolut inte orolig på något vis och anser att jag kommer vara rund inom en snar framtid. 



En slant

Kategori: Allmänt

För att göra en lång historia kort har jag åkt på magsjuka igen. 2 magsjukor under två veckors tid. Liksom hur är det möjligt?! 
Det sista jag behöver är att kräkas och förlora mer näring. Pga att jag än inte återhämtat mig från kräkningarna från yrseln och min förra magsjuka behövdes drop...igen. 7 h på KS men jag fick iaf komma hem igen även om det var kl 3 på natten. Isolerad i ett rum med en egen potta, kan tala om att de var en väldigt blöt historia den här gången.
Läkaren kom iaf in orolig efter ett provsvar från mitt urinprov. Hon fann ett ämne som tyder på svält. Hon sa att kroppen har börjat bryta ner från mina reserver och de fett jag redan har. Jag upplevde det som om hon trodde att jag utsatte mig själv för det här. 
Såklart är det inte så och jag kände mig stött över att det ens fanns en tanke. Men det är hennes jobb och jag talade om hela min historia och hon nöjde sig med att min barnmorlsa följer upp det här med vikten.

Idag är det äntligen över! Idag mår jag bra!! John med! En fantastisk dag.
Erik och Angelica ville ta med Jamie ut på en tur i backen men John och jag  hade ork att ta oss ut vi med. Varm choklad och smörgås satt gott i magen för matlusten är det inget fel på. 

Inte bara humöret och kroppen som är på topp idag utan kvällen fick en oväntad överraskning då John vann pengar på stryktipset!! Helt galet så nu får vi se vad vi kan hitta på för slanten! 

återbesök

Kategori: Allmänt

 
Okej, dags att åternvända till hälsans värld.
Idag var mitt återbesök på hörsel och balansklinken på KS.
Han såg stor skillnad från vi sågs sist, ögat dröjer sig inte kvar på samma sätt och öronkontrollen var godkänd. Han anser att vi inte behöver träffas igen om jag inte skulle bli försämrad, annars är tanken ett uppföljningssamtal via telefon. Skönt att han bekräftar det jag känt. Från och med nu kan jag bara bli bättre!
 
I fredags var ett sånt där härligt ögonblick,  jag fick känslan av att vara en ny människa. Kunde birdra i hemmet, röra mig utan större hinder, ni vet full av energi och glädje.
Sedan dess har jag haft bra och sämre dagar. Energin tar snabbt slut och mattheten är ett faktum. Stress och ångest har jag levt länge med och det har orsakat min viktnedgång (bara några kilo) och att sova är nästintill omöjligt. Från att ha däckat av total utbrändhet till att ligga sömnlös fast att jag är så läskigt trött är tecken på stress. Dock upplever inte jag mig själv som deprimerad, jag kan dra på smilbanden dock med lite extra anstränging än tidigare.
Läkaren chockade mig innan jag lämnade rummet. Han ville förlänga min sjukskrivning med 3 veckor! 3 veckor?! Det är längre än jag varit hemma nu. Helt galet i min värld, men han sa att jag måste återhämta mig innan jag är inne i ekorrhjulet igen. Bara att lyssna Malin. Jag får sluta se hans ord som råd utan mer som ett krav.
 
Pga att jag utformat underliga och onaturliga sätt att ta mig fram har jag fått en träff med en sjukgymnast som kommer ske på måndag kl 10 också på KS. En glad nyhet annars är att jag numera får köra bil! Friheten är så efterlängtad. Jag bor typ på landet och pappa har skjutsat mig och Jamie som en dåre om dagarna. Imorgon ska jag lämna själv på förskolan..i tid! Än en gång frihet!
 
Vi börjar så, ögonen går i kors här på andra sidan skärmen. Godnatt Ni intresserade!
 
 
 
 
 
 
 

Landet

Kategori: Allmänt

För att nämna något annat än om min balans så tänkte jag visa var vi har befunnit oss i helgen.
Mina föräldrar köpte som tidigare nämnt ett landställe som ligger på Vätö, Norrtälje i början av hösten? Eller när det nu var? 
Sen dess har inte jag varit där. Så tänkte visa några få bilder från den "stora stugan" där man håller till.
 
 
Vardagsrummet målades vitt senast jag var på plats och vilken skillnad det har gjort för rummet. Ljust och härligt.
 
En ordentlig matplats som rymmer många.
 
Ur en annan vinkel
 
Tvdelen är i anslutning. Här finns en bäddsoffa om det så behövs.
'
 
och kamin likaså.
 
Från hallen kan man skymta två sovrum som påminner om varann.
 
Mammas och pappasrum till höger.
 
Smart lösning till sänggavel när inte något sådant ryms. En färdig köpt panel enbart klistrad på väggen.
 
Gästrummet till vänster. Sängen saknar just nu ben, där av det lite låga intrycket.
 
Här var en förskräckligt ful vägg med en furufärgad våningsäng som fick flytta ut och en panel sattes på väggen istället. Smakfullt.
 
Vi nöjer oss så. Resterande bilder var inget att ha och tagna lite hastigt med min telefon.
Nästa gång hoppas jag på att visa bilder från "lill stugan" skriver så för egentligen är stugorna nästan lika stora men i den "lill" sover man mest.
 
På landet trivs jag verkligen med 900 m till vatten och bad och förhoppningsvis en liten eka. Med bil 5 minuter bort hittar man en liten affär. Huset har en mindre kök men med det man kan tänkas behöva, toaletten med. Något som man inte alltid kan räkna med är att det finns vatten även vintertid. Vad mer? Jo stor tomt och sängplatser med rejäla sängar finns för 9 personer. Toppen! Hoppas att spendera en del av min gravida sommar här ute i lugnet.
 
 
 
 

hjärnspöken

Kategori: 2015

 
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja eller skriva men vet att många har hört av sig, undrat och varit oroliga för min skull. Gulligt av er kära Ni. Så hmm... idag är det lördag...tydligen. Det betyder att jag varit yr i över en veckas tid? Dock går det framåt. Mår bättre! Det är fullt hanterbart och jag får behålla mat och vätska plus att jag kan sitta på en stol och till och med gå. Jag har även varit ute på en promenad som gick över förväntan. 
Nästa mål är att ta mig till en butik, handla mat eller något i den stilen.
Ärligt trodde jag att man skulle bli bra snabbare. Jag är ju bra, men är inte som innan och inte återställd, men är snart, hoppas jag. Under en vecka till är jag sjukskriven sen har jag träff med läkaren. 
Min tanke var att jag skulle avbryta min sjukskrivning och börja jobba. Inte för att jag känner att jag klarar det nu, men min hjärna säger åt mig. Man ska jobba! Jämt! anser jag. Samhället är uppbyggt så. 
Även om samvetet ställer till det för mig kommer jag inte avbryta sjukskrivningen pga hjärnspöken, varken mina kollegor eller familj skulle tillåta det ändå. Än vågar jag heller inte köra bil, då tvätta håret fortfarande är ett maratonpass i ansträngning för min del, så anser jag att såna där basic-saker måste flyta på bättre innan det är dags. Saknar friheten så oerhört bara.
 
Igår "flyttade" jag hem igen. Tyvärr åkte jag på magsjuka som började inatt. Kl 03 för att vara exakt. De fortsatte på morgonen, åt båda hållen men annars har det varit ganska lugnt. Sovit bort det antar jag. Det var ganska lindrigt ändå måste jag säga. Men tröttsamt. Har kräkts så himla mycket på en veckas tid att det är svårt att återhämta mig.
 
Nu till det tråkiga.
Jag var hos barnmorskan i fredags. Det är den här biten jag inte riktigt vet hur mycket jag ska dela med mig av. Nog mest för att jag inte smällt det själv. 
Det är INGET fel på barnet och hon är inte orolig för den lilla. Utan hon gillar inte det hon ser i mig. Trött, sliten och smal. Mitt BMI är för lågt och hon begär att jag går upp i vikt. Barnet tar all näring och lever som en parasit i mig just nu. Inte riktigt läge att åka på magsjuka. Dock är jag inte orolig. Jag vet att innan jag hinner blinka innan jag är "tjock". Men jag lever ohälsosamt och lider av psykisk ohälsa som jag måste ta tag i. Hur? Det får visa sig senare. Hon har erbjudit mig hjälp men jag har svårt att tackla sanningen och att det är "enda vägen". Samtidigt går tankarna om jag inte tar tag i det här nu, hur ska jag hinna göra det när barnet kommer. Tvåbarnslivet har man hört är allt annat än stillsamt och lugnt?
Så det är den biten jag utesluter nu i det här inlägget.
Hur jag löser och om jag kommer ta det här så seriöst som man kanske bör.
Än en gång hjärnspöken...
 
 
 

Sjukhus tiden

Kategori: 2015

Igår på ronden till min besvikelse sa de att jag skulle byta avdelning eller till och med sjukhus. Jag skulle transporteras i säng till KS. Det var inte de jag hade tänkt. I flera dagar har jag hört "i morgon får du nog åka hem" men varje dag ändrades bestämmelserna. Så igår eftermiddag övertalade jag läkaren på Danderydssjukhus med ännu ett mål, att om jag fick behålla mat och röra mig i korridoren utan att spy, skulle jag då få åka hem?  Eller inte hem, men nästan,  hem till mamma och pappa där pappa som är pensionär ständigt har uppsikt över mig? Tveksamt gick läkaren med på det hela. Och vet Ni vad? Jag lyckades. Överlycklig att få äta en ordentlig måltid, alltså mammas mat. På sjukhuset serveras isterband, köttbullar i senapssås och fisk olika slag?!! Liksom sånt jag aldrig ätit. 
 
 
Tänk att allt blir så mycket svårare bara för att man bär på ett barn. Ingen röntgen och ingen medecin.


Inatt har jag sovit min första natt på två dygn, UTAN galna tanter, stick och undersökningar. 
Dock fanns ett krav, att infinna mig på KS 10:30 för fler undersökningar. Något jag trodde skulle ta 30 minuter tog hela 5 timmar. 
 
I 5 timmar har jag mött de allra galnaste apparater och hemmabyggen jag någonsin sett. Mitt i ett rum står en ensam stol och flera data skärmar. I den sitter man med rak rygg samtdigt som jag fick bära en sort ögonbindel och i totalt mörker snurras, kastas med, skaka huvudet i alla lägen och knäckas åt alla håll. Men det slutar inte här, efter 40 minuter av sånt börjar de riktiga undersökningarna. Komplementen. För att citera läkaren "Jag vill ha ett kvitto på det jag misstänker är fel på dig". Och här börjar det. Allt jag gjort hittills är helt hanterbart och bara en barnlek på vad som komma skall. 
 
 
Först vare enkelt sen har jag inga fler bilder när det händer mycket på samma gång.
 
Det stoppar in rör i mina öron låååångt in, i bägge öronen samtidgt som jag bär en sådan där ögonbindel igen och får fara runt i den här stolen. Fast i själva verket sitter jag helt stilla men med hjälp  av väldigt varmt vatten och kalt vatten som de spolar bestämt in rakt in mot balansorganen måste jag ha uppspärrade ögon och försöka se så högt upp i taket jag kan utan att blinka i totalt mörker samt räkna baklänges från 45 och allt detta pga att de vill irritera min balans så mycket för att se att de fungera. Och tro mig! På mitt friska öra var det här tortyr. Det snurrar som något jag aldrig varit med om i mitt liv. Örat fungerar FINT! Tyvärr måste processen upprepas 3 ggr i varje öra. Det går så långt att efter 4 spolningar ber jag de sluta. Jag kan inte hantera den kraft jag känner när det här sker.  Jag faller, jag slungas runt i sådan kraft att jag vill skrika högt. Tack och lov får de ett andra utlåtande och låter mig slippa. 
De andra undersökningarna orkar jag inte ens nämna för det var pisslätta jämfört med den här.
 
Tyvärr vet de inte riktigt vad jag råkat ut för. Provsvaren går inte ihop med kristallsjukan och inte "viruset" de misstänkt. Att jag skulle ha hjärnproppar är iaf uteslutet vid det här laget. 
Återhämtningstiden kan vara veckor men har redan märkt framsteg så ska träna varje dag innan jag blir kallad igen. 
Träna gör jag genom rörelse och att gå. Inget jobbande på ett par dagar fram över och inte köra bil heller för den delen.
 
Så nu vet Ni. Jätte många har hört av sig och frågat, undrat och hälsat till mig. Det är jätte fint av er som tagit er tiden och tänkt på mig. Jag är så tacksam och det värmer i min tråkigaste vardag jag har haft i snart 5 dygn. Så tack återigen TACK!

Inlagd

Kategori: 2015

Här ligger jag och mår bra. Ja de är just så. När jag ligger är allt okej. Inget är jobbigt och ansträngt. Sen sätter jag mig upp...lååååångsamt. Då sker de något. Det snurrar runt om mig, snurrar, snurrar och snurrar. Det är hanterbart i korta stunder. Jag samlar kraft och känner att benen är stabila tankarna säger: "kör, gå! Skynda innan du mår dåligt igen". Jag tittar mot toadörren som ligger 3 meter ifrån där jag ligger. Tar tag i handtaget och finner min väg in. Allt är bra, jag mår ganska bra säger mitt huvud mig. Ställer mig för att spola och tvätta händerna, ser mig i spegeln. Känslan är som om jag är full. Jag har varit "full" i 4 dygn. Oskarpt ser jag alla finnar i spegeln, är någon gul? Svårt att se, svårt att avgöra ändå står jag med huvudet 20 cm från spegeln. Blicken kan inte fästa, handsvetten rinner till och jag vill tillbaka till min trygga säng och lägga mig ner för att få må bra igen. 
Jag trotsar mina känslor och tänker ut  ett mål jag måste lyckas med. Matsalen! Jag får aldrig komma hem om jag inte lyckas äta och ta mig till matsalen. Jag har en rullande fotölj på min sida av rummet, jag använde den igår när jag bröt ihop i korridoren. 
Att ta sig till matsalen är som att ta sig igenom en äventyrsbana eller åka tekopparna på grönalund med kraftigt illamående redan innan karusellen börjar.
Jag sitter på stolen i 30 minuter, har iaf rört mig i ca 40 minuter sen operation "ta mig till toaletten" började. Det snurrar, det far. Jag vill återhämta mig på stolen lika väl som jag lyckas återhämta mig i sängen liggandes. Men utan framgång. 
Jag kastar mig mot sängen och sitter tryggt, tyvärr kräks jag än en j*vla gång.
 
Det är just det här. Varje gång jag rör mig börjar jag kräkas. Jag fick inte behålla någon mat/vatten på över 30 h och hungern jag känner är extrem. Jag är som ett bottenlöst hål som vill fyllas av allt som är gott. 
 


När jag kom in i den här salen där jag inte "bor" ensam utan det bodde redan två senila damer i högre ålder. Det har kollat och glott på mig sedan jag rullades in på britsen av vaktmästaren i lördagskväll. Ingen bevarade mina hej eller vinkningar. Misstänksamma över vem jag är. Mitt i natten hör jag ena damens fårskinnstofflor släppandes och vaknar till där står hon med rullatorn och  glor på mig som sover, inte ett ord och inte störd över att jag märkt hennes närvaro. Strax efter kommer en sköterska och lyser på mig med en ficklampa i ansiktet. Konstigt och nu är det upp till mig att somna om igen då alla återgår till sitt. Damen utmed äter eller tuggar på sina tänder. Jag blir galen av ljudet, smask, tugg, gnissel om och om igen. Jag har tänkt ställa mig upp och kolla men det är en sådan ansträngning plus konstigt av mig så får bara vara ovetandes. Tills igår. Hon är stor rökare och hon tuggar nikotin tuggummi hela dagarna plus nätterna. Ni bryr jag mig inte längre när jag vet vad det är.
 
Aja osammanhängande och konstigt inlägg men är ganska uttråkad vid det här laget, ärligt talat blev jag det redan första timmen på akuten och nu har det gått 2 dygn om inte mer. 
 
 




 

KUB

Kategori: 2015

 
Idag var dagen kommen. Dagen då jag fick se att det verkligen fanns ett liv i mig. En liten rackare, som hade 1 på 5000 att ha kromosomsjukdomen Downs syndrom. Det var en bra siffra sa barnmorskan. Ligger man runt 1 på 200 var man i riskzonen så jag kan förstå att det var en bra siffra vi fick.
Jag var ensam på besöket då det infaller på arbetstid men vi bokade ultraljudet nu tillsammans hon och jag och satt en tid om va 6 veckor kl 17:30 för att John ska kunna delta. 
Jag fick också reda på att jag också befinner mig en vecka efter vad jag trott så går in i vecka 14 idag istället för vecka 15. Så får "leva om" den här veckan igen. Livmodern ligger i framkant vilket kan betyda att jag aldrig eller kommer att ha svårare att känna sparkar och rörelse. 
 
 
Kan ni se att de föreställer ett barn? Ganska utvecklad anser jag!
Jag såg tydliga händer och fötter. Den var väldigt svårväckt då den sov men snart vaknade den efter lite buffande från barnmorskan. Sträckte sig och tog sig för huvudet. Snart gjorde den konstiga nickningar, antagligen drack den fostervatten. 

peppar, peppar

Kategori: 2015

 
Man läser och hör mycket från nära och bekanta om deras graviditeter. Olika uppleveler, förlossningar som alltid tycks se så olika ut, barn som kommer ut väger och beter sig så olika. Vissa har det lättare än andra, men också gravditeter som inte alltid slutar lyckligt. 
Jag blir berörd. Jag ryser och jag känner med dessa som råkar ut för det här. Dock har ett plus på stickan alltid varit en lyckad graviditet i vårt fall. Eller alltid är väl att ta i, jag har plusat 2 ggr i mitt liv och den ena var med Jamie och nu den här gången och än har inget missfall skett. (Peppar, peppar).
 
Mitt minne från när jag skulle göra en abort så gör man hur många ultraljud som helst och nu när man väljer att behålla barnet så gör man inga kontroller alls? Man bara väntar på ultraljudet i vecka 18? Konstigt.
Första gången vi var på inskrivning med Jamie i magen så trodde jag det skulle ske en massa tester men så var inte fallet. De petade inte ens på magen och man väntade bara på att man skulle vara längre gången innan man lyssnar, känner, mäter och tittar i magen. Allt barnmorskan går på är mitt ord? Eller fick man kissa på ännu en sticka där? Aja det var 4 år sedan jag var här och nu minns jag inte barnmorskans rutiner så väl.
 
Det jag vill komma till är att ovissheten är svår att leva med. Det måste ju även de utan kontrollbehov tycka?
 
Igår iallafall belv jag sådär berörd. En person råkar ut för något sorgligt gällande sitt barn i magen. Overkligt och sånt där man inte bör få vara med om. Jag känner mig väldigt lättad att jag slipper vänta länge för att få vårt besked om hur vår framtid ser ut? Är det som jag tror och det växer någon där inne? Eller kommer jag få ett besked att det inte finns något foster eller att den varit död sen länge. Än en gång, ovissheten. 
 
Jag har ju bestämt mig sedan någon vecka tillbaka att jag ska vara positiv och sluta tänka det värsta och glädjas att vi ska bli fyra. Det har gått galant, jag har en klar bild, jag har valt att glädjas. Tänk då när någon främmande man talar om för en att "tyvärr, det ser inte bra ut" Det måste vara så mentalt svårt.
Hur vanligt är det med missfall egentligen? Just nu känner jag till en hel del graviditeter och det sista jag vill är att någon av oss skulle stå där och bli utan ett barn. Ett barn de längtat och knytit an till.
Obehagliga tanke, fy. 
 
Jag hoppas och tror att hoppet tar oss långt.
 
På måndag kommer jag åka till Mamma Mia och göra ett KUB-test, det har varit bokat sen länge. Min barnmorska  erbjöd det till oss då jag var i sån oro när jag ringde henne för att boka inskrivningen.